RÄTTFÄRDIGHET Aus der Geschichte der mittelalterlichen Rechtfertigungslehre (i Theol. Rundschau 1913) ; dens., Die Entwicklung Luthers bis zum Abschluss der Vorlesung über den Römerbrief (Schriften des Vereins für Reformationsgeschichte 100, Leipzig 1910); dens., Die iustitia dei passiva in Luthers reformatorische Rechtfertigungslehre (i Aus Deutschlands kirch]. Vergangenheit, 1912); Hj. Lindroth, Försoningen (Uppsala 1935; s. 257 ff. för Melanchtons r.-lära); O. Ritschl, Dogmengeschichte des Protestantismus 1—4 (Göttingen 1908—1927); K. Holl, Die Rechtfertigungslehre im Licht der Geschichte des Protestantismus (Tübingen 1906); dens., Was hat die Rechtfertigungslehre dem modernen Menschen zu sagen? (Tübingen 1927). Hj. L. RÄTTFÄRDIGHET. Rättfärdig och r. (hebr. saddi'q, resp. sæ'dæq eller sedaqa'h m.m.) äro begrepp, som inta en central plats i 6G. 7. Gud är den rättfärdige, han skapar r., vakar över den och håller den vid makt: »Alla hans vägar äro rätta, en trofast Gud och utan svek, rättfärdig och rättvis är han» (5 Mos. 32: 4), »rättfärdighet och rätt äro hans trons fäste» (Ps. 97:2). R. är därvid icke bara något formellt eller negativt — frihet från orätt — utan något innehållsmättat och positivt: harmoni, kraft, välsignelse. Guds r. visar sig framför allt i hans utkorelse och hans trofasthet: »du uppfyllde dina ord, ty du är rättfärdig» (Neh. 9: 8). Han dömer folken med rättvisa (Ps. 9:9, 96:13), skaffar sitt folk rätt och dömer hedningarna (Ps. 9:20). Hans r. står därför inte i motsättning till hans barmhärtighet och nåd: »rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte» (Ps. 89:15), han är »nådig och barmhärtig och rättfärdig» (Ps. 112: 4). Men om folket sviker rätten låter han »rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet» (Jes. 28: 17). Ty Israel är såsom Guds, den rättfärdiges, folk kallat till att leva i r., att förhålla sig rätt och riktigt i alla stycken, kultiskt, etiskt, och socialt. Rättfärdig är den som icke dyrkar avgudar, den som icke förtrycker någon ... den som ger sitt bröd åt den hungrige ...som icke ockrar ... utan »vandrar efter mina stadgar och håller mina rätter, i det att han gör vad redligt är» (Hes. 18: 5—9). R. är att förhålla sig 439 »riktigt», så som man skall. Samma ord, som oftast översättes med »rättfärdig», kan därför också användas till att beteckna riktigt mått och vikt (3 Mos. 19:36), »rätta offer» (5 Mos. 33: 19). Denna r. innesluter i sig ocksä den juridiska, den s. k. forensiska r., vilken man ofta utan tillräckliga skäl betraktat som grundvalen för hela r:s-begreppet. Den sv. övers. använder i dessa fall ofta andra uttryck: »den som har rätt», »den oskyldige» (2 Mos. 23:7; 5 Mos. 25:1; Amos 2:6, 5: 12). Denna juridiska rätt är emellertid också en oeftergivlig del av rätten. Det är en kardinalsynd att »vränga rätten» (Jes. 10:2; Amos 5:7, 12), det är nödvändigt att endast den skyldige straffas och att också den får sin rätt, som icke själv kan värna om den, »änkan och den faderlöse», »främlingen» (jfr Jer. 7:5 f.) och »den fattige» (Amos 5: 12). Det är förhärskande gammaltestamentlig övertygelse, att Gud vakar över rätten och att detta också kommer till uttryck i folkens (jfr Amos 1) och enskildas öden. »En härlig lott får den rättfärdige» (Jes 24: 16), han är »såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar», medan de ogudaktiga föras bort som agnar för vinden (Ps. 1:3 f.). Gud är också den ende rätte domaren, som ensam kan pröva njurar och hjärtan (Jer. 11:20). Men detta fritar inte folket från att självt vaka över rätten: »Rättfärdighet, rättfärdighet må du eftertrakta» (5 Mos. 16: 20). Det förbund Gud slutit med Abraham, innesluter en förpliktelse till rätt och r. (1 Mos. 18: 19). Särskilt äro domarna förpliktade att hålla rätten vid makt, att döma oväldigt, en »rättvis» dom (5 Mos. 16:18), att skaffa envar hans rätt. Och framför allt har konungen att vaka över rätt och r., inte bara därigenom att han är den högste domaren (2 Sam. 8:15; 1 Kon. 10:9) utan därigenom att rätt och r. genom honom stadfästes och förkovras( Ps. 72:1; Jes. 16:5; Jer. 22:15 f.). Och om andra konungar endast ofullkomligt fylla denna uppgift, så väntar man att Messias, som ofta rent ut kallas »den rättfärdige» skall föra rätten till seger: »hans rike skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet» (Jes. 9: 7), han är »rättfärdig 440