Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sakarja
- Sakrament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAKRAMENT
beröringspunkter med bokens förra del.
Det förekommer icke ett ord om
Serubbabel, Josua och tempelbygget. Somliga
forskare tänka sig, att en annan profet, namne
till S., från början angivits som författare
till kap. 9—11. Det skulle vara anledningen
till att de båda delarna kommit att föras
tillsammans i en bok. Att ovisshet rått om 5S.-
bokens omfång synes framgå av det
förhällandet, att såväl kap. 9 som kap. 12 ha egen
överskrift, vilken de ha gemensam även
med Mal. kap. 1: »Massa, Herrens ord». I
Matt. 27:9 anföres Sak. 11:12 f. såsom ett
ord av Jeremia. Ofta benämnes kap. 12—
14 Trito-8S., detta på grund av deras
även från kap. 9—11 avvikande
karaktär. Många forskare hålla för mest
sannolikt, att hela textpartiet, kap. 9—14, består
av en samling orakel från skilda tider. Av
det sagda framgår, att man i kap. 9—14
knappast kan tala om en enhetlig
komposition. Icke utan orsak klagar Hieronymus
och före honom judiska lärde över
58S.-bokens dunkelhet, Allmänt kan fastställas, att
de sex kapitlen handla om hedningarnas
kamp mot Israel och Israels slutliga triumf.
I kap. 9—11 gives domen över
världsmakterna ett stort utrymme. Där framhäålles
emellertid också, att Israel till straff för
otacksamhet mot Herren överlämnats åt tre
onda herdar. Man har gissat på, att dessa
herdar beteckna konungarna Sakarja,
Sallum och Menahem i Nordriket (700-talet)
eller vissa överstepräster på 200-talet. Det
är rimligt att tänka, att historiska personer
avses. I kap. 9:9 återfinnes profetian om
fridskonungen, som rider in i staden på en
åsna, en åsninnas fåle. Detta ställe bildar
bakgrunden till Jesu intåg i Jerusalem.
Kap. 12—14 ha en markant eskatologisk
karaktär. De behandla bl. a. Israels rening
och botgöring. Det talas i 12: 11 om en stor
dödsklagan i Jerusalem. Somliga ha tänkt
på någon form av Tammuz kult. Slutligen
beskrives Jerusalems kommande härlighet.
Heligheten blir så stor, att t.o.m. vanliga
grytor bliva lämpade för kultiskt bruk.
Litt.: H. G. Mitchell—J. M. Smith—J. A. Bewer,
A critical. and exegetical commentary on Haggai,
Zechariah, Malachi and Jonah (i The internatio-
451
nal critical commentary, Edinburgh 1912); E.
Sellin, Das Zwölfprophetenbuch, übersetzt und
erklärt (i Kommentar z. A.T. 12:2, 3 ed. Leipzig
1930); F. Horst, Die 12 kleinen Propheten (i
Handbuch z. A. A. 1:14, Tübingen 1938); K.
Elliger, Das Buch der zwölf kleinen Propheten. 2.
Die Propheten Nahum, Habakuk, Zephanja,
Haggai, Malachi (i Das A.T. deutsch 25, Göt-
tingen 1950); L. G. Rignell, Die Nachtgesichte
des Sacharja (diss. Lund 1950). L. G. R.
SAKRAMENT äro jämte ordets förkunnelse
kyrkans nådemedel*, genom vilka
evangeliet träder människan till mötes i en av
Kristus instiftad helig handling.
Dogmhistoriskt. Ordet s., som i Vulgata
användes för att översätta det grekiska
uvortýpiwov (hemlighet), betecknar i kyrkligt
språkbruk ursprungligen ett föremål eller
en handling, som genom vigning erhållit
religiös karaktär. Mot den västromerska
kyrkans sacramentum svarar den östromerskas
mysterion.
En sammanhängande dogmatisk lära om
mysterierna eller s. utbildas ej i Gamla
kyrkan och s:s antal fastställes ej.
Distinktionen mellan symbol och realitet synes
ännu ej vara fixerad och frågan om s. i
sig innesluta Guds frälsande nåd eller om
denna blott betygas eller omvittnas genom
s. ställes därför ännu icke klart. Men den
tanken är vanlig, att Anden i samband med
bestämda böner och formler sänker sig ned
över elementen och förlänar dem en
heliggörande kraft.
Först Augustinus ägnar s. en mera
utförlig reflexion. För honom framstå alla
kulthandlingar av betydelse liksom alla
kyrkans tillhörigheter såsom s. Då han talar
om s:s nödvändighet, betonar han dock
särskilt dop och nattvard. Alla andra s. kan
man till nöds undvara. Det är för
Augustinus väsentligt att skilja mellan s. såsom
sådant och dess verkan. §S:s giltighet är
oberoende av s:s-förvaltarens personliga
egenskaper, men den som i likhet med
donatismens* anhängare ställer sig utanför
kyrkans gemenskap har ej del i deras fulla
nådeverkan, den ingjutna kärleken. Då
kärlekens ande är verksam i kyrkan såsom de
heligas samfund, måste nämligen kärlekens
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0236.html