Peter Lorenz Sellergren. Oljemålning av L. G. Lindholm. hans död blev en vallfartsort för fromma och andligen bekymrade från när och fjärran. Ingen präst, utom Henrik Schartau*, har i södra Sverige under 1800-talet utövat ett så varaktigt och vittgående inflytande som S. I den trakt, på gränsen till det gamla Kalmarstiftet, där S. verkade, kunde han anknyta till den kärna av gamla kristna, som här fanns från den berömde väckelsepredikanten Anders Elfvings (1745—72) dagar, men 5$S:s inflytande kom genom olika omständigheter att sträcka sig vidare omkring än dennes. Under S:s senare år tjänstgjorde nämligen en rad unga präster som hans adjunkter och tillfälliga predikobiträden och även andra präster i Växjö stift togo intryck av honom och verkade vidare i hans anda. S. blev, som det sagts (av Skarstedt), »stiftare av en homiletskola för många bland Smålands präster». Den mest ryktbare av S:s lärjungar var den originelle folkpredikanten Per Nyman (f. 1794, d. som kyrkoherde i Urshult 1856); bland övriga må nämnas Johan Ternström (f. 1803, d. som 521 SELLERGREN kyrkoherde i Fjälkestad, Lunds stift 1882) och Jonas Sandell (f. 1790, d. som kyrkoherde i Fröderyd 1858). S:s tryckta homiletiska kvarlåtenskap, som säkerligen är formellt mera avslipad än de predikningar, varmed han på ett sällsamt sätt grep samtiden, är ganska obetydlig. Genom sina »Bref i andeliga ämnen» har S. slutligen ända in i de sista generationerna utövat ett inflytande både på präster och lekmän, som knappast kan överskattas. S:s ståndpunkt har betecknats som pietistiskt färgad folkkyrklighet. Den omisskännliga etiska rigorismen mildras dock hos honom, i motsats t.ex. med vad fallet är hos J. O. Hoof, av ett varmt mänskligt gemyt och en djupare bildning, som verkade så betagande på samtiden och som återskimrar ännu i hans Bref; bl.a. var S. väl bevandrad i fransk litteratur och var lycklig tillfällighetsdiktare och andlig skald. S. anslöt sig till Wieselgrens nykterhetsrörelse utan att för egen eller andras del intaga en absolutistisk ståndpunkt. S:s minne kvarlever, delvis i legendarisk utsmyckning, alltjämt i de trakter där han verkade, och socialt och ekonomiskt finns det säkerligen ett visst samband mellan den Sellergrenska väckelsen och den sega företagaranda och driftighet, som, i förening med arbetsamhet, sparsamhet och nykterhet, fördelaktigt utmärkt befolkningen i denna landsända. Litt.: Om S. föreligger numera, sedan G. Virdestam i en rad uppsatser i Växjö stifts hembygdskalender (1923 ff.) därtill lagt grunden, en omfattande litteratur, S:s egna tryckta skrifter äro tillnärmelsevis fullständigt förtecknade i G. Virdestam, Växjö stifts herdaminne 4 (1930) s. 285 f. Standardbiografien är: G. Stenvall, P. L. S. Minnesteckning (Lund 1943; med litt.-fört.). — Nyfunna predikningar i P. L. Sellergren, En ny människa. Predikningar. Utg. avy G. Stenvall (Lund 1944). Jfr också E. Newman, Nordskånska väckelserörelser under 1800-talet (diss. Lund, Sthm 1925); dens., Den Sellergrenska väckelsen i Blekinge (i Svensk högkyrklighet, lågkyrklighet och frikyrklighet, Sthm 1932); K. Linge, Gestalter i svensk väckelserörelse (Uppsala 1953; med litt.-fört.) och B. Olsson, P.L.S. (i Småländskt, Malmö 1952). B.O. 522