alltifrån sin uppståndelse blivit »insatt till Guds Son i kraft» (Rom. 1:4). När detta evangelium förkunnas, blir det för var och en som tror »en Guds kraft till frälsning», varigenom människan ryckes loss från de i den gamla tidsåldern härskande fördärvsmakternas välde och får del i den nya tidsålderns rättfärdighet och liv. Allt det här sagda finner Paulus sammanfattat i det gamla profetordet i Habackuk 2:4: »Den rättfärdige skall leva genom sin tro», och han gör därför detta ord till temat för sitt brev. Det blir så att säga den text, som hela brevet genom sin förkunnelse vill utlägga. När Paulus tar ut detta gammaltestamentliga citat och gör det till medelpunkten i sitt brev, får ordet genom sin tillämpning på Kristus en ny accent. Korrektast torde b r evets tema kunna återgivas (översättas) så: »Den genom tron rättfärdige skall leva» (Rom. 1:17). D. v.s., den som tror på Kristus är »den genom tron rättfärdige», ty han har fått mottaga »rättfärdigheten från Gud», och om honom gäller ordet, att han »skall leva» — leva i detta ords eskatologiska mening: han har del i den nya tidsålderns liv, i det eviga livet, fri från alla fördärvets makter. Från denna utgångspunkt och kring detta tema utvecklas nu brevet i dess helhet med utomordentlig följdriktighet. I första delen (kap. 1—4) utlägges innebörden i ordet om »den genom tron rättfärdige», i andra delen (kap. 5—8) innebörden i att denne »skall leva». Så ha genom Kristus alla Guds löften gått i fullbordan. Men därmed inställer sigi tredje delen (kap. 9—11) frågan om Israels förkastelse. Ty det var dock till detta folk som löftena hade givits. Ha de då svikits i samma ögonblick som de skulle fullbordas? I fjärde delen (kap. 12—15: 13) utvecklas den genom tron rättfärdiges vandel. 1. När Paulus skall teckna bilden av den genom tron rättfärdige, målar han först såsom bakgrund tillståndet i den gamla äonen (tidsåldern), som icke stod under Guds rättfärdighet, utan under Guds vrede och dödens herravälde. Icke blott hedningarnas orättfärdighet (1:18—32) utan också ju- 357 ROMARBREVET darnas lagrättfärdighet står under Guds vrede. »Här är ingen åtskillnad. Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud» (3:22 f.). Det stora omslaget kom, då »rättfärdigheten från Gud» blev uppenbarad genom Kristus. Därom heter det: »Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad ... genom tro på Jesus Kristus» (3:21 f.). Den som tror på honom och blir hans tillhörighet har övergått från dödens herravälde till livets. Till denna punkt pekar hela Gamla testamentet, »lagen och profeterna», fram. Och så kan Paulus avsluta den första delen av sitt brev genom att framställa Abraham såsom typen och förebilden för »den genom tron rättfärdige» (kap. 4). 2. Den genom tron rättfärdige »skall leva». Vart och ett av kap. 5—8 avslutas med orden »genom Jesus Kristus» eller »i Jesus Kristus, vår Herre». Det är från honom som det nya livet stammar och i honom som det leves. Att leva »i Kristus» är att vara fri från alla fördärvets makter: fri från Vreden (kap. 5), fri från Synden (kap. 6), fri från Lagen (kap. 7) och fri från Döden (kap. 8). Men om denna frihet gäller, att vi ännu äga den blott i tron och hoppet (4:18, 5:5, 4 f., 8:24). Ty ännu varar den gamla äonen, ännu har den nya kommit blott i sin begynnelse men ej i sin fulländning. Därför har den kristne alltjämt att kämpa mot syndens, lagens och dödens makter, dock icke utan hopp, eftersom de redan äro besegrade av Kristus och vid fulländningen skola vara helt tillintetgjorda. — Som bakgrund för hela denna tankegång låter Paulus i kap. 5:12 den väldiga motsats framskymta, som består mellan Adam och Kristus, Adam, den gamla mänsklighetens huvud, genom vilken synden och döden kommo till herravälde över allt vad människa heter, och Kristus, huvudet för den nya mänskligheten, genom vilken rättfärdigheten och livet blivit oss skänkta. Genom honom ha alla Guds löften fått sin fullbordan. 3. Men hur kommer det sig då att Israel, löftets folk, blivit förkastat av Gud? Paulus står här inför en gåta. Han erinrar om Israels utkorelse och tillägger: »Detta säger 358