RUTS BOG (Bern 1945); N. Zernov, The Russians and their Church (London 1945); A. M. Ammann, Abriss der ostslawischen Kirchengeschichte (Wien 1950); F. Heyer, Die orthodoxe Kirche in der Ukraine von 1917 bis 1945 (Köln 1953). Tidsskrifter: Internationale Kirchliche Zeitschrift (Bern). A.J. RUTS BOG. Fortællingen om moabiterinden Rut, der følger med sin israelitiske svigermoder No'omi tilbage til Betlehem, efter at begge har mistet deres ægtefælle, og bliver gift med Boaz og derved indgår i Davids stamtavle, har til alle tider virket umiddelbart gribende ved sit indhold. Formen er næsten novellistisk, men indholdet viser sig ved nærmere eftertanke at volde betydelige vanskeligheder, så snart man prøver at finde anden tendens i fortællingen end det rent underholdende. Hvis man lader forsynstroen eller troen på Jahves omsorg for sine fromme være hovedmotivet, glider Rut i baggrunden, da hun ikke er med fra begyndelsen og heller ikke følger med sin svigermoder af religiøse grunde. Nogle har derfor opfattet bogen som en forherligelse af leviratsægtleskabet (5. Mos. 25:5 ff.), der tilsigter bevarelsen af slægtsejendommen; men heller ikke dette er særlig fremtrædende i fortællingen. Det må snarere siges kun at tjene som forklaring på Boaz’ forpligtelse over for moabiterinden Rut. Andre mener derfor, at bogen er en indirekte protest mod de strenge bestemmelser om de blandede ægteskaber på Esras og Nehemjas tid (Esra 10; Neh. 13: 23—27). Men også her gælder det, at det er vanskeligt at se det som et hovedmotiv i bogen, bl. a. fordi bogens tilblivelse derved bliver meget sen. Sely om man ikke kan godtage fortællingens egen henførelse til dommertiden (jfr. LXX.s anbringelse af bogen efter Dommerbogen over for den hebr. bibels »blandt de 5 megiller»), bør man ikke benægte, at bogen kan indeholde gammelt stof. Det er dog tvivlsomt, om man, som nogle har hævdet, kan finde gammelt mytologisk stof i bogen, idet navnene No'omi og Boaz skulle pege hen på kanaanæisk frugtbarhedskultus. Måske ligger sandheden i de ovenfor anførte forskellige hovedmotiver deri, at bogen er kendetegnet ved en lang og 419 omskiftelig overlevering, hvis begyndelse taber sig i fortiden og hvis slutning når ned i eftereksilsk tid, da stamtavlen i 4: 18—22 tilføjedes, så at Perez fra 1. Mos. 38 blev en af Boaz’ forfædre. Litt.: Foruden de nyere kommentarer af W. Rudolph (1939), M. Haller (1940), A, Vincent (1952) skal anføres følgende specialafhandlinger: H. Gunkel, Reden und Aufsätze (Göttingen 1913); W. E. Stables, The Book of Ruth (i Americ. journ. of semitic languages and literatures 53, 1937); H. H. Rowley, The marriage of Ruth (i Harvard theol. review 40, 1947); E. Robertson, The plot of the Book of Ruth ( i Bulletin of the John Rylands library 32, 1950); J. M. Myess, The linguistic and literary form of the Book of Ruth (Leiden 1955). E. H. RYDBERG, Viktor (1828—1895) svensk författare. Bland svenska diktare är R. den som haft den ojämförligt största betydelsen för den religiösa debatten i landet. Den starka, mystiskt färgade religiositet, som hos R. förenades med intellektuellt klarhetsbehov och levande social medkänsla, hade rötter i hans tidiga barndom. Modern, som av allt att döma var en sällsynt ädel och rikt utrustad kvinna, var varmt religiös och visionärt begåvad; hon dog innan R. ännu fyllt sex år, men hennes personlighet och hennes undervisning gjorde ett outplånligt intryck på sonen och blev enligt hans egen uppfattning mer än något annat bestämmande för hans världsåskådning. Vid moderns död upplöstes hemmet, och gossen utackorderades som fattighjon. Efter skolgång i Jönköping och Växjö bleyv han medarbetare i den utpräglat radikala tidningen Jönköpingsbladet. I de följetonger, som R. här publicerade, möter redan uttryck för hans politiska och religiösa frihetspatos. 1851 avlade R. studentexamen i Lund och bedrev några månader juridiska studier, tills han av försörjningssvårigheter tvangs lämna universitetet och bege sig ut som informator. 1855 inträdde han i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT), med vars redaktör S. A. Hedlund han knöt en livsvarig vänskap. I GHT var R. fast medarbetare till 1876, då han anställdes som offentlig föreläsare i filosofi och kulturhistoria i Göte- 420