2 ea A AED Olai Aalen og mange flere, oftest representerte med bare én salme i N, enkelte også i RL. Litt.: Se under Psalmbok, Norge. K.V. Sverige. Bredvid den latinska hymndiktningen (se Hymne) fanns under medeltiden i vårt land en folklig och anonym andlig poesi på modersmålet. Ibland ha dessa sånger sjungits i hemmet (t. ex. det medeltida originalet till den nuvarande psalmen »Den signade dag»), ibland i kyrkorna. Av medeltida psalmstrofer på modersmålet bevarade 1695 års psalmbok en för julen och en för påsken. Av folkligt undervisande slag, ehuru troligen ej avsedda för gudstjänsten, var dels Ericus Olai (professor i Uppsala, d. 1486) omskrivning av liknelsen i Luk. 14 om det stora gästabudet, » Een rikir man ok welloger han», dels den anonyma »Gwd fader han tog sin signade son», den senare behandlande mässoffret. Reformationens betydelse för psalmdiktningen (här förkort. p.) hänger samman med att församlingssång på modersmålet nu blev en väsentlig beståndsdel av gudstjänsten. Olavus Petri* var här som i andra fall en nydanare,. Såväl genom översättningar av Luthers psalmer som i originalpsalmer har han givit folkliga uttryck för reformationens centrala budskap. Den svenska p. närmast efter reformationstiden bevarade ej denna ursprungliga friskhet. En nära anslutning till bibelordet gjorde, att Psaltaren fick en framskjuten ställning i p., varvid många av dess psalmer omskrevos på svenska. 1695 års psalmbok markerar en blomstringstid för den svenska p., varunder kravet på mera konstmässig utformning av dikten blev starkare. De främsta bidragsgivarna till psalmboken äro H. Spegeloch J. Svedberg*. Spegel, som är vår störste psalmist före Wallin, förmådde ge det fulltonigaste uttrycket åt tidens manliga gudsförtröstan. Andra författare äro I. Kolmodin, J. Arrhenius, S. Columbus, Lars Johansson (Lucidor), P. Brask och Magnus Gabriel de la Gardie. Karakteristiska för den svenska ortodoxiens p. äro den absoluta tilliten till rättfärdiggörelsen genom tron allena, betoningen av tryggheten under Guds beskydd samt av troheten i kallelsen. 469 SALMEDIGTNING Bredvid den officiella psalmboken växte under 1700-talet fram en mängd andliga sångböcker av pietistisk, radikalpietistisk eller herrnhutisk karaktär, I moderat upplysningsanda diktade bl. a. Samuel Ödmann. Under 1800-talets andra decennium upplevde svensk p. en ny storhetstid. Främst böra nämnas J. O. Wallin*, F. M. Franzén*, E. G. Geijer och S. J. Hedborn. Wallins p. kännetecknas av en viss neologisk grundsyn med inslag av platonism samt en pietetsfull anslutning till äldre psalmstil. Den wallinska psalmboken har hämtat rikligt stoff ur reformationstidens och ortodoxiens p., föga eller intet ur 1700-talspietismens andliga sång. Genom P. H., Syréens » Christelig sångbok», utgiven 1826, delvis i opposition mot den wallinska psalmboken, fick den äldre pietismens och herrnhutismens diktning ett samlat uttryck. Den evangelikala väckelsen under 1800-talet frambragte sånger, som sedermera införlivades med psalmboken. Många av dessa härrörde från den anglosachsiska väckelsefromhetens andliga sång (exempelvis översättningar avy Betty Ehrenborg-Posse) eller hade påverkats från detta håll. Framför allt må nämnas sånger av C. O. Rosenius* och Lina Sandell-Berg. Psalmboksarbetet under 1900-talet hade icke i samma utsträckning som 100 år tidigare stödet av en rik p. Dess företrädare äro bland kyrkans män J. A. Eklund*, E. Billing*, N. Söderblom*, E. Evers, Nils Bolander och A. Frostensson, bland religiöst intresserade och verksamma lekmän N. Beskow, K. G. Hildebrand, E. Liedgren och Jeanna Oterdahl. Karakteristiska drag i p. under senare tid äro betoningen av mission och diakoni och av kyrkotanken, det sistnämnda under inflytande av den ungkyrkliga rörelsen. Litt.: (Se även Psalmbok.) Æ. Liedgren, Wallins läroår som psalmdiktare (diss. Uppsala 1916); dens., Vox angelica (Sthm 1917); dens., Svensk psalm och andlig visa (Uppsala 1926); O. Lövgren, Våra psalm- och sångdiktare 1—3 (Sthm 1935—39); H. Wentz, Johan Olof Wallin (Sthm 1939). A. A. 470