SALMEDIGTNING del av dessa sånger kommo på denna väg in i senare psalmböcker. För 1701 års psalmbok utfördes ett omfattande översättningsarbete. De så skapade psalmerna voro formellt bristfulla, men ge uttryck åt en manlig och kärnfull fromhet. Psalmer av Gerhard, Spegel, Svedberg, Kolmodin o. a. införlivades med det finska psalmbeståndet. Under 1700-talet utgåvos folkliga religiösa sånger, tryckta på lösa »vis-ark» (arkkiveisuja), och andliga sångsamlingar. Av århundradets psalmförfattare böra främst nämnas 1700-talsväckelsens centrala gestalt AbrahamAchrenius (d.1769) och hans son Anders Achrenius (d. 1810). Isak Ervast (d. 1757) författade pietistiska psalmer, som han publicerade som bihang till en andaktsbok (1732). Under det psalmboksarbete, som vidtog 1817, ökades det finska psalmmaterialet genom de tävlingar, som utlystes och de psalm- och sångsamlingar, som enskilda utgåvo. Ärkebiskop J. Tengström (d. 1832) översatte och författade psalmer på finska. Jacob Ignatius utgav en egen psalmsamling (1824). I det skede av finsk p., som vidtog på 1860-talet och resulterade i 1886 års psalmbok, är Elias Lönnrot (d. 1884) den dominerande gestalten. Han utgav inalles ett tiotal psalmboksförslag eller psalmsamlingar och gjorde som sovrare, bearbetare, översättare och självständigt diktande psalmförfattare en omfattande insats. I 1886 års psalmbok ingingo av Lönnrot ett mindre antal originalpsalmer, c:a 60 översättningar och inemot ett par hundra bearbetningar. Betydande bidrag gåvo professor A. E. Ahlqvist (d. 1889) genom översättningar och professor J. Krohn (d. 1888) genom egna psalmer, bearbetningar och översättningar. Det senaste skedet av finskt psalmboksarbete (1920- och 30-talet) utmärkes dels av en strävan att utnyttja de religiösa väckelserörelsernas sångsamlingar, dels att tillgodose nya kyrkliga behov. Finsk folksång och psalmer av allmogemän ha tagits med. Klyftan mellan kyrka och kulturliv har inverkat på psalmboksarbetet. Av mer kända finska skalder ha blott V. A. Koskenniemi och 463 Lauri Pohjanpää gjort aktiva insatser i arbetet. Simo Korpela (d. 1936), »Finlands Lina Sandell», en produktiv och betydande andlig diktare, har erbjudit ett rikt urval. Ledande män inom väckelserörelserna, såsom W. Malmivaara (d. 1922) och VäinöMalmivaara,K.W.Tamminen (d. 1946) och V.R. Havas (d. 1941) ha gett uppskattade bidrag. Det finska språkets omfattande utveckling har beaktats. Målmedvetet har man sökt bevara och utveckla böneattityden i psalmerna. Någon större finsk nydiktning har skedet ej att uppvisa: » Traditionerna äro större.» Men genom skandinaviska, tyska, t. o. m. engelska, ungerska och estniska lån har den ekumenik, som våra psalmböcker företräda, befästs även inom finsk p., samtidigt som den inhemska väckelsens arv där bevarat sin starka ställning. 2. Svensk p. Med all sannolikhet ha enstaka svenska psalmer tillkommit i Finland redan under reformationstiden, några av dem som översättningar från finska. SigfridAronusForsius (d.1624, se Psalmbok) har betecknats som den förste kände psalmdiktaren på svenskt språk i Finland. 1700- och 1800-talets väckelser ha skapat andlig sång jämväl på svenska. Så skrev t.ex. Abraham Achrenius psalmer på landets båda språk. Sin glansperiod upplevde svensk p. i Finland 1854—86. Främst står J. L. Run ebergs insats. Ehuru bunden av arbetsplanen och tidstendensen i 1695 års psalmbok — t. o. m. nummer och melodier skulle i allmänhet bibehållas — skapade Runeberg många originalpsalmer. Dessa utmärkas av naturbilder, en böjelse för arkaiserande uttryck, enkel skönhet, stundom kärvhet. L. Stenbäck hävdade pietismens krav på upplevt kristendomsliv som grundval för den kyrkliga psalmen och eftersträvade i sin p. en biblisk och kyrklig ton. Samtidigt vinnlade han sig om korrekt form och modernt språk. B. O. Lille, G. Lagus, J. Roos, A. B. Roos skapade enskilda psalmer av stort värde. Under 1920-talets arbete för ett tillägg till psalmboken framträdde J. Tegengren och A.Takolander som de främsta psalm- 464