RENQVIST este r. i Europa og Amerika. Hans senere symbolske skuespill, f.eks.»Till Damaskus», »Vid högre rätt», »Ett drömspel» og »Stora landsvägen», tumler med problemet skyld og soning, og er fylt av dyp evighetslengsel. Også i sin ytre form, med store ekspresjonistiske tablåer, kan de ofte minne om middelalderens mysteriespill. Denne tendens fortsettes i Pär Lagerkvists dramatikk. I »Himlens hemlighet», »Låt människan leva» og i dramatiseringen av »Barabbas» fremstiller han det enkelte menneske i sin evige, men ubesvarte metafysiske lengsel. I de aller siste år har det protestantiske drama fått en interessant fornyelse i Sverigei Olov Hartmans kirkespill. Den største religiøse dramatiker i Danmark, presten K a j M u n k, har selv fortalt at han betraktet scenen som sin annen prekestol. Av hans mange skuespill med klart religiøs forkynnelse er »Ordet» det betydeligste. I dette drama er realistisk virkelighetsskildring og religiøst mysteriespill smeltet sammen. Handlingen munner ut i et mirakel, idet dikteren lar en teolog som blir et Kristus-symbol vekke en død bondehustru opp til livet igjen. Den samme gjenoppliving av det religiøse drama har også funnet sted utenfor Norden. Hugo von Hofmannsthal vant seg verdensry med »Jedermann», en bearbeiding av et gammelt middelalderlig mysteriespill. Amerikaneren Marc Connelly skrev 1930 »The Green Pastures» (»Guds grønne enger») som i store tablåer ga gjennomsnittsnegerens opplevelse av bibelhistorien. Et moraliserende drama med sterk protestantisk tendens er skapt av Maxwell Anderson. Angloamerikaneren T. S. Eliot vakte den aller største oppmerksomhet med sitt kristne pasjonsdrama » Murder in the Cathedral» som ble skrevet for en høytidelighet i Canterbury-katedralen i 1935. Her som i Eliots samtidsdramaer er synd og soning, lidelse og offerdød den sentrale problematikk. Christopher Fry utga i 1951 »A Sleep of Prisoners» som foregår i en kirke, og i en serie drømmescener fra det gamle testamente fremstiller den voldsomme og tidløse dragkamp mellom 335 ondt og godt i alle mennesker. Rent katolsk er tendenseni Graham Greenes »The Living-Room» (1952) som behandler ekteskapsproblemer i et moderne engelsk miljø. I Frankrike opplevde det religiøse drama en renessanse med Paul Claudel somien rekke skuespill, f. eks. »Partage de midi» og »L’annonce faite à Marie», har forkynt sin tro på det kristne mirakel og kristendommens evne til å omskape det syndige menneske. Både Eliot, Greene og Claudel stiller kristendommen opp som den eneste redning ut av samtidens åndelige rotløshet og moralske oppløsning. I moderne italiensk dramatikk har »Don Camillo og Peppone» av Giovanni Guareschi (dramatisert av østerrikeren Walter Firner 1954) et enda videre sikte. Det foregår i en norditaliensk landsby og fremstiller kampen mellom kommunismen och katolisismen om nutidens mennesker. Litt.: A. Nicoll, The development of the theatre (London 1927); dens., Masks, mimes and miracles (London 1931); dens., World drama from Aeschylus to Anouilh (London 1949); O. Dalgard, Teatret frå Aiskylos til Ibsen (Oslo 1948); dens., Teatret i det 20. hundreåret (Oslo 1955); K. Young, The drama of the medieval Church 1—2 (Oxford 1933); English miracle plays, moralities and interludes, ed. by A. W. Pollard (London 1927); M. Lamm, Strindbergs dramer (Sthm 1924—26); dens., Det moderna dramat (Sthm 1948); A. Wyller, Paul Claudel (Oslo 1936); E. Reynolds, Modern English drama (London 1949); K. Smidt, Poetry and belief in the work of T. S. Eliot (diss. Oslo 1949). H. N. RELIK, se Heliga platser. RENQVIST, Henrik, finsk präst och pietistledare (1789—1866), föddes som bondson långt uppe i Nord-Karelen och måste genom många svårigheter bana sig väg till högre boklig bildning. Den största svårigheten för honom blev dock de inre strider han nödgades genomkämpa. Utgångspunkten för dessa var engelsmannen Arthur Dents väckelseskrift »Totisen kääntymisen harjoitus» (En sann omvändelses övning), som han läste under sin skoltid. När han kände den i boken anbefallda »sanna omvändelsen» dröja, sökte han förgäves hjälp hos de troende människor han kände och hamnade tidvis i 336