RYDBERG vad som stred mot tankelagarna var både en rätt och en plikt. Hela R:s kristologiska arbete kan sägas gå ut på att visa, att det som bibeln lärde om Kristus var en förnuftig lära och att allt det i kyrkoläran som stötte förnuftet stod i strid med Jesu egen förkunnelse. När R. tillmätte intellektet vitsord inom religionens område, gjorde han det ytterst i den religiösa känslans intresse: en dogmbyggnad, som genom orimligheter bjöd motstånd för tanken, kunde endast med svårighet omfattas av känslan och kunde hos de intellektuellt utvecklade lätt framkalla förakt för religionen och således bereda vägen för ateism eller religiös likgiltighet. R:s bibelverk väckte ofantligt uppseende och blev av synnerligen stor vikt för de religiösa frihetssträvandenas framgång. Sitt teologiska författarskap fortsatte R. med »Jehovah-tjänsten hos hebreerna» och »Medeltidens magi» (båda 1864). I den senare skriften behandlade han bl. a. olika former av kyrklig magi och vände sig mot djävuls- och helvetestron. Inför 1868 års svenska kyrkomöte, i vilket R. deltog såsom lekmannaombud, tillkom en längre uppsats, »Om kyrka och prästerskap», där R. sökte visa, att prästernas anspråk på utvaldhet och andlig myndighet saknade biblisk grund; såsom mönster för framtidens kyrka uppställde han den trosgemenskapens och syskonkärlekens fria, demokratiska församling, som han fann förverkligad i den äldsta kristna kyrkan. Samma år publicerades »Om människans förut-tillvaro», där R. utförligt redogjorde för den av honom högt beundrade aposteln Paulus’ teologi och dess samband med judisk-alexandrinsk spekulation samt utvecklade sin uppfattning om de nytestamentliga skrifternas preexistenslära och om Kristi universalmänsklighet. Till denna uppsats anknöt avhandlingen »Till läran om de yttersta tingen» (1880), som behandlade NT:s, framför allt Paulus’, eskatologi, under skarp kritik av den kyrkliga helvetesläran; enligt R. känner NT inte någon evig fördömelse, utan allting skall återställas, allt existerande skall frälsas och återförenas med Gud. — R:s religiösa sinnesart tog sig uttryck inte bara i 423 hans teologiska skrifter utan också i andra delar av hans stora och mångskiftande produktion, inte minst i hans skönlitterära författarskap; därom vittnar, förutom ungdomsromanerna, en rad dikter i de båda diktsamlingarna (1882 och 1891) samt romanen »Vapensmeden» (1891). Den sistnämnda speglar, mer eller mindre öppet, allt det väsentligaste i R:s religiösa åskådning; särskilt eftertryckligt betonas här liksom i flera dikter och uppsatser den kristna kärleksplikten mot de lidande och förtrampade, en plikt som enligt R. kyrkans män hade svikit. — R:s förhållande till kristendomen, sådan han fann den framställd i NT, var starkt positivt. Utan att uppfatta NT:s utsagor som »sanna» tillmätte han dem högt symboliskt värde. Han betraktade NT:s kristendom som »den följdriktigaste och ädlaste av alla de idealistiska riktningar som haft någon betydelse för vårt släktes andeliv» och såg i Kristusidealet »det högsta av de ideal, vartill vårt släkte i sitt närvarande utvecklingsskede kommit». R:s personliga religiositet var helt dogmlös, den var en känsla av innerlig mystisk gemenskap med en högsta kärleksfull makt och genom den med ett besjälat universum. Se även Religiös liberalism. Litt.: V. Rydberg, Skrifter 1—14 (utg. av K. Warburg, Sthm 1896—99); dens., Filosofiska föreläsningar 1—4 (utg. av R. Höckert, Sthm 1899—1901); dens., Det sköna och dess lagar (utg. av K. Warburg, Sthm 1901); dens., Kulturhistoriska föreläsningar 1—6 (utg. av R. Höckert, Sthm 1903—06); dens., Brev 1—3 (utg. av E. Haverman, Sthm 1923—26); K. Warburg, V. R. 1— (Sthm 1900; förk. uppl. 1913); E. Elg, V. R:s religionsuppfattning i historisk-psykologisk belysning (Göteborg 1918) ; dens., V. R:s ställning till religion, kristendom och kyrka (Lund 1928); V. Svanberg, Novantiken i Den siste atenaren (Uppsala 1928); P. Gemer, V. R:s ungdomsdiktning (diss. Lund 1931); O. Holmberg, V. R:s lyrik (Sthm 1935); E. Rodhe, Den religiösa liberalismen (Sthm 1935); J. Krook, V. R:s lära om Kristus (diss. Lund 1935); Ö. Lindberger, Prometeustanken hos V. R. (diss. Uppsala 1938); G. Löwendahl, Vapensmedens V. R. (diss. Lund 1954). G.L. RYSSLAND, se Rusland. 424