Henrik Reuterdahl. Teckning av Maria Röhl 1841. Också mot den hegelska skolan och den s. k. spekulativa teologin var han avvisande. Som kyrkohistoriker gjorde R. en betydande insats. »Svenska kyrkans historia» i fyra band (1838—66) omfattar tiden från kristendomens införande i Sverige fram till 1533 och bygger i mycket stor utsträckning på primärforskning. Genom att tillämpa en strängt källkritisk metod var R. en föregångsman inom svensk historieskrivning. Också som kyrkoman visade R. sin historiskt inriktade orientering. Hans politik var klart konservativ. Han utgick från den historiskt framvuxna enheten mellan kyrka och stat i det svenska samhället, och hans kyrkopolitik avsåg att bevara denna enhet. Därvid blev han motståndare till väckelserörelsernas och liberalismens krav på konventikelplakatets“ upphävande. Den impopulära s. k. sakramentallagen 1855, som belade med bötesstraff varje nattvardsfirande utan prästvigd administrant och som alltså var direkt riktad mot de separatistiska rörelserna, hade utarbetats under R:s statsrådstid. Sin kyrkliga ståndpunkt utvecklade 341 RIBE STIFT R. i skriften »Svenska kyrkans och skolans ifrågavarande angelägenheter» (1853) I samhällsdebatten ingrep han bl.a. med betydelsefulla inlägg mot C.J. L. Almqvists äktenskapsuppfattning. Under sin ärkebiskopstid var R. en skicklig ledare av prästeståndet vid de sista ståndsriksdagarna. 1868 var han självskriven ordförande vid det första allmänna kyrkomötet. Självbiografi och tryckta brev: Ärkebiskop Henrik Reuterdahls memoarer, utg. av L. Weibull (Lund 1920); brev av R. äro tryckta i Samlaren (Sthm 1904), i Historisk tidskrift för Skåneland 2 (Lund 1904—08), samt i Bref till Henrik Reuterdahl, utg. av G. Aulén (Sthm 1915). Litt.: Minnesteckningar av P. Genberg i Svenska akademiens handlingar ifrån år 1796, 47 (Sthm 1872) och av A. N. Sundberg i Lefnadsteckningar öfver Vetenskapsakademiens efter år 1854 aflidne ledamöter 2 (Sthm 1878—85), den senare med bibliografi; G. Aulén, Henrik Reuterdahls teologiska åskådning (diss. Uppsala 1907); E. Newman, Gemenskaps- och frihetssträvanden i svenskt fromhetsliv 1809—1855 (Lund 1939); S. Hellsten, Kyrklig och radikal äktenskapsuppfattning i striden kring C. J. L. Almqvists Det går an’ (diss. Uppsala 1951); A. Sandewall, Separatismen i Övre Norrland 1820—1855 (diss. Uppsala 1952); S. Kjöllerström, Kyrka och stat i Sverige efter reformationen (i Svensk teol. kvartalskr. 1953). L. Ò. RIBE STIFT. Ribe bys ældste historie kendes ikke; det første, der vides om den, er, at Ansgar ca. 860 af kong Hårek der fik grund til opførelse af den 2. kirkebygning i Danmark. Ifølge hamburgske kilder er der 948 oprettet 3 jyske stifter (Slesvig, Ribe, Århus), men det er ialtfald ikke udtryk for nogen reel stiftsorganisation, snarere vidnesbyrd om den tyske infiltration, som få år efter førte til Harald Blåtands dåb, og begrundet i Hamburgs ønske om overfor Køln at kunne hævde sig som ærkesæde ved at få suffraganbisper under sig. Antydningerne om den første biskop Liufdags mission (i Sverige?) og martyrium er rent legendariske. 988 nævner tyske kilder biskop Fulbert, men sikker historisk grund får bisperækken først med den jyske stormand, beslægtet med konge- 342