RUNEBERG Johan Ludvig Runeberg. Fotografi från 1863. som en optimism, grundad på föreställningen om det gudomligas immanens i världen. Denna grundsyn skymtar fram också i de fyra legender, som R. skrev under intryck av Kosegartens legenddiktning och som höra till hans främsta lyriska verk. Efter att ha flyttat till Borgå som skollektor utgav R. de episka dikterna »Nadeschda» och »Julkvällen» (båda 1841), »Dikter III» (1843), »Kung Fjalar» (1844), »Fänrik Ståls sägner I—II» (1848, 1860), »Kan ej» (1862) och »Kungarne på Salamis» (1863). Tankegången i R:s mäktigaste diktverk »Kung Fjalar» gav redan på R:s egen tid upphov till olika tolkningar, och R. förklarade på grund härav att dikten ville ge en bild av Fjalars övermodiga tro på att den starke oberoende av gudomen kan skapa sin värld och sitt öde. De idéer om individens fruktlösa kamp mot gudarna, som fyllde de antika dramerna, voro enligt hans mening allmängiltiga. I R:s hyllning i »Fänrik Ståls sägner» av de enkla männen i ledet och deras trohet mot vardagen, plikten och fosterlandet framskymtar Luthers kallelsetanke. 407 Runebergsforskarna ha även starkt understrukit det drag av mystik och irrationalitet som kan spåras hos R:s krigargestalter, som lugnt gå i döden därför att de ha upplevat tillvarons fullhet i ett avgörande livsmoment. I mitten av 1850-talet var R. medlem av den kommitté som hade tillsatts för att utarbeta en ny psalmbok för Finland. Det förslag som R. framlade 1857 innehöll 413 psalmer, lika många som den gamla psalmboken av 1695, som vid denna tid fortfarande nyttjades i Finland. I stället för de psalmer som uteslutits vid revisionen skrev R. 62 nya. Också R:s psalmer vittna om hur hans religiösa åskådning hämtar »sin näring mera ur känslan av samklang och harmoni med natur och verklighet än ur känslan av disharmoni och brist». Året efter det R. hade framlagt sitt psalmboksförslag överlämnades till honom en stor nationalgåva. Trots att psalmboksförslaget i det stora hela mottogs med välvilja blev det emellertid inte slutgiltigt godkänt, och R:s psalmer ändrades i flera fall av senare psalmbokskommittéer. Detta förbittrade skaldens sinne under den svåra sjukdom, som band honom vid sjukbädden efter ett slaganfall i december 1863, och som ledde till döden den 6 maj 1877. R:s skrifter återfinnas i Samlade arbeten. Normalupplaga 1—8 (1899—1902) och i Samlade skrifter, under red. av G. Castrén och M. Lamm (under utgivning sedan 1933). Litt. om J.L. R. är oerhört omfattande, här kan endast de allra viktigaste arbetena nämnas: Fredrika Runeberg, Anteckningar om R. Min pennas saga. Utg. av Karin Allardt Ekelund (Helsingfors 1946); J. E. Strömborg, Biografiska anteckningar om J.L.R. 1—4. Supplementband. Utg. av Karin Allardt (Helsingfors 1927—31); W. Söderhjelm, J.L. R. 1—2 (Helsingfors 1904 —06) ; L. Viljanen, R. ja hänen runoutensa 1—2 (Borgå 1944—48); delvis på svenska (Helsingfors 1947); S. Belfrage, J. L. R. i sin religiösa utveckling (Uppsala 1917); K. S. Laurila, Ett skede i en evig kamp (Helsingfors 1937); G. Tideström, R. som estetiker (Helsingfors 1941); Y. Hirn, Runebergskulten (Helsingfors 1935); dens., Runeberg-gestalten (Helsingfors 1942). — Se för övrigt Sv. litteraturhistorisk bibliografi 1900—35 och dess fortsättning i Samlaren. E. E. 408