SMÅKYRKORÖRELSEN Klockstapeln vid Guldhedens småkyrka, Göteborg. och sovstäders uppkomst och en däremot svarande citybildning. Den vill bildligt talat följa de flyttande befolkningsskikten från de stora städernas centrum och från landsbygden till de nya stadsdelarna och där bygga kyrkor och skapa församlingsdistrikt eller kyrkoförsamlingar. I sin fullt utbildade form gör den detta planmässigt så att insatserna icke fördröjas. Då i de nordiska länderna inom församlingsdelningens område den statligt administrativa kyrkoförvaltningen genomgående visat sig senfärdig, stundom försumlig, har s. till samverkan uppbådat församlingarna i en stad — eller i hela kyrkan — för att genom gemensam, frivillig gärning förverkliga sitt syfte. Ofta har man börjat med att bygga »små kyrkor» för att senare bygga större. Kan från början en medelstor kyrka byggas, faller detta helt inom programmet. Sådant läget vid mitten av 1900-talet utgestaltats i de nordiska län- 611 derna, möjligen med undantag för Finland, är s. oumbärlig och även stadd på frammarsch. Styrelsen för en stads eller ett lands s. är i samarbete med kyrkans ledning ständigt upptagen med att följa de större städernas behov av planering av kyrkobyggen, distriktsindelning och församlingsdelning. Danmark. S. har uppstått i Köpenhamn; födelseåret är 1852. Bakom den första ansatsen låg den uppenbara nöd i församlingarna, som uppstått därigenom, att ingen ny kyrka byggts under de sista 150 åren. Kyrkoförsamlingarnas antal var sex och staden hade 150.000 invånare. Varje söndag förekommo i kyrkorna massdop, massvigslar och massjordfästningar. Ehuru läget var ohållbart, gjorde Själlands biskop, den nu gamle J. P. Mynster* intet; han ansåg uppgiften helt vara regeringens och denna drog sig för en insats. Men sedan larm hade slagits, började något nytt. Det avgörande arbetet utfördes av en kommitté på sju lekmän. 1861 kunde man inviga S:t Johannes kirke, där en ung man, Jens Frimodt, en utmärkt församlingspräst, blev kyrkoherde. Med honom som ledande kraft uppfördes ännu ett par kyrkor. Men när Frimodt dog 1879, avstannade det lovande verket. Det följde en intervall i arbetet fram till 1886; inga nya kyrkobyggnader planerades, medan S:t Johannes församling närmade sig ett invånarantal på 75.000. Men sistnämnda år fördes oberäknat och spontant vid det första s.k. Bethesdamötet frågan åter i ljuset, enstaka personer väcktes genom ett tändande och klokt ord av pastor Johannes Møller; en liten kyrka, tillhörig ett frikyrkosamfund och belägen på en bakgård i en stor församling inköptes efter några år av insamlingsarbete. Så tillkom 1890 den organisation, som senare framträtt under namnet »Københavns Kirkefond», och »Kirkesagen» var född, ett i Danmarks och Nordens kyrkohistoria ytterst betydelsefullt faktum. Krafterna samlade sig nu under flera år kring juris professorn Harald Westergaard, överbibliotekarien H. O. Lange och prästerna Henry Ussing och Julius Friis Hansen, banbrytare och Kirkesagen utomordentligt hängivna män. Om den ovanliga 612