söndagen 1842 lämnade S. Sverige den 30 april. Han hade dock hunnit starta en ny tidning, »Pietisten», som blev nyevangelismens och läseriets särskilda organ. S. verkade sedan som metodistpredikant i England. 1859 gjorde han ett återbesök i Sverige och blev då föremål för stora hedersbetygel-SeT. Litt.: G. Westin, George Scott och hans verksamhet i Sverige 1—2 (diss. Uppsala, Sthm 1928 —1929; huvudarbete); J. M. Eriksson, Metodismen i Sverige (Sthm 1895); Æ. J. Ekman, Inre missicnens historia 1 (ny rev. ed. Jönköping 1921); E. Newman, Gemenskaps- och frihetssträvanden i svenskt fromhetsliy 1809—1855 (Lund 1939); B. Sundkler, Svenska missionssällskapet 1835—1876 (diss. Uppsala 1937); Hj. Holmquist, Handbok i svensk kyrkohistoria 3 (Sthm 1941). Thk. SEDLIGHET. Terminologiskt härledes s. ur ordet sed (lat. mos, grek. Voc) och med s. menas att handlandet motsvarar sedens krav (jfr Etik). Inom olika kulturer och under olika tidsperioder har med s. menats vitt skilda ting. Detta är även fullt naturligt, då sedliga krav uppställas av såväl gudar och religioner som furstar, diktatorer och stater, lärare och skolor, fäder och mödrar, folkstammar och stånd, föreningar och auktoriteter av allehanda slag. Även tänkare och forskare företräda vitt skilda åskådningar med avseende på s. Kants kritiska rationalism ville skapa klarhet och enhetlighet även på detta område. Han ville grunda sederna »på deras äkta principer». Härvid kom han till den centrala upptäckten att sederna gå tillbaka på sedelagen, som i sista hand är autonom. Vid sin analys av s. kom han till det resultatet att människan själv stiftar de lagar som gälla för hennes sedliga handlande (sinnelag). Handlingen (sinnelaget) är sedlig blott då den grundar sig på medvetandet att dess maximer skulle duga till grundlag för allmän lagstiftning. En sådan handling är pliktmässig och förnimmes som plikt*. »Det kategoriska imperativet» har sålunda en absolut bindande prägel. För »den förnuftiga anden» gäller det under alla omständigheter. I denna sin allmängiltighet liknar 17 513 SEDLIGHET plikten imperativet, naturlagen. Så visst som det finns förnuftiga väsen, så visst finns det även pliktmässigt handlande, d. v. s. handlande, orsakat enbart av aktning för sedelagen. Ett dylikt handlande utesluter alla empiriska motiv, men grundförutsättningen härför är frihet. S., plikt, autonomi och frihet äro så grundstenar för Kants etiska åskådning. Huvudsakligen utgående från Kants tänkande har Wilhelm Herrmann formulerat utgångspunkten för s. sålunda: För att människan skall kunna förbliva densamma och värja sig mot allehanda störande moment mäåste hennes vilja vara enhetlig. Ur strävandet till en sådan inre enhet framgår hennes sedliga uppgift. S. betyder i detta sammanhang viljans enhetlighet och människans sedliga uppgift blir att förvärva sig en verkligt enhetlig vilja. Mot invändningen att det även finns ett ont sinnelag, kan anföras att detta vid närmare granskning alltid visar sig vara grundat på viljans brist på enhetlighet. Människan är sålunda då i strid med sig själv. Herrmann hänvisar härvid till Kant: »Det finnes i hela världen intet som utan inskränkning kan anses vara gott förutom en god vilja». Den kristna s:s innehåll bör naturligtvis hämtas ur bibeln. G.T. och N. T. representera dock stora divergenser i dessa frågor. Som exempel må anföras, att enligt 5 Mos. 20: 16—18 israeliterna i sina erövringskrig skulle förgöra alla människor, stora och små, för att icke bli förledda till avguderi. Dekalogens första bud var alltså av långt större betydelse än dråpförbudet, som hade avseende blott på individuella förhållanden. Krig hörde icke under dess räckvidd — och denna åskådning gäller ännu, men en allt starkare opinion gör sig gällande emot den. Hela Jesu förkunnelse och uppträdande innebar en våldsam brytning på detta område. Många kultiska föreskrifter, såsom tvagningar och sabbatsbud, blevo föremål för omprövning och förändring, och de mest centrala buden fingo en ny tolkning och därmed ett nytt innehåll. Den nya s., som Bergspredikan* (Matt. 5—7) innehåller, är så radikal, att man inom kris- 514