RUOTSALAINEN, Paavo (Paul), finsk bonde och väckelseledare, den gestalt i Finlands senare kyrkohistoria som djupast präglat det finska fromhetslivet, föddes 1777 i Tölväniemi i nuv. Lapinlax socken i norra Savolax och dog 27 jan. 1852 på Aholansaari i Nilsiä. Paavo var äldst bland sju syskon i ett fattigt hem. Fattigdomen följde honom genom större delen av hans liv. Den drev honom bl. a. att jämte några andra familjer göra ett hopplöst försök att emigrera till Polen. Man hade hört sägas att nybyggare där kunde få jord gratis. Resan avbröts i Viborg, där landshövdingen vägrade ge pass och R. blev sjuk av strapatserna. Efter en ny start som bonde i Nilsiä nådde han småningom tryggare yttre förhållanden. R. var en begåvad man, men saknade skolbildning. Han studerade ivrigt den uppbyggelselitteratur som fanns på finska, främst Wegelius’ och Björkqvists postillor samt skrifter av Pontoppidan, Fresenius och Wilcocks, vars »Kosteliga honungsdroppar» var hans käraste bok näst bibeln. I Luthers lilla katekes hade han levat sig in på ett sätt som kanske saknar motstycke inom pietistiskt influerad väckelsefromhet. Skrivkunnig var han ej, men hans själavårdande undervisning kan studeras i ett 80-tal brev som upptecknats efter hans diktamen. En liten skrift utgavs i tryck under R:s livstid; den finns på svenska i en i Piteå 1847 tryckt anonym version under titeln »Hvarföre blifva icke alla väckta saliga?» och i en annan, i flere upplagor utgiven översättning med titeln »Några ord till väckta av bondeståndet». Tidigt hade R. börjat studera bibeln, driven av ett starkt personligt behov av klarhet i trosfrågorna. Extatiskt färgade väckelser bröto vid denna tid fram på olika håll i Finland. Som nittonåring kom R. i beröring med en sådan och slöt sig till de väckta utan att dock till en början finna personlig tröst. Först efter en vandring till Jyväskylä 1799, där han uppsökte smeden Jakob Högman, vann han visshet, och efter ytterligare ett besök hos Högman blev han övertygad om sin kallelse att ta ansvar för rörelsens ledning genom att bryta med dess tidigare ledare, soldaten Johan Lustig. 409 RUOTSALAINEN Paavo Ruotsalainen. Litograțļi. R. blev snart känd i flere socknar i norra Savolax och Karelen. Hans inflytande åstadkom, att de ofta starkt extatiska väckelserna leddes in i sundare fåror, även om R. kunde visa en viss tolerans t. ex. mot tungomāålstalande. Väckelsen hade i början utpräglat folklig karaktär; den ville vara »bondkristendom », för att använda R:s eget uttryck. Vid R:s sida stodo som ledargestalter t. ex. kusinerna Lars Johan och Wilhelm Niskanen, vilka båda efterlämnat minnesteckningar av betydelse för kännedomen om R. och hans åskådning. I Karelen begränsades R:s inflytande genom Henrik Renqvist‘, vars krav på bön i knäböjande ställning och på helnykterhet som villkor för att man skulle erkännas såsom allvarlig kristen R. ej kunde gilla. I stället fick R. kontakt med de väckelser som på 1830-talet uppstått i Österbotten kring prästerna Nils Gustav Malmberg, Jonas Lagus m.fl. Den av R. ledda rörelsen vann sålunda hängivna anhängare inom prästerskapet, liksom den senare också nåd- 410