RUDBECKIUS att vara hänvisade till ömsesidig hjälp hänvisar till en vis Skapare. Materialismen är lika absurd som föreställningen att bokstavstyperna på ett tryckeri hade, genom att tillfälligt kastas om varandra, skapat Eneiden. Guds existens och själens odödlighet är oavvisliga tankar, som vårt förstånd och vårt moraliska medvetande inger oss. Men till detta inskränker sig vår metafysiska kunskap. Vi kan intet närmare veta om Guds natur och själens öden efter döden. De olika religionerna är inrättningar, som bildats av klimat, natur och historia. Litt.: Ny ed. av R:s verk utges från 1925 i serien »Les grands écrivains de France» och hans Correspondance fr. 1924. Senare arbeten: J. Texte, J.-J. R. et les origines de cosmopolitisme littéraire (diss. Paris 1895); J. Lemaître, J.-J. R. (Paris 1907; på sv. 1912; en partisk stridsskrift) ; P. Lasserre, Le romantisme français (diss. Paris 1907); E. Faguet, Le bicentenaire (Paris 1911); G. Gran, J.-J. R. (del 1 av Det 19:e aarhundredes tillblivelse, Kristiania 1910—11); P.-M. Masson, La religion de J.-J. R. 1—3 (diss. Paris 1916); I. Babbitt, J.-J. R. and romanticism (Boston— New York 1919); A. Schinz, La pensée religieuse de R. et ses récents interprètes (Northampton, Mass.—Paris 1928); H. Guillemin, Un homme, deux ombres (Genève 1943); R. Dérathé, Le rationalisme de J.-J. R. (diss. Paris 1950); H. Roddier, J.-J. R. en Angleterre au XVIII“ siècle (diss. Paris 1948) ; P. Burgelin, La philosophie de l'existence de J.-J. R. (Paris 1952); Sv. arb.: H. Larsson, R. och Pestalozzi i våra dagars pedagogiska brytningar (Lund 1910); J. Landquist, J.-J. R. (i Essayer, Sthm 1913); dens., Pedagogikens historia (Lund 1941); B. Hammer, J.-J. R., naturen o. friheten (Sthm 1921); dens., La pensée de J.-J. R. (Paris 1929); S. Bendixon, R. En teckning av hans liv och verk (Sthm 1929). J.L-——t RUDBECKIUS, Johannes. Av 1600-talets svenska biskopar kan ingen i fråga om inflytande och betydelse mäta sig med R., f. 1581, professor i matematik, hebreiska och teologi vid Uppsala universitet under åren 1614—1619, tillika Gustav Adolfs hovpredikant och själasörjare och medlem av bibelkommissionen 1615, vars resultat blev »Gustav Adolfs bibel» av 1618, samt slutligen biskop i Västerås 1619—1646. I det väldiga organisations- och uppbyggnadsarbete, som tog sin början med Gustav 403 Johannes Rudbeckius vid 63 års ålder. Målning av Johan Wulf. II Adolfs trontillträde 1611, kom R. att spela en avgörande roll. På konungens uppdrag förrättade han 1627 visitation i Estland och yrkade på en rad åtgärder i syfte att förbättra de religiösa och sociala förhållandena. Kyrkopolitiskt intog dock R. en från konungen och Axel Oxenstierna starkt avvikande ståndpunkt och kom härigenom i viss motsättning främst till den sistnämnde. I den stora debatten under 1620- och 1630-talen om inrättandet av ett överordnat kyrkligt centralorgan med präster och lekmän som bisittare blev R. oppositionens ledare och utövade härvid ett inflytande som kom att nå långt utöver R:s egen tid. Med nästan våldsam energi gick R. till storms mot det kungliga förslaget, vari han med rätta såg en främmande kyrkorättslig åskådning, och försvarade den bestående, på biskopsämbetet vilande kyrkoförfattningen, där även det yttre kyrkoregementet genom särskilda privilegier skulle handhas av biskop och domkapitel. Det av samtiden mest uppmärksammade och för R. personligen mest ödesdigra inlägget i denna debatt var skriften om de kyrkliga privilegierna, »Privilegia quaedam doctorum», med dess krav på kyrkliga privi- 404