RÄTT. 1. Juridiskt. Man skiljer mellan rättsordning eller rätt i objektiy mening och rättighet eller rätt i subjektiv mehing. Rättsordningen är ett regelsystem, som »gäller» i ett samhälle. (Beträffande diskussionen om innebörden av denna giltighet, se nedan under 2.) R. i objektivy mening innehåller handlingsmönster, vilka dels riktar sig till enskilda personer, dels till myndigheter och domare. Regelsystemet utbildas i detalj inte endast genom lagstiftning utan också genom rättspraxis, främst genom skapandet av s.k. prejudikat, d. v.s. en domstols domslut i ett mål, som får avgörande betydelse för lagtillämpningen i framtiden, eftersom domstolarna strävar efter att bedöma lika fall lika. För rättskipningen är vidare den s.k. sedvanerätten stundom av utslagsgivande betydelse; med sedvanerätt menas därvid rättsregler, vilka ehuru icke skrivna i lag allmänt omfattas och tillämpas av domstolarna. En fjärde rättskälla är slutligen doktrinen, de rättslärdas utredningar. Rättighetsbegreppet har störst betydelse inom privaträtten, de rättsregler som inom rättsordningen äger giltighet för enskilda personers inbördes förhållanden. Flera länder har emellertid också till rättsordningen fogat rättighetsförklaringar, som uppräknar individens rättigheter gentemot statsmakten (så t.ex. i Englands historia Magna Charta 1215, Bill of Rights 1689). Särskilt på grundval av naturrättsliga teorier har en rad deklarationer av mänskliga rättigheter skett (så bl.a. i de Bills of Rights, som flera upproriska engelska kolonier 1776 lade till sina författningstexter och i 1791 års författning för Förenta Staterna, i den franska författningen av samma år, byggande på nationalförsamlingens deklaration 1789, i Weimarrepublikens författning om »Grundrechte und Grundpflichten der Deutschen» o.s. v). Internationell räckvidd har rättighetsbegreppet fått efter andra världskriget genom Förenta Nationernas proklamation om de mänskliga rättigheterna den 10/12 1948 i 30 artiklar och genom Europarådets konvention i 66 artiklar nov. 1950, vari F.N:s principdekia- 425 RÄTT ration närmare utvecklas; konventionen har bl. a. godkänts av Sveriges riksdag 1951. R:s relation tillmakten är omdiskuterad. I sista hand garanteras den positiva r. av en statsmakt, som värnar om densamma genom att sanktioner i någon form drabbar lagöverträdare. Formerna för det våld, som sålunda utövas, är i en rättsstat noga reglerade; i rättssam hälle ts begrepp ligger just att ingen godtycklighet får äga rum vad avser bestraffningsformerna. Rättssamhället underbyggs icke endast genom hot om straff utan också genom uppfostran och propaganda. 2. Filosofiskt. Rättsbegreppets innebörd diskuteras såväl ay rättsfilosofien som av den filosofiska etiken. Inom rättsfilosofien har av ålder idén om en naturrätt spelat en väsentlig roll. Enligt den naturrättsliga åskådningen kan normerna för r. hämtas ur tingens egen natur eller ur skapelsens egen ordning, och varje positiv rättsordning kan därför kritiskt granskas utifrån dessa. Rötterna till naturrättsspekulationen är att söka iantik filosofi, speciellt hos Platon och stoicism en. Den romerska r., som fick utomordentlig betydelse för hela västerlandets rättsutveckling, skilde mellan borgerlig r. (jus civile), folk-r. (jus gentium) och naturlig r. (jus natu'rae). Också den kanoniska r. talar om naturlig r. och inom skolastiken fick naturrättsbegreppet en utförlig teologisk motivering, speciellt genom T h omasav Aquino. Naturrättsspekulationen har sedan i olika utformningar fortsatt fram till våra dagar; typiska uttryck för den är de ìi skilda länder och senast av Förenta Nationerna proklamerade mänskliga rättigheterna. Särskilt inom katolsk moralfilosofi lever den naturrättsliga åskådningen vidare. I egenartad, sekulariserad form kan den vidare sägas gå igen i den riktning inom dansk moralfilosofi, som vanligen går under beteckningen rättsmoral (företrädare bl.a. Severin Christensen, d. 19383; Christian Lambek, d. 1947). Denna skola vill begränsa moralen till r:s område; r:s grundval åter är vederlagsprincipen, som tänkes vara ett uttryck för »en social natur- 426