Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Schleiermacher, Friedrich Ernst Daniel
- Schmalkaldiska artiklarna
- Schopenhauer, Arthur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållande till upplysningen i mycket kvarstår
inom denna.
Litt.: Utom viktigare filosofiska handböcker av
W. Windelband, R. Falckenberg m.fl. och ett
stort antal tyska monografiska arbeten hänvisas
till följande svenska: A. Nygren, Religiöst apriori,
dess filosofiska förutsättningar och teologiska
konsekvenser (diss. Lund 1921); dens.,
Dogmatikens vetenskapliga grundläggning. Med särskild
hänsyn till den Kant—Schleiermacherska
problemställningen (Lund—Leipzig 1922); G.
Carstensen, Individualitetstanken hos Schleiermacher
(diss. Lund 1924); Hj. Lindroth, Schleiermachers
religionsbegrepp 1—2 (Uppsala 1926—1930).
Hj. L.
SCHMALKALDISKA ARTIKLARNA, som
ingå i Konkordieboken*, äro en av Martin
Luther författad sammanställning av den
evangeliska trosläran i dess motsats till den
romerska ståndpunkten. Skriften var
egentligen avsedd att framläggas för det allmänna
kyrkomöte, som skulle hållits i Mantua den
23 maj 1537. När påven Paul III genom
bullan »Ad dominici gregis» av den 2 juni 1536
låtit kallelse utgå till detta möte, vars syfte
var att utrota »kätterierna», gav kurfursten
i Sachsen Luther i uppdrag att utarbeta en
förklaring över den lutherska ståndpunkten.
Däri skulle anges, vilka artiklar man måste
hålla fast vid och i vilka frågor man för
fridens skull kunde ge efter. Luther gick strax
till verket och så tillkom under några dagar
i december 1536 S. Skriften granskades och
underskrevs av några Luther närstående
teologer. Därvid tillkom bl. a. ett stycke om
helgondyrkan. Melanchthon lät till sin
underskrift foga en reservation angående påvens
myndighet, där han gav uttryck åt en mera
eftergiven ståndpunkt.
Vid ett möte i Schmalkalden den 8 febr.
1537 sökte kurfursten få S. undertecknade
av de närvarande lutherska furstarna och
teologerna såsom en med Augsburgska
bekännelsen jämställd bekännelseskrift. Denna
plan omintetgjordes dock. Däremot
sammanträdde mötets teologer något senare och
undertecknade då S. såsom uttryck för sin
personiiga övertygelse.
S., som trycktes av Luther såsom
privatskrift sommaren 1538, kom senare att
intaga ställningen som officiell bekännelseur-
-
505
SCHOPENHAUER
kund genom att infogas i flera s. k. corpora
doctrinae (lärourkunder för de olika
landskyrkorna) samt slutligen i Konkordieboken
1580.
Medan Augsburgska bekännelsen“ så
mycket som möjligt förbigår motsättningen
mellan den romerska och evangeliska läran,
erbjuda S. en grundlig framställning av de
fundamentala meningsskiljaktigheterna. Det
är en bekännelseskrift helt i Luthers anda,
tillika att anse som hans egen bekännelse
(jfr inledningen) och hans testamente
rörande den evangeliska läran i dess
motsättning till Rom.
Den till S. fogade »traktaten om
påvens makt och överhöghet» är
författad av Melanchthon på uppdrag av
nyssnämnda möte i Schmalkalden. Den hör
egentligen icke samman med S. utan utgör
snarast ett tillägg till Augsburgska
bekännelsen, där frågan om påvemakten av olika
skäl förbigåtts. Den undertecknades jämte
Augsburgska bekännelsen och dess Apologi
av de i Schmalkalden närvarande teologerna
och har sålunda från början haft prägeln
av officiell bekännelseskrift.
Se vidare art. Bekännelseskrifter,
Konkordieboken.
Litt.: Die Bekenntnisschriften der
evangelischlutherischen Kirche (2 ed. Göttingen 1952; med
historisk inledning); M. Luther, Sämmtliche
Werke (W. A.) 50, 160 ff. I övrigt se under art.
Bekännelseskrifter. B.H.
SCHOPENHAUER, Arthur, 1788—1860, tysk
filosof, født i Danzig. Efter faderens
pludselige død flyttede familien fra Hamburg til
Weimar, hvor den unge S. færdedes i
Goethes og Wielands kreds. Siden studerede han
i Göttingen og Berlin, hvor han en tid
påvirkedes af Fichte, og 1813 forsvarede han
i Jena sin disputats om årsagssætningen,
»Ueber die vierfache Wurzel des Satzes vom
zureichenden Grunde». Særlig fra Kant og
Platon modtog S. stærke indflydelser, og Fr.
Mayer indførte ham i Upanishadernes
filosofi, der kom til at betyde meget for hans
tænkning og livssyn. I Dresden skrev S. sit
filosofiske hovedværk »Die Welt als Wille
und Vorstellung», 1819, og en tid virkede
han som privatdocent i Berlin, hvor han vil-
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0263.html