SKEPTICISME heten har i viss mån satt sin prägel på 1900-talets kyrkliga utveckling, på samma gång som strävanden till liturgisk förnyelse på sista tiden gjort sig gällande. Det s. k. frivilliga kyrkliga arbetet ledes för närvarande av Stiftsråd och Ungdomsråd. I praktiskt taget alla församlingar förekommer söndagsskolor, ungdomsverksamhet och sykretsar liksom på många håll kyrkobrödrakäårer. Kyrkliga arbetsorgan äro vidare Missionsråd, Sjömansvårdsråd, Kvinnoråd, Kyrkosångens vänner, föreningen Västergötlands soldathem, Kyrkliga pressbyrån m.fl. Stiftet utger tidningen »Kyrkvägen» och en årlig julbok. Det arbetas i dag energiskt, av både präster och lekmän, på den kyrkliga fronten inom stiftet. Resultatet därav hör framtiden till, men arbetet kommer säkerligen att bära frukt. S:s folkmängd utgjorde d. 1/1 1954 446.846 personer. Det indelas i 16 kontrakt med 115 pastorat, varav 13 stadspastorat, och 372 församlingar. Antalet präster i tjänst är 250. Biskopar: Thurgot, omkr. 1014—29; Gotskalk, invigd 1030; Sigfrid, omnämnd omkr. 1030; Osmund, 1050-talet; Adalvard d.ä., omkr. 1059— 64; Acilinus, invigd 1064; Adalvard d.y., omkr. 1065; Rodulvard, omnämnd 1081; Rikulf; Hervard; Styrbjörn, förste svenske biskop; Ödgrim, omnämnd 1145; Bengt (I) den gode, 1150—80-talet; Järpulf, omnämnd 1191; Jon Hyrne; Bernhard; Bengt (II), omnämnd från 1219; Stenar, omnämnd 1233; Lars (I), omnämnd 1241—57; Valdemar, sannolikt 1258—62; Ragvald; Ulf, omnämnd 1266; Erik (I) 1267—78; Brynolf (I) Algotsson 1278—1317; Bengt (III) Johansson 1317—21; Erik (II) 1321—22; Peder Larsson 1322—36; Gunnar Tynnesson 1337—40; Sigge Jonsson 1341—52; Sigfrid Rotgeri 1352—54; Lars (II) 1354—56; Nils 1356—86; Rudolf av Mecklenburg 1387—90; Torsten 1391—1404; Brynolf (II) Karlsson 1405—24; Sigge Uddsson 1424—35; Sven Grotte 1436—49; Bengt (IV) Gustavsson 1449—60; Peder Laurensson 1452— 57; Björn Månsson; Hans Markvardsson 1465— 78; Brynolf (III) Gerlaksson 1478—1505; Vincens Henningsson 1505—20, avrättad vid Stockholms blodbad; Didrik Slagheck 1520—21; Francesco de Petenza, utnämnd 1523; Magnus Haraldsson 1528—29. Sven Jacobi 1530—44; Erik Svensson Hjort 1544—45; Erik Falck 1547—58; Erik Pedersson 571 Hwass 1558—60; Erik Nicolai Swart 1561—70; Jacob Johannis 1570—95; Henrik Gadolenus, utsedd 1593; Petrus Kenicius 1593—1609; Laurentius Paulinus Gothus, utnämnd 1608; Paulus Pauli 1612—16; Sveno Svenonis 1618—39; Jonas Magni 1640—51; Olof Fristadius 1651—54; Johannes Kempe 1655—73; Johannes Baazius 1673 —77; Andreas Omenius 1677—84; IIlaquin Spegel 1685—93; Petrus Joh. Rudbeckius 1693— 1701; Jesper Svedberg 1702—35; Petrus Schyllberg 1736—43; Daniel Juslenius 1744—50; Engelbert Halenius 1735—67; Anders Forssenius 1767 —88; Ture Weidman 1788—1828; Sven Lundblad 1829—37; Johan Albert Butsch 1837—75; Anders Fredrik Beckman 1875—94; Ernst Jakob Keijser 1895—1905; Hjalmar Danell 1905— 35; Gustaf Ljunggren 1935—50; Yngve Rudberg 1951—1955; Sven Danell 1955—. Litt.: J. W. Warholm, Skara stifts herdaminne (Mariestad 1871); L. A. Cederbom—C. O. Friberg, Skara stifts herdaminne 1850—1930 (Sthm 1928—31); E. Fischer, Sveriges kyrkor, Västergötland band 1 (Sthm 1922); N. Beckman, Vår skolas historia 1—2 (Göteborg 1926—1931); A. Norberg, Den kyrkliga väckelsen i Skara stift 1—2 (Sthm 1939—1944) ; dens., Frikyrklighetens uppkomst med särskild hänsyn till Skara stift (Sthm 1953); Skara stift i ord och bild (Sthm 1948—1949). Y. R. SKEPTICISME (af det græske oxéþıg, spejden, undersøgelse, tvivl) er navn på den filosofiske anskuelse, der gør tvivlen eller skepsis til princip. En filosofi, der ikke skal stagnere i ren dogmatisme, må under en eller anden form betjene sig af tvivlen for at nå til en sand erkendelse; men s. gør tvivlen såvel til udgangspunkt som til endemål for filosofien, og dermed kommer den til at nægte muligheden af en sand erkendelse såvel teoretisk som praktisk. Der kan intet vides, siger den radikale s., medens den moderate s. nøjes med at tvivle om muligheden af en metafysik, der kan udsige noget om tilværelsens inderste væsen, og altså stiller sig afvisende over for alle metafysiske hypoteser. Den radikale s. falder ofte sammen med den totale s., som nægter viden i alle dens former, og den moderate s. falder undertiden sammen med den partielle s., som blot tvivler om muligheden af en total erkendelse af tilværelsen. S. synes ved første betragtning at være en 572