legier och försvar för den bestående episkopala författningen. Med anledning av denna skrift ställdes R. 1636 till ansvar inför rådet och tvingades genom Axel Oxenstiernas ingripande att göra avbön och förbigicks sedan vid tillsättningen av den lediga ärkebiskopsstolen. Som biskop i Västerås kom R:s organisatoriska talang, stora arbetsförmåga och dominerande personlighet att sätta mycket djupa spår efter sig. Hans insatser sträcka sig också till kyrkolivets alla områden. R. utarbetade vårt lands första domkapitelsförordning och utbyggde kapitlet till ett lektorskapitel, en ordning som sedan erhòöll kunglig stadfästelse 1687 och ägde bestånd till 1936. R. grundade även vårt lands första gymnasium 1623, mönstret för alla senare och grundval för det nuvarande; 1632 inrättade R. en flickskola, inrymd i själva biskopsgärden. Genom en särskild utbyggnad på gymnasiet, »Collegium pietatis», förbättrade R. i hög grad prästutbildningen i sitt stift. Till ledning för stiftets präster utarbetade han särskilda kyrkostadgar, en särskild katekes och införde en särskild psalmbok. R. var en outtröttlig visitator och ägnade härvid stor uppmärksamhet åt kyrkobyggnaderna och deras inventarier, bekämpade vidskepelse, folklig övertro, otukt och dryckenskap; överhuvudtaget blev den lagiska kyrkotukten ett verksamt medel i R:s folkuppfostrande gärning. Men samtidigt uppträdde R. som de fattigas försvarare och förespråkare mot allt vad världsliga överhetspersoner hette och lät bygga fattig- eller sjukhus och skaffade arbetslösa arbete och understöd. Icke minst i R:s predikningar möter ett starkt socialt drag. Genom sina många olika initiativ blev R. även kyrkobokföringens och befolkningsstatistikens egentlige grundläggare i vårt land. Som teolog var R. strängt ortodox och en ivrig förespråkare för aristotelismen som ett medel att höja den vetenskapliga bildningen. Förutom predikningar har R. utgivit ett stort antal disputationer, tal och läroböcker. Litt.: Hj. Holmquist, Svenska kyrkan under Gustav II Adolf 1611—1632 (Svenska kyrkans historia IV, Sthm 1938) och H. Cnattingius, Jo- 405 RUNEBERG hannes Rudbeckius och hans europeiska bak- grund (Uppsala 1946). I båda dessa arbeten ges rikhaltiga litteraturhänvisningar. S. Kj—m RUMÄNIEN, se Balkanländerna. RUNEBERG, Johan Ludvig, Finlands nationalskald, f. 1804 i Jakobstad, d.i Borgå 1877. Föräldrahemmet var välbärgat ända tills fadern drabbades av ett slaganfall. Som student rönte R. starka intryck av den nyhumanism med folkliga inslag, som sedan Porthans* tid gjorde sig gällande i Åbo. På grund av fattigdom mäåste R. söka kondition som informator i det inre av Finland och stiftade där bekantskap med allmogen i ödemarkerna i Saarijärvi och Ruovesi. En avgörande betydelse för R:s utveckling som skald fick bekantskapen med en tysk övers. av serbiska folksånger. Om detta inflytande vittnar den cykel »Idyll och epigram», som bildar det tyngst vägande partiet i R:s »Dikter I» (1830). Sin beundran för folkdiktningen lät R. också komma till synes i en rad artiklar i Helsingfors Morgonblad, i vilka han skarpt angrep Svenska akademien, Tegnér och fosforisterna. Sedan följde slag i slag de verk, som skänkte R. en rangplats bland samtidens diktare på svenska: »Elgskyttarne» (1832), »Dikter II» (1833) och »Hanna» (1836). Stort uppseende väckte R:s polemik mot den pietistiska rörelsen. R:s inlägg hade formen av en berättelse, »Den gamle trädgårdsmästarens brev» (1837), där R., utgående från sin humanistiska grundåskådning, sökte påvisa det livsfientliga i pietisternas syn på världen och människorna. Från pietistiskt håll angrep R:s vän, skalden Lars Stenbäck, det panteistiska inslaget i berättelsen och betonade starkt arvsynden hos människan. R. replikerade genom en uppsats »Till förf. av Svar till den gamle trädgårdsmästarens brev». Fel hos Stenbäck fann R. framför allt i tre punkter: »den skarpa söndringen, som bortskär skapelsen från skaparen, det själviska bekymret, som avser blott en egen individuell salighet, och den stolta ofördragsamhet, som uitalar förtappelsens dom över varelser i Guds värld». R:s världsåskådning var en förening av antikt och kristet. Hans religiösa uppfattning har karaktäriserats 406