udtryk gennem nye individer, der bekæmper hverandre, bliver den en forskelsløs og tidløs enhed. Her er S. mystiker, og han finder da heller intet bedre ord for denne forløsning end Nirvana. Forløsningen er nåde, den nås gennem kvietivet (se Kvietisme) eller viljens standsning, og han er hæftig modstander af enhver »pelagianisme», som lader frelsen bero på viljen. Litt.: Udgaverne af S.s værker er talrige. Nævnes kan Frauenstädts, E. Grisebachs (Reclam), P. Deussens og A. Hübschers. Deussens indeholder også S.s Handschriftlicher Nachlass, som Grisebach har udgivet særskilt. Litteraturen om S. er ganske uoverskuelig. Nævnes skal blot: A. Ahlberg, A.S. (Sthm 1924; populær og god); R. Borch, S. Sein Leben in Selbstzeugnissen, Briefen und Berichten (Nyudgave Berlin 1941); W. Gwinner, A.S. aus persönlichem Umgang dargestellt. Neuhrsg. v. Charlotte v. Gwinner (Leipzig 1922); H. Hasse, S. (München 1926; et standardværk til indførelse i S.s filosofi); $. Holm, S.s ethik (diss. Khvyn.; kritisk-vurderende i sit synspunkt); 0. Draminsky — 1.-M. Erlandsen, S.s filosofi (Khvn 1947; god refererende fremstilling). S. H. SCHWEIZ. Kristendomen kom till S. redan under romartiden. I anslutning till den politiska indelningen skapades en kyrklig organisation. Vid folkvandringen invaderades de sydliga alpdalarna av östgoterna och langobarderna. I väster framträngde de arianska burgunderna. 517 grundades den burgundisk-katolska landskyrkan. Övriga delar av S. besattes av de hedniska alemannerna, bland vilka kristendomen småningom omkr. 600 infördes, särskilt genom den iro-skotska missionen (Columba och hans lärjungar, munkarna från Luxeuil). Under den centrala medeltiden spelade klostren i S. en betydande roll. Flera av munkväsendets reformrörelser vunno fotfäste. Av betydelse voro under senmedeltiden gudsvännernas rörelse och den nationellt inriktade humanismen. Reformkonsilierna i Konstanz och Basel försiggingo i närheten av eller inom området för nuvarande S. Den centrala gestalten i S:s kyrkohistoria under 1500-talet var Zwingli“, vars betydelse i vår tid på nytt insetts. Han skulle i hög grad för all framtid prägla den evan- 509 SCHWEIZ geliska kristendomen i tyska S. Hans reformation utgick från Zürich och berörde snart en stor del av landet, till dess den 1531 upplevde ett bakslag. Av kantonerna förblevo katolska Uri, Schwyz, Unterwalden, Luzern, Zug, Freiburg och Solothurn, reformerta voro Zürich, Bern, Basel och Schaffhausen, medan de två religionsformerna voro likställda i Appenzell och Glarus. Genom motreformationen vann den schweiziska katolicismen i inre styrka. I den reformerta kyrkan framträdde efter Zwinglis död ett starkare biblicistiskt drag. Genom Calvin“ (i Genève) erhöll protestantismen i franska S. sin särprägel. Från slutet av 1600-talet gjorde sig pietismen, separatismen och herrnhutismen gällande. 1700-talet var en tid av ekonomiskt och kulturellt uppsving. En framträdande roll spelade upplysningen. Under restaurationens tid i början av 1800-talet upplevde den katolska kyrkan ett uppsving. I evangeliska S. framträdde väckelserörelser (Drummond, Haldane, fru v. Krüdener, Baselmissionssällskapet 1815). Efter 1830 gjorde sig den politiska och kulturella liberalismen starkt gällande. Allmän religionsfrihet infördes genom författningen 1874. De kyrkliga förhållanden i evangeliska $S. ha i de skilda städerna och kantonerna genom kyrkoordningar reglerats något olika. Detsamma gäller förhållandet mellan kyrka och stat. (Ett egentligt statskyrkoväsen har till senaste tid förekommit i kantonen Basel. En ny kyrkoförfattning infördes 1946.) De enskilda församlingarnas självständighet är betydande. Församlingarna välja landssynoder och dessa utse som verkställande organ ett kyrkoråd. Särskilt i franska S. ha även reformerta frikyrkobildningar framträtt. En av den franska protestantismens mest originella och geniala tänkare var A. Vinet, professor i Basel och Lausanne. Han hävdade en radikalt personlig kristendomsuppfattning och framträdde som toleransens oförskräckte förkämpe. Han ville förena fromhet och bildning och har gjort betydande insatser i den franska litteraturens historia. Vinet kämpade för kyrkans skilsmässa från staten, men insåg samtidigt fri- r 510