l lige retninger, Indre Mission og Grundtvigianisme; begge, men særligt den sidste har gjort et meget stort skolearbejde gennem friskoler og højskoler. Alligevel er sekulariseringstendenserne tydelige. Som modvirkning herimod kan man nævne frivillige virksomheder på pædagogisk område som Kristelig forening for skole og hjem (grundtvigsk), Religionslærerforeningen, Kristelig lærerforening, Den kristelige seminaristbevægelse, Den kristelige gymnasiastbevægelse, der alle udgiver egne blade. På landet er kirkebylæreren stadig kirkebogsfører og som regel kirkesanger. I byerne er forbindelsen meget svagere; men det vil være urigtigt at sige, at den helt er brudt. Litt.: L. Koch, Den danske landsbyskoles historie til 1848 (Khvn 1882); K. Ottosen, Vor folkeskoles oprindelse og udvikling (Khvn 1925); H. Kyrre, Vor skole (Khvn 1949); J. Larsen, Skolelovene af 1814 (Khvn 1914); A. Barfod, Håndbog i lovgivningen om den danske folkeskole (Khvn 1950); N. Bang, Opdragelse og undervisning i det 19. årh. (Khvn 1921); H. Koch—B. Kornerup, Den danske kirkes historie I f. (Khvn 1950 f.). P. H. Finland. Läget och traditionen voro i Finland under äldre tid desamma som i Sverige. 1869 års kyrkolag och andra samtida lagstiftningsätgärder avbröto den tidigare intima, även organisatoriska förbindelsen mellan skola och kyrka. Lektorsdomkapitlen ersattes av modernare organiserade domkapitel*. Skolans ledning överfördes på en särskild överstyrelse. Därmed var dock icke förbindelsen helt avbruten. Frågor om religionsundervisningen höra fortfarande till de ärenden, i vilka, enligt kyrkolagen, regeringen inhämtar kyrkomötets utlåtande och kyrkomötet äger rätt att hos regeringen anmäla framställningar och önskemål (i brådskande eller mindre betydande frågor kan förstärkta biskopsmötet härvid övertaga kyrkomötets uppgift). Bland biskopens ämbetsåligganden nämner kyrkolagen alltjämt, att han »skall däröver vaka, att ... kristendomsundervisningen, så i församlingarna som vid läroverken, troget skötes». För fullgörandet av denna uppgift pläga biskoparna vid sina visitationer besöka läroverk och folkskolor för att åhöra religionsundervis- 581 SKOLA OCH KYRKA ningen och tala till de unga. Gudstjänster anordnas för folkskolornas elever, varvid en katekisation anställes. Överläggningar hålles med lärarna. I församlingarna har den officiella kontakten mellan kyrkoherde och folkskola reducerats. Prästernas besök i skolorna ha mera prägeln av kollegial kontakt än inspektion. Stundom förbindas dessa besök med läsförhören i skoldistriktet, därest icke eleverna gemensamt deltaga i dessa förhör. Skolgudstjänster i sockenkyrkan, en eller två gånger årligen, förekomma i ett växande antal församlingar. Det har varit vanligt att skolstyrelsen inhämtar domkapitlens utlätande, innan den godkänner nya läroböcker i religion, men avvikelser från denna regel ha under de senaste decennierna kunnat iakttagas. Kyrkans officiella, av kyrkomötet godkända katekes begagnas vid skolornas, särskilt folkskolornas religionsundervisning. För att allsidigt befordra ungdomens kristna fostran har förstärkta biskopsmötet skapat en central för kristen fostran (1948), som genom olika initiativ söker verka stimulerande och utvecklande bl.a. på skolornas insats. Från kyrkligt håll anordnas regelbundet religionspedagogiska kurser för folkskolans lärare, som i stort sett inta en mycket positiv ställning till det kyrkliga livet. Religionsundervisningen* i Finlands skolor är fortfarande konfessionell. Litt.: G. Cavonius, Folkskollärarnas föregångare i Finland. Klockare och sockenskolmästare under frihetstiden (diss. Helsingfors 1943); V. 7. Rosenqvist, Skolans skiljande från kyrkan (Finska kyrkohist. samf. årsskr. 6 (Helsingfors 1916); P. Virkkunen, Kyrka och stat i Finland (Sthm 1950); G. O. Rosenqvist, Finlands kyrka i det senaste halvseklets brytningstider (Lund—ÅÄbo 1946); dens., Religionsundervisningens stilling i Finland (i Vår skole, Khvn 1939). G. O. R. Norge. Kristendommen førte med seg oppdragelsesidealer som avvek fra de tradisjonelle. Kirkens misjonerende oppgave i Norge i 11. og 12. århundre ble som i andre land både å formidle kristendomskunnskap som grunnlag for kristen tro og å ta seg av den enorme folkepedagogiske oppgave å innprente etiske normer og spre opp- 582