Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Religiös liberalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syntes mellan kristendom, kultur och
statsliv. Några av landets främsta författare
omfattade denna r. Betecknande för
åskådningen är Geijers* yttrande i ett brev,
fällt under hans politiskt liberala tid: »Jag
är varken en kyrkokristen eller ens en
bibelkristen, ehuru så mycket av en kristen
att jag kan finna uppbyggelse både i bibel
och kyrka. Korteligen, jag är en kristen på
egen hand.» 1841 utkom en översatt
kompilation av D. F. Strauss’ »Leben Jesu,
kritisch bearbeitet», som väckte en teologisk
strid, vari bl.a. Fredrika Brem -er
deltog med »Morgon-väckter» (1842), en skrift
där hon under polemik mot Strauss
framlade sin egen liberalt religiösa bekännelse.
I ett märkligt brev till L. J. Hierta
revolutionsåret 1848 tecknade hon den
begynnande kristliga idéliberalismens linje i Sverige.
Bland de första på den linjen var Nils
Ignell, från 1844 till sin död 1864
komminister i Katarina församling i Stockholm.
Påverkad av Schleiermacher* inledde han
en kritik mot den ortodoxa dogmatiken,
särskilt försoningsläran. Under striden kring
Strauss blev han klar över sin uppgift som
reformator. Han utgav bl. a. »Granskning
af den evangelisk-lutherska
trosbekännelsens förnämsta lärostycken» (1843), »
Menskliga utvecklingens historia» (1855—62) och
översatte predikningar av amerikanen W.E.
Channing, »unitarismens* apostel». En
efterföljare av Ignell, men radikalare och
aggressivare, var Nils Lilja, klockare i
Billinge i Skåne, framstående botanist. I det
natur- och kulturhistoriska arbetet »
Menniskan, hennes uppkomst, hennes lif och
hennes bestämmelse» (1858) ivrade han mot
prästerligt maktmissbruk och gav uttryck
för en religiöst grundad idealism. Boken,
som kom ut i flera upplagor, slutligen
omarbetad av Karl af Geijerstam (1889), fick
vidsträckt inflytande.
Från mitten av 1850-talet blev » Göteborgs
Handelstidning» under ledning av S. A.
Hedlund r:s huvudorgan. Hedlund stod i
vänskaplig förbindelse med Ignell och tog
starka intryck av Channings predikningar.
En meningsfrände i de religiösa frågorna
hade han i sin främste medarbetare, V i k-
329
RELIGIÖS LIBERALISM
tor Rydberg“. Då göteborgslektorn N.
W. Ljungberg 1861 framträdde med
kritik av den ortodoxa dogmatiken, särskilt
treenighetsläran, uppstod en lärostrid, den
s. k. Ljungbergska striden, vars
betydelsefullaste resultat blev Rydbergs bok » Bibelns
lära om Kristus» (1862). S. å. utkom Th.
Parkers »En afhandling om religionen»,
följd av en rad skrifter av samme
författare, liksom Channing en av de ledande
unitarierna i Amerika. Om hans inflytande i
Sverige har man ett vittnesbörd i S trin
dbergs självbiografi. Dennes eget
ungdomsdrama »Fritänkaren» är inspirerat av
Parker. De svenska Parkerlärjungarna slöt
sig samman på 1870-talet och fick 1877 ett
organ i »Sanningssökaren», utg. av A. F.
Åkerberg och K. P. Arnoldson.
Även andra inflytelser utifrån gjorde sig
gällande, såsom från Ernest Renan,
vars bok »La vie de Jésus» omedelbart
översattes till svenska (1863), och från tysk
liberal teologi*, som hade en anhängare i Ignell
och fick en ny förmedlare i publicisten C.
F. von Bergen, utgivare av tidskriften
»Framtiden» (1868—71). Bergen hade tagit
intryck av C. J. Boström s* filosofi,
liksom N. W. Ljungberg. Boström gjorde
själv ett inlägg i den teologiska debatten
med den uppseendeväckande broschyren
»Anmärkningar om helvetesläran» (1864).
Man tyckte sig bevittna ett samgående
mellan boströmianism och r., men skillnaderna
i det filosofiska visade sig snart. På
boströmsk grund stod Axel Nyblæusi
sin kritik av Parker i » Theodore Parker och
den religiösa frågan» (1868), liksom i
»Striden om Kristi gudom mellan Herr V.
Rydberg och biskop Beckman» (1870). Från
Boström utgick också Pontus Wikner*,
som jämte Rydberg blev den främste
representanten för r.
Med de nya positivistiska och
naturalistiska strömningarna och den tilltagande
sekulariseringen ändrades frågeställningarna
radikalt. 1885 bildades Föreningen för
religionsfrihet, som betecknade sig som
konfessionslös och vars syfte var rent politiskt.
Tanken på en religiös reformation var i vida
kretsar övergiven. Representativ för utveck-
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0173.html