torisk, samtidigt som den alltmer undandrogs kyrkans inflytande. Denna utveckling har fortsatt under 1900-talet, och i våra dagar söker Asiens och Afrikas nationer att på motsvarande sätt skapa statliga, obligatoriska, religionsneutrala skolor. Den nu vanliga målsättningen för skolan är humanistiskt-liberal: man vill fostra fria, självständigt tänkande människor. Den liberala målsättningen underkännes konsekvent av den romerska kyrkan. I sin encyklika »Divini illius magistri» 1929 krävde påven, att katolska barn skall undervisas i katolska skolor. Detta krav kan ej överallt förverkligas, men överallt strävar den romerska kyrkan att upprätta egna, konfessionella skolor. Även många evangeliskt kristna underkänner den liberala skolans målsättning och kräver evangeliska þekännelseskolor. Andra menar, att i ett religiöst splittrat samhälle skolan måste återspegla detta samhälle, varvid de kristna ej bör isolera sig i särskilda skolor. Mot särskilda kristna skolor anföres även, att de konfessionella skolorna i regel inte har samma förutsättningar som de statliga att bli pedagogiskt differentierade i klassavdelningar, och att inga organisationsformer kan garantera att en skola verkligen präglas av kristen anda. De konfessionella skolorna får stundom statens stöd (t.ex. i Tyskland och Holland), stundom vägrar staten att stödja dem (ex. USA). Där staten är totalitär och kyrkofientlig, som i kommunistiska länder, kan kyrkliga skolor knappast existera, utan kyrkan måste i andra former (söndagsskola, ungdomsgrupper) söka ge kristen fostran vid sidan av den statliga undervisningen. Även i välfärdssamhällen som de skandinaviska har det blivit allt svårare för särskilda kyrkliga skolor att existera. Där kyrkans målsättning ej får prägla de allmänna skolorna och kyrkan ej kan driva egna skolor, är det viktigt, att skolan ej lägger beslag på barnens hela tid utan avstår tid för kyrkans egen undervisning, som för att bli någorlunda effektiv inte kan inskränkas till söndagsskola utan också måste ha plats på arbetsveckans schema. I många länder hör frågorna om kyrkans förhållande till sko- 19 577 SKOLA OCH KYRKA lan till de mest brännande inrikespolitiska frågorna (så i Frankrike), och det är svårt att finna friktionsfria lösningar. Frivilliga organisationer är flerstädes verksamma för att ersätta det äldre, officiella samarbetet med frivilligt, lämpat efter den förändrade kultursituationen. Sverige. Under medeltiden var skolundervisning liksom i andra länder en kyrkans angelägenhet. Reformationen medförde ingen förändring häri. Den första svenska skolordningen är en del av 1571 års kyrkoordning*. Under 16—1700-talen förblev prästutbildning den högre skolans främsta uppgift, och ansvaret för folkbildning vilade på prästerskapet. Lärare och präster representerade tillsammans det lärande ståndet. 1724 års skolordning bestämde, att lärare fick räkna dubbla tjänsteår vid ansökan till prästtjänst, vilket medförde, att skolans bästa lärare sökte sig över till bättre betalade prästtjänster, vilka sålunda rekryterades från skolan. De verkliga ledarna av skolan var biskoparna i egenskap av eforer. Den boskillnad mellan skola och kyrka, som kännetecknar vår tid, inleddes på 1800-talet. Bestämmelsen om den dubbla tjänsteårsberäkningen upphävdes 1849. 1842 års beslut om obligatorisk folkskola blev emellertid för sitt genomförande i hög grad beroende av prästerskapet i de skilda församlingarna. Under 1900-talet har skolans emancipation från kyrkan blivit mera markerad. En Överstyrelse för de allmänna läroverken inrättades 1904, Folkskolöverstyrelsen 1914, och dessa sammanslogs 1920 till Kungl. Skolöverstyrelsen. 1919 års undervisningsplan för folkskolan gjorde slut på kristendomsämnets dominerande ställning. Skolans kristendomsundervisning skulle hädanefter på sitt beskurna utrymme inte vara kyrkligt-konfessionell utan historiskt-objektiv. Även i läroverken har kristendomsämnets utrymme gradvis reducerats. Lika litet som den sekulariserade synen på staten som religionsneutral hittills helt slagit igenom, lika litet har dock alla band mellan skola och kyrka slitits. Skola och kyrka företräds i regeringen av samme re- 578