- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 3. P - Ö. Register /
613-614

(1952-1957)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småkyrkorörelsen - Smörjelse - Socialetik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EAE—— framgången i arbetet vittnar till fullo det förhållandet, att biskop Th. Skat Rørdam invigt fler kyrkor än någon dansk biskop sedan Valdemarernas tid och att biskop Harald Ostenfeld allenast i Köpenhamn invigt mer än 40 kyrkor. Inga hinder ha nedslagit modet och det stora verket har präglats av levande inspiration och kärlekens uppfinningsrikedom. S. överfördes till Norge genom att »Foreningen for Indre Mission» i Kristiania efter mönster från Köpenhamn tog upp arbetet under ledning av stiftsprost Gustav Jensen. År 1899 invigdes Vaterlandskirken och 1907 Tøyenkirken. Följande år övertog »Oslo Småkirkeforening» arbetet och har från 1911 till 1955 byggt sju kyrkor och en möteslokal. Rörelsen har i Norge — liksom i Sverige — sin egen typ, där systemet med smäåkyrkoförsamlingar kring kyrkan inte konsekvent blivit genomfört; där man ej kunnat få till stånd en församlingsdelning, har man fått nöja sig med ett arbetsdistrikt. Myndigheterna ha heller icke i Oslo visat större tillmötesgående mot s., som dock arbetar ihärdigt. Biskop Eivind Berggrav har betytt mycket för arbetet. I Sverige finnes s. i både Stockholm och Göteborg. I Stockholm ledes den av »Sällskapet för främjande av kyrklig själavård», under snarlikt namn bildat 1893. Danska impulser äro också här tydliga; sällskapets tidigaste insats, knuten till roteman Carl Alms gärning, är betydande. När under 1940-talet den kyrkliga nöden i Stockholm genom ständigt uppskjuten delning av de otympliga jätteförsamlingarna blev särskilt kännbar, knöts, efter en period av domning, tack vare de nordiska småkyrkokonferenserna än en gång förbindelserna med Köpenhamn fastare. Arbetet leddes då av biskop Manfred Björkquist. Vid förarbete på 1940-talet för en församlingsdelning i Göteborg kändes läget så pressande, att s. erbjöd sig som ett ofrånkomligt alternativ och 1946 bildades, återigen under intryck från Köpenhamn, »Gö teborgs smäåkyrkostiftelse». Den har med både kraft och framgång gripit sig uppgiften an och på ett fåtal år hunnit färdig- 613 SOCIALETIK ställa fyra typiska småkyrkor och är i färd med flera. Men i Sverige liksom i Norge har med en småkyrkas byggande icke följt samma församlingsdelning som i Köpenhamn; man har fått tillgripa utvägen med en distriktsindelning. Allt i s. samlar sig kring detta ena: att bygga upp kyrkoförsamlingen med dess gudstjänst- och gemenskapsliv. Litt.: Ch. Gad, Et storværk. Københavns kirkesag gennem 80 aar 1852—1932 (Khvn 1933); Københavns kirkesag 1890—1915 (Khvn 1915); P. Helweg-Larsen, »Kirkens Venner»’s korrespondance (Khvn 1955); dens., H. O. Lange. En mindebog (Khvn 1955); J. Nilsson, Pioniärer (Sthm 1943); R. Conricus, Den kyrkliga nöden i Göteborg (Göteborg 1900); E. Malmeström, Småkyrkoarbete (Sthm 1953); B. Gustafsson, Småkyrkorörelsen — dess historiska bakgrund (Sthm 1955) ; P.-O. Sjögren, I församlingens mitt — en bok om småkyrkoarbete (Sthm 1955). Någon sammanfattande norsk historik finnes ej men väl mindre monografier om de i Oslo uppförda småkyrkorna. Årsböcker och tidskrifter giva även god inblick i arbetet. E. Mm SMÖRJELSE, se Den siste olje. SOCIALETIK. Man sondrer ofte mellem individualetik, d.v.s den etik, der handler om den enkeltes befæstelse i det gode, og socialetik, d.v.s. den etik, der vil belære om, hvorledes det sociale liv i dets forskellige udformninger (familieliv, kulturliv, erhvervsliv, folkeliv og stat) bliver præget af det ideal, som den pågældende etik kæmper for. Idenklassisk-græske tid gik disse to former for etik væsentlig i eet. Mennesket opfattedes som et socialt væsen, og etikkens egentlige kulmination var læren om den rette stat i den betydning, hvori dette ord opfattedes før Alexander den Store, altså den overskuelige bystat, hvor alle frie mænd var direkte ansvarlige for helheden. Platons to etiske hovedværker kan derfor siges at være »Staten» og »Lovene», så vigtig end den enkelte sjæls drift mod det høje og dens endelige frelse fra sanseligheden er for ham. For Aristoteles* er de højeste etiske livsformer venskaben og staten. I den hellenistiske tid derimod med de store stater og til sidst 614

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free