dens., Nådens ordning enligt Schartau (i Svensk teol. kvartalskr. 1944); dens., S:s bildanvändning (Lund 1947); H. P:son Backman, Eskatologiska motiv i svensk predikan under 1800-talets första hälft (Uppsala 1941); G. Hök, I vad mån tillvaratar »Nådens ordning» det specifikt lutherska i vår tro? (i Svensk teol. kvartalskr. 1944); E. Lilja, Den svenska katekestraditionen mellan Svebilius och Lindblom (Lund 1947); Y. Brilioth, Predikans historia (Lund 1945); H. Ivarsson, Predikans funktion. En jämförelse mellan reformatorisk och pietistisk predikan (i Svensk teol. kvartalskr. 1955). T.H. Schartauanismen. S. framstod för flera teologie studerande i Lund, huvudsakligen från Göteborgs nation, som vägledande lärare, undervisare och förebild. Han kom alltså, utan egen avsikt, att bilda skola. Ur den utgick ett antal präster till Lunds och Göteborgs stift, av vilka särskilt de senare blevo bärare av en kyrklig väckelse. De sammanfattas i det västsvenska stiftet som den första generationen och utgjorde etttjugotal. Deras predikan enligt S:s mönster, deras fasta handledning i själavårdsfrågor, deras samfundstrohet och oryggliga uppfattning om ämbetets höghet gåvo åt deras framträdande en inre och yttre auktoritet, som hastigt uppskattades av många i de församlingar, där de tjänstgjorde, så att tilloppet av åhörare ökades och stundom blev uppseendeväckande stort. Den begåvade och anglosachsiskt påverkade biskop C. Fr. af Wingård stod kritisk till den nya rörelsen, som möjligen också av honom förblandades med hoofianismen, och sökte genom täta missiv neutralisera verkningarna, men åstadkom därigenom blott en snabbare och effektivare spridning av denna kyrkliga livsrörelse och en sammansvetsning av dess bärare. Med inre lugn gåvo de genom predikan, enskild själavård och gedigen konfirmanundervisning, varvid de brukade en skriven »grund» som plan, en säker kunskap i den kristna trons stycken och i salighetsordningen, nådens ordning, Till den första generationens män hörde framförallt Nils Dock, G. L. Dahl, P. E. Malmstedt, den tidigt avlidne H. P. Wickelgren och J.H. Holmqwist. Denne blev genom rik utrustning ledare bland prästerna inom 497 SCHARTAU schartauanismen, särskilt av betydelse genom sin påverkan av adjunkten vid domkyrkan i Göteborg G. D. Björck, sedermera biskopen i stiftet. Denandragenerationens män, som under 1830-, 40- och 50-talen genom betydande insatser befäste schartauanismens ställning i stiftet, voro vida talrikare än den första generationens. Synnerligen stort anseende hade först J. V. Thuresson och Th. Wallerius och senare — inpå och under 1900-talet — J. N. Rexius och H. FI. Ringius, den förre som djuplodande och klar förkunnare från domkyrkans predikstol, den senare både som opinionsbildare inom schartauanismen och som väckare av dess missionsiver. De ledande prästerna voro utan undantag självständiga, andligen väl skolade män. De ha var på sitt sätt bidragit till att skapa den västsvenska kristendomstypen. Schartauanismen har som väckelsetyp visat sig synnerligen resistent mot alla relativiserande inflytanden och är nu den äldsta väckelseriktningen av någon betydelse inom Sverige. I flera avseenden, upptagandet av missionens, diakoniens och sjömansväårdens sak, har den visat en icke föraktlig regenererande kraft. Dess predikan är alltjämt i stort sett av S:s typ, den mest egenartade svenska predikotypen, med utförligt exordium, tyst Fader vår, ämne, oftast av markerad längd, vilket ger den vanligen men ingalunda alltid tvådelade predikan dess disposition, och slutligen en tillämpning med avseende på de tre själstillstånden hos sovande, uppväckta och omvända, varvid predikan utmynnar i en sammanfattande eskatologisk utblick. Konfirmandundervisningen har lagt grunden till en fast, ehuru ej skriftligen kodifierad själavårdstradition, som traderats muntligen, varvid adjunktssystemet varit av grundläggande betydelse. Vid förhör av skilda slag i kyrkan, främst nattvardsförhören, ha tillfällen givits att utveckla reglerna för kristen vandel enligt en sträng observans. Schartauanismen är känd för att ha skapat starka och slutna karaktärer, de bästa av verklig resning. Med motståndet mot de genom sekulariseringen frätande krafterna 498