Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Småkyrkorörelsen
- Smörjelse
- Socialetik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EAE——
framgången i arbetet vittnar till fullo det
förhållandet, att biskop Th. Skat Rørdam
invigt fler kyrkor än någon dansk biskop
sedan Valdemarernas tid och att biskop
Harald Ostenfeld allenast i Köpenhamn
invigt mer än 40 kyrkor. Inga hinder ha
nedslagit modet och det stora verket har
präglats av levande inspiration och kärlekens
uppfinningsrikedom.
S. överfördes till Norge genom att
»Foreningen for Indre Mission» i Kristiania efter
mönster från Köpenhamn tog upp arbetet
under ledning av stiftsprost Gustav
Jensen. År 1899 invigdes Vaterlandskirken och
1907 Tøyenkirken. Följande år övertog
»Oslo Småkirkeforening» arbetet
och har från 1911 till 1955 byggt sju kyrkor
och en möteslokal. Rörelsen har i Norge —
liksom i Sverige — sin egen typ, där
systemet med smäåkyrkoförsamlingar kring
kyrkan inte konsekvent blivit genomfört; där
man ej kunnat få till stånd en
församlingsdelning, har man fått nöja sig med ett
arbetsdistrikt. Myndigheterna ha heller icke i
Oslo visat större tillmötesgående mot s., som
dock arbetar ihärdigt. Biskop Eivind
Berggrav har betytt mycket för arbetet.
I Sverige finnes s. i både Stockholm och
Göteborg. I Stockholm ledes den av
»Sällskapet för främjande av kyrklig
själavård», under snarlikt namn bildat
1893. Danska impulser äro också här
tydliga; sällskapets tidigaste insats, knuten till
roteman Carl Alms gärning, är betydande.
När under 1940-talet den kyrkliga nöden i
Stockholm genom ständigt uppskjuten
delning av de otympliga jätteförsamlingarna
blev särskilt kännbar, knöts, efter en period
av domning, tack vare de nordiska
småkyrkokonferenserna än en gång
förbindelserna med Köpenhamn fastare. Arbetet
leddes då av biskop Manfred Björkquist.
Vid förarbete på 1940-talet för en
församlingsdelning i Göteborg kändes läget så
pressande, att s. erbjöd sig som ett
ofrånkomligt alternativ och 1946 bildades,
återigen under intryck från Köpenhamn, »Gö
teborgs smäåkyrkostiftelse». Den har
med både kraft och framgång gripit sig
uppgiften an och på ett fåtal år hunnit färdig-
613
SOCIALETIK
ställa fyra typiska småkyrkor och är i färd
med flera. Men i Sverige liksom i Norge har
med en småkyrkas byggande icke följt
samma församlingsdelning som i Köpenhamn;
man har fått tillgripa utvägen med en
distriktsindelning.
Allt i s. samlar sig kring detta ena: att
bygga upp kyrkoförsamlingen med dess
gudstjänst- och gemenskapsliv.
Litt.: Ch. Gad, Et storværk. Københavns
kirkesag gennem 80 aar 1852—1932 (Khvn 1933);
Københavns kirkesag 1890—1915 (Khvn 1915);
P. Helweg-Larsen, »Kirkens Venner»’s
korrespondance (Khvn 1955); dens., H. O. Lange. En
mindebog (Khvn 1955); J. Nilsson, Pioniärer
(Sthm 1943); R. Conricus, Den kyrkliga nöden i
Göteborg (Göteborg 1900); E. Malmeström,
Småkyrkoarbete (Sthm 1953); B. Gustafsson,
Småkyrkorörelsen — dess historiska bakgrund (Sthm
1955) ; P.-O. Sjögren, I församlingens mitt — en
bok om småkyrkoarbete (Sthm 1955). Någon
sammanfattande norsk historik finnes ej men väl
mindre monografier om de i Oslo uppförda
småkyrkorna. Årsböcker och tidskrifter giva även
god inblick i arbetet. E. Mm
SMÖRJELSE, se Den siste olje.
SOCIALETIK. Man sondrer ofte mellem
individualetik, d.v.s den etik, der
handler om den enkeltes befæstelse i det
gode, og socialetik, d.v.s. den etik, der vil
belære om, hvorledes det sociale liv i dets
forskellige udformninger (familieliv,
kulturliv, erhvervsliv, folkeliv og stat) bliver
præget af det ideal, som den pågældende etik
kæmper for.
Idenklassisk-græske tid gik disse to
former for etik væsentlig i eet. Mennesket
opfattedes som et socialt væsen, og etikkens
egentlige kulmination var læren om den rette
stat i den betydning, hvori dette ord
opfattedes før Alexander den Store, altså den
overskuelige bystat, hvor alle frie mænd var
direkte ansvarlige for helheden. Platons to
etiske hovedværker kan derfor siges at være
»Staten» og »Lovene», så vigtig end den
enkelte sjæls drift mod det høje og dens
endelige frelse fra sanseligheden er for ham. For
Aristoteles* er de højeste etiske livsformer
venskaben og staten. I den hellenistiske
tid derimod med de store stater og til sidst
614
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0317.html