SCHLEIERMACHER har följt front mot andra riktningar inom kyrkan, kanske främst ungkyrkligheten, men också »de andra» inom Göteborgs stift, och en mot frikyrkligheten helt avvisande hållning. Bakom det hårda avböjandet av all ekumenisk gemenskap ligger också den höga uppskattningen avy ämbetet, ortodoxt präglad, och uppfattningen att kyrkan ändock ytterst består av »kyrkfolket», de som ur uppväckelsen hunnit till tro och akta på »läraren», hans ord och råd. I kyrkosynen röjer sig det pietistiska arvet. Den har alltså fjärmat sig från Luther. Sociologiskt representerar schartauanismen den patriarkaliska grundtypen inom samhället, vilket förklarar dess mot föreningslivet kritiska inställning, även om detta drag med åren mildrats. Tidsandans tryck har medfört någon anpassning till dagens rörliga liv men kritiken är alltjämt vaken mot moderna intresseassociationer. Ett inför människor och Gud redbart levnadssätt medgiver gedigenhet i kläder och möblering jämte ett måttfullt umgänge med andra och ett behärskat förfogande över ägodelarna. Sparsamheten är stor och mot den svarar en ovanlig offervillighet till missionen, diakonien och blivande präster. Den västsvenska donationstraditionen har i schartauanismen en av sina huvudrötter, den andra sträcker sig ned i skotsk och judisk filantropi. I enlighet med den patriarkaliska samfundstypen befrämjar schartauanismen snarast småföretag, och dess behärskning inför det yttre goda i livet gynnar ej företagarkapitalistiska strävanden. I detta avseende skiljer den sig från den engelska metodismen. Där den ej synes mäktig en anpassning till det moderna livet, stelnar den lätt i opposition och kritik. Dess främsta organ, »Göteborgs Stiftstidning», har under 1930—50-talet förenat orädd påpasslighet med egenartade och obalanserade överdrifter. Men schartauanismen har ännu ej givit vad den är mäktig att giva. Under 1940- och 50-talen har den onekligen övat ett stillsamt men fullt tydligt inflytande även i prästerliga kretsar utanför Göteborgs stift. Litt.: Huvudverket är G. Nelson, Den västsvenska kristendomstypen 1. Dess uppkomst och första 499 utvecklingsskede (Sthm 1933), 2. Konsolidering och kulmen (Sthm 1937); Göteborgs stift. Huvuddragen av dess inre historia. Göteborgs stift, statistisk, topografisk och biografisk matrikel utg. av K. Peters (Lund 1945); D. Fehrman, Carl Fredrik af Wingård som biskop öfver Göteborgs stift 1—2 (Lund 1908—12); H. Hägglund, I Schartaulärjungarnas spår (Lund 1941); E. Malmeström, Ur stiftets bygdesociologi, i Göteborgs stift i ord och bild (Sthm 1950); C. Norborg, Arvet från Schartau (Göteborg 1951); V. Södergren, Henric Schartau och västsvenskt kyrkoliv (Uppsala 1925); dens., Vägar vi gått och vägen fram (prästmötesavh. Göteborg 1945). E. Mm SCHISM, se Skisma. SCHLEIERMACHER, Friedrich Ernst Daniel (1768—1834), tysk evangelisk teolog och filosof, förgrundsgestalt i nyare protestantisk teologi. Tre omständigheter blevo bestämmande för S:s andliga utveckling. Då fadern, som var reformert fältpräst, tagit starka intryck av herrnhutismen, sände han sonen till brödraunitetens gymnasium i Niesky och seminarium i Barby. Ehuru S. snart nog bröt sig ut ur trångheten där, vilken han fann förlamande, kände han sig hela livet som »herrnhutare», dock »av högre ordning». Från Barby kom han 1787 till universitetet i Halle, den tyska upplysningens huvudsäte. Här tog han avstånd från den wolffska filosofien och rönte under studium av Kant starkaste intryck av dennes kriticism, som han livet igenom förblev trogen. Sedan han 1796 överflyttat till Berlin, kom han framför allt genom Friedrich Schlegel i beröring med romantiken, som hos honom lämnat varaktiga spår. De yttre huvuddragen av S:s verksamhet äro följande. Från 1796 sjukhuspredikant vid Charité i Berlin var han 1802—1804 hovpredikant i Stolp och till stängningen av universitetet i Halle 1806 teologie professor där. Från 1809 till sin död var han knuten till Berlin, från nämnda år som predikant vid Dreifaltigkeitskirche, från 1810 som professor vid det nygrundade universitetet och från 1811 som ledamot av Akademie der Wissenschaften. Som vetenskapsman har 500