fariseerne anså som normativ. I sin rettspraksis var s. i regelen strenge. En rekke tvistepunkter gjaldt kultiske og rituelle spørsmål. Den egentlige betydning av dem er oftest dunkel. Trolig er at s. stod avvisende til hele den demokratisering av religionen som fulgte med fariseismens individuelle fromhetspraksis. S. avviste troen på de dødes oppstandelse og læren om engler — vel i den form den hadde fått i samtiden (Ap. Gj. 23: 8). Ifølge Josefus hevdet de viljens frihet og menneskets ansvar for sin skjebne. Som aristokrater var de i det hele tatt kulturåpne, men religiøst konservative. Deres fromhet synes i hovedsaken å ha vært kultisk og dennesidig orientert. Av motstanderne ble de ansett som verdsligsinnede. I evangeliene omtales s. i forbindelse med stridssamtalen om oppstandelsen (Mark. 12: 18—27 par.). På mer skjematisk måte nevnes de hos Matteus også ellers, sammen med fariseerne. Som motstandere av den eldste menighet skildres de i Ap. Gj. 4: 1 ff. og 5: 17 ff. Skildringen bekreftes ved at det hos Josefus berettes at det var en saddukeisk YPppersteprest som lot Herrens bror Jakob* henrette i år 62 e. Kr. Litt.: H. L. Strack—P. Billerbeck, Kommentar z. N. T. aus Talmud und Midrasch 4 (München 1928); J. Jeremias, Jerusalem zur Zeit Jesu 2 (Göttingen 1924—37). Se også Fariséer. N. A.D. SAKARJA, som betyder »Herren har ihågkommit», är ett i G. T. vanligt personnamn. S:s bok består av två till innehållet från varandra helt skilda delar. Kap. 1—8 återgå på S., som enligt Sak. 1: 1 var sonson, enligt Esra 5: 1, 6: 14 son till Iddo, en huvudman för en i exilen känd prästsläkt. S. uppträdde som profet i Jerusalem ungefär samtidigt med profeten Haggai*, d. v. s. omkring 520. Liksom H. förkunnade han, att det rådande nödtillståndet i landet kunde avhjälpas endast om templet utan dröjsmål återuppbyggdes. Utmärkande för S. är den vikt han lägger vid även en moralisk och religiös förnyelse, samt den betydelse han tillmäter de världsliga och andliga ledarnas verksamhet, d. v.s. ståthållaren Serubbabels och översteprästen Josuas. Profeterna Haggai och S. hade framgång i sina ansträngningar för 15 449 SAKARJA tempelbygget i Jerusalem, och ett nytt tempel kunde invigas år 516. Kompositionen av kap. 1—8 ger anledning till många frågetecken. Kärnan i texten utgöres av 8 nattsyner, som alla kunna dateras till en tidpunkt kort efter igångsättandet av tempelbygget. Samtliga syner beröra frälsningstidens snara inbrott. I fantasifulla och, man kan säga, apokalyptiskt färgade bilder meddelar profeten vad han fått skåda och höra i den himmelska rådsförsamlingen. En betydelsefull roll i visionsskildringen spelar en s. k. angelus interpres. Av visionerna framgår, att Herren beslutat förbarma sig över folket, att han avser att tukta Israels fiender, och att han vill göra Jerusalem till en stor och lysande stad. $S. ser ytterligare i en syn, hur översteprästen Josua iföres en ren dräkt, som tecken på att folkets synd skall sonas. Enligt de följande synerna kommer kulten i templet snart att fungera, syndarna att utrotas ur landet och avguderiet att avlägsnas. I den sista visionen bekräftas, att frälsningstiden redan är å färde. Till visionerna äro orakel anknutna, av vars innehåll det klart framgår, att de avse tiden kort före tempelbyggets igångsättande. Möjligen ha visionerna vid sidan om sin egentliga uppgift att meddela kunskap om Guds råd också till ändamål att bekräfta de tidigare oraklen. Kap. 1—8 innehåller dessutom textpartier av annan karaktär, bl. a. notiser om ett par symboliska handlingar, i kap. 3 beträffande en sten, vilken skulle förses med, som det förefaller troligt, det heliga Gudsnamnet, ochi kap. 6 en berättelse om översteprästen Josuas kröning, symboliserande Davidsättlingen Serubbabels snara makttillträde såsom messiansk konung. Kap. 7 och 8 innehålla en serie orakel utan tydligt samband med varandra. Vikt lägges vid frågan om fastedagar i den nya församlingen. S. ger beskedet, att ett aktgivande på kärlek och barmhärtighet är mera betydelsefullt än kultobservans. Fastedagarna skola i framtiden bliva glädjefester. Ett från ogudaktighet renat Jerusalem skall bliva hela världens medelpunkt. Kap. 9—14, som sammanfattande ha kallats D e u t ero-S., uppvisar knappast några 450