RELIGIÖS LIBERALISM begränsad mening. De nämnda erfarenheterna kan skiljas från andra och visas utgöra en särpräglad och typisk grupp av erfarenheter, vilka ger kontakt med realiteter som annars inte är tillgängliga (Broad). Men härav följer inte, att de anspråk kan godtas som ligger i en full analogi till erfarenhetsbegreppet och ett godtagande av alla den r. e:s anspråk. Något sådant skulle exempelvis medföra, att en personlig realitet eller rent av Gud vore föremål för direkt erfarenhet i sträng mening. Ur kritiska synpunkter anses det ofta riktigare att tala om religiösa upplevelser och därmed markera den subjektiva karaktär som gör, att en full motsvarighet till erfarenhet i sträng mening inte föreligger. I de s.k. r.e. är det nämligen alltid en särskild fråga att avgöra, i vilket förhållande de står till verkligheten. Denna fråga är här logiskt och sakligt betydligt mer komplicerad än vid våra elementära erfarenheter. Det avgörande problem som ställes då man talar om r. e. ligger däri, att strängt taget ingenting kan påstås vara verkligt eller göras till föremål för tro utan att det på någon punkt finns erfarenhetsunderlag för uttalade påståenden och övertygelser. En tro har alltid den strukturen, att man tror därför att man själv eller andra har »sett», och detta betyder ju erfarit. Alltså måste på någon punkt erfarenhetskriterier föreligga. Något sådant som en »ren» tro, helt skild från varje vetande, skulle sakna grund. Logiskt och sakligt är ett exklusivt förhällande mellan tro och vetande (erfarenhet), som skulle medföra att man med avseende på trosinnehållet absolut ingenting »vet», en omöjlig konstruktion. Den eventuella förefintligheten av något som med rätta kan kallas r.e. är av flera skäl ett av religionsforskningens aktuella problem. En religiös tro — resp. känsla, aning, intuition — riktar sig alltid direkt eller indirekt på något verkligt, och något kan omöjligen påstås vara verkligt utan alla grunder. De teologiska och religionsvetenskapliga teorier som i tro, känsla, aning o.s. v. har sett religionens huvudsakliga karakteriserande egenskap har vanligen mer 327 eller mindre förbisett detta. De har också låtit gränserna mellan det subjektiva och objektiva i de religiösa innehållen förbli svävande, eller rent av gjort försöket att helt eliminera objektivitetsfrågan,. Begreppet r. e. kan gentemot sådana tendenser, om erfarenhet fattas i den betydelse som enligt dominerande språkbruk är den egentliga, erinra om den sannings- och verklighetsfråga som alltid är förbunden med religionen själv. Det finns nämligen intet tvivel om, att levande religion alltid lever av verkligheter, vilket bland annat kommer till uttryck i den emfatiska användningen av sanningen som ett förkunnelsens huvudord. Det vore konstlat att här fatta sanningen i en helt annan betydelse än den s.a.s. gängse. Inom religionsforskningen kan det allt starkare intresse som f.n. inriktas på den r. e:s begrepp anses innebära stigande insikt om och större respekt för religionens egentliga problem. I sista hand skulle religionens tankevärld knappast motivera ett djupare intresse, om religion bestode i säregna upplevelser. Blott om den är erfarenhet i den mening som alltmera har fixerats, och alltså »äger sakförhållanden», är ett sådant intresse motiverat. Litt.: K. Oesterreich, Die religiöse Erfahrung als philosophisches Problem (Berlin 1915); H. Bergson, Les deux sources de la morale et de la religion (Paris 1937); J. M. Moore, Theories of religious experience (New York 1938); H. Eklund, Die religiöse Qualität und die Sittlichkeit (Åbo 1942); dens., Erfarenhet och tro (Sthm 1956); A. Hägerström, Religionsfilosofi (Sthm 1949); C. D. Broad, Religion, philosophy and psychical research (London 1953). H. E—d RELIGIÖS LIBERALISM är den gängse beteckningen på en riktning, som i Sverige under ett halvt århundrade, med början på 1830-talet, gentemot kyrklig dogmatism och traditionalism hävdade det religiösa medvetandets frihet. Den var i stort sett förknippad med politisk liberalism, framfördes mera sällan av prästmän, oftare av religiöst intresserade och bildade lekmän och hade sitt fäste framför allt hos städernas medelklass. Den fäste mindre vikt vid läran och teorierna än vid det praktiska och sökte en 328