fullständig misströstan. Avgörande för honom blev en skrift av J. Ph. Fresenius. Han fick den vissheten, att människan genom heliga övningar, av vilka ett outtröttligt bedjande (helst i knäböjande ställning) och försakelse av all jordisk fäfänglighet voro de viktigaste, kan uppnå en levande tro, i vilken hjärtat frigöres frän det jordiska och får erfara himmelsk glädje. Enligt tidens sed bytte han sitt finska släktnamn (Kukkonen) mot ett för en lärd man mera passande svenskt och antog så namnet R., emedan han ville vara »en ren kvist i det sanna vinträdet Kristus». Också R:s prästår blevo att börja med stormiga. När han blivit präst 1817, fick han under sin första tjänst i Libelits i Karelen se en stor väckelse uppstå, men den unge prästens nit, liksom också hans bryska åtgärder mot sådana församlingsbor som ej berörts av väckelsen, förorsakade en kraftig opposition. Härigenom hamnade han i långvariga rättegångar och förordnades slutligen till fängelsepredikant vid Svartholms fästning, belägen på en ö utanför Finlands sydkust. Härifrån fick han ej avlägsna sig utan tillstånd av kommendanten. Han benådades emellertid av kejsaren och flyttade 1836 till Sordavala som kapellan; denna tjänst innehade han till sin död. Både på Svartholm och i Sordavala fortsatte väckelserna kring R. »Bedjarrörelsen», en folkväckelse som vuxit fram ur gammal grund på olika håll i landet och som lade särskild vikt vid böneövning, erkände honom även som sin andlige ledare. R. hade ju fått sin andliga väckelse genom en bok, och han kände sig alltifrån sina ynglingaår förpliktad att sprida religiös litteratur, Han utgav c:a 60 olika publikationer; de flesta översatte han från svenska, men några äro författade av honom själv. Till sin trosuppfattning är R. fullblodsmystiker och står såsom sädan i särställning bland pietismens ledande män i Finland. Hans skrifter, som inskärpa de andliga övningarnas betydelse, behärskas sålunda av den pietistiska mystikens ande. Av de böcker han översatt till finska äro J. 337 RENQVIST Henrik Renqvist. Fotograjți. Arndts »Om den sanna kristendomen» 1— 4, J. de Bernière de Louvignys »Det fördolda livet med Kristus i Gud» och P. Topps »En ropandes röst i öknen» de viktigaste. Särskilt den sistnämnda fick en synnerligen stor spridning i landet. Även för nykterhetsrörelsen och hednamissionen har R. varit banbrytare i Finland. Som väckelseledare kom R. i allvarliga stridigheter såväl med Paavo Ruotsalainens* väckelseriktning som med den av F.G. Hedberg* grundade evangeliska rörelsen. Han behandlade dem båda med hård hand i sina skrifter. Bland sina ämbetsbröder var R. en ensam man, som blott få förstodo. Däremot fick han förståelse och stöd från vissa utländska kyrkomäns sida, bl. a. svensken J. Waetterdahl, som han blivit bekant med på sina resor till Stockholm, när han under sin studietid var verksam som ombud i Finland för Svenska Evangeliska Sällskapet. Litt.: M. Akiander, Historiska upplysningar om religiösa rörelser i Finland 7 (Helsingfors 1863); 338