ROUSSEAU skop); Peder Skjalmsøn Bang 1254—77, Stigot 1277—80; Ingvar Hjort 1280—90; Jens Krag 1290—1300; Oluf 1300—20; Jens Hind 1320— 30; Jens Nyborg 1330—44; Jakob Poulsen 1344 —50; Henrik Gertsen 1350—68; Niels Jepsen 1368—95; Peder Jensen Lodehat 1395—1416; Jens Andersen Lodehat 1416—31; Jens Pedersen Jernskæg 1431—48; Oluf Daa 1448—61; Oluf Mortensen Baden 1461—85; Niels Skave 1488— 1500; Jens Ravensberg 1500—12; Lage Urne 1512—29; Joachim Rønnow 1529—36. Sjællands stift: Peder Palladius 1537— 60; Hans Albertsen 1560—69; Poul Madsen 1569 —90; Peder Winstrup 1591—1614; H. P. Resen 1615—38; J. Brochmand 1638—52; H. H. Resen 1652—53; Laurids Scavenius 1653—55; Hans Svane 1655—68; Hans Wandal 1668—75; Hans Bagger 1675—93; Henrik Bornemann 1693— 1710; Christen Worm 1711—37; Peder Hersleb 1737—57; Ludvig Harboe 1757—83; N. E. Balle 1783—1808; Frederik Münter 1808—30; P. E. Müller 1830—34; J. P. Mynster 1834—54; H. L. Martensen 1854—88; B. J. Fog 1884—95; Th. Skat Rørdam 1895—1909; P. Madsen 1909—11; Harald Ostenfeld 1911—22 (derefter Københavns biskop). Roskilde stift: H. E. Fonnesbech-Wulff 1923—34; Axel Rosendal 1935—53; G. Schiøler 1953—. Litt.: J. O. Arhnung, Roskilde domkapitels historie 1 (Roskilde 1937); Danmarks kirker 3 (Københavns amt), udg. af Nationalmuseet (Khvn 1954); P. Nedergaard, En dansk præste- og sognehistorie 1849—1949 2 (Roskilde Stift) (Khvn 1951 ff.); Kirkelig haandbog, udg. af P. Nedergaard (Khvn 1955). P.G. L. ROUSSEAU, Jean-Jacques, schweizisk-fransk författare (1712—78), föddes i Genève och härstammade från en fransk protestantisk familj, som av trosskäl utvandrat från Paris på 1500-talet. Den tillhörde den högre borgarklassen i Genève, »les citoyens». R:s far var urmakare. Modern dog vid hans födelse. R. sattes i lära hos en rå gravör, från vilken han 1728 rymde. En katolsk lantpräst sände honom till Mme de Warens i Annecy, som stod i det katolska omvändelseverkets tjänst. R. skickades vidare till katekumenhospitalet i Turin, där han övergick till katolicismen. Våren 1729 vandrade R. till fots tillbaka till Mme de Warens och stannade hos henne till 1740. R. studerade musik, filosofi, historia och gav lektio- 399 ner i musik. Den långa lantvistelsen stärkte hans kärlek till kontemplativ ensamhet. Hans ögon öppnades även för naturens skönhet. 1740—41 var R. informator i Lyon och skrev där en plan för sin elevs handledning, som visar grunddrag av hans senare bok om uppfostran, »Émile». 1742 begav han sig till Paris och gjorde lycka, vilket inte var vanligt för en okänd landsortsbo. Lärda och aristokratiska kretsar lät övertyga sig av hans intelligens och hans vinnande egenskaper. Han anställdes 1743 som sekr. vid franska ambassaden i Venedig och gjorde här jämförelser mellan Venedigs och Genèves författningar, studier som förberedde hans »Contrat social». Efter några år återvände R. till Paris. I »Mercure de France» läste han om en av akademien i Dijon ställd prisfråga om »konsternas och vetenskapernas återställande bidragit att rena sederna». Frågan upprörde honom. Han skrev den prisbelönta studien »Discours sur les sciences et les arts» (1750), som besvarade frågan med nej. En ny prisskrift, »Discours sur l'origine et les fondements de l'inégalité parmi les hommes» (1755; båda på sv. i »Tvenne avh. om kulturen o. samhället» 1920), ger ett första utkast av R:s demokratiska åskådning. 1756 —61 skrev R. en rad stora verk, som väckte rörelse i hela det bildade Europa: »Lettre à d'Alembert sur les spectacles» (1758), som utvecklar hans åsikter om konsten och moralen, kärleksromanen »La nouvelle Héloïse» (1761), »Du contrat social» (1762), som framställer hans politiska idéer samt » Émile ou de l'éducation» (1762, på sv. 1892), som meddelar hans åsikter om uppfostran. »Émile» blev R:s olycka. Parlamentet i Paris utfärdade häktningsorder mot honom m. anl. av den naturliga religion han här förkunnat som »savoyardprästens trosbekännelse». R. flydde till Schweiz, men knappt anländ dit fick han en ny arresteringsorder, från rådet i Genève, som lät bränna »EÉmile». Fredrik II av Preussen gav R. en fristad i sitt grevskap Neuchâtel. Men 1765 angrep pöbeln huset där han bodde med gatstenar. R. flydde till ön Saint Pierre i Biennesjön. Han har gett en skön skildring av sin vis- 400