SOCIALVÅRD. Denna term användes i olika sammanhang med växlande innehåll. Någon entydig definition är därför icke möjlig. Omväxlande med »socialvård» begagnas ej sällan sådana termer som socialpolitik, socialarbete, socialt reformarbete eller välfärdsarbete. Detta förhållande har ofta skapat missförstånd. Såsom socialpolitik (eng. »social action») torde kunna betecknas a) organiserade aktioner av politiskt eller i övrigt socialt medvetna grupper med syfte att avlägsna sociala missförhållanden, som beröra många. Samhällets anslagsbeviljande och lagstiftande medverkan är därvid oftast nödvändig. — Ur mera nationalekonomisk synpunkt avser man med socialpolitik b) samhällets verksamhet till den enskildes hjälp med syfte att fördela kostnaderna för en större eller mindre del av den enskildes konsumtion på samtliga skattebetalare. Bland de mångskiftande åtgärder med stor räckvidd, vilka avses under b), kan man urskilja vissa, genom vilka enskilda lämnas lagligt reglerad ekonomisk och personligt inriktad hjälp eller vid behov göras till föremål för behandling avsedd att häva konstaterad, social missanpassning. Dessa åtgärder äro: 1. Socialförsäkringar av olika typer (frivilliga eller obligatoriska, av samhället självt ordnade eller understödda). 2. Ekonomiska stödåtgärder i enskilda fall efter behovsprövning. Efter att ha varit den viktigaste och även äldsta, användes denna hjälpform numera endast då hjälpbehovet ej kan tillgodoses på annat sätt. 3. Stödåtgärder av mera personlig art. Här åsyftas råd och hjälp i sociala frågor efter medborgarnas fria val och eget initiativ genom särskilda rådgivningsbyräåer av olika slag eller direkt genom vederbörande socialvårdsmyndighet samt åtgärder beträffande enskilda, innefattande jämväl användande under vissa förutsättningar av humant utformade tvångsmedel på grund av socialvårdsmyndigheters skyldighet enligt lag att i skydds- och vårdsyfte ingripa (t. ex. beträffande socialt missanpassad ungdom eller vissa alkoholmissbrukare). Omhändertagande mot 621 SOCIALVĀRD den stödbehövandes vilja för sluten vård (= vård å någon av de många specialanstalter av öppen eller sluten typ modern socialvård förfogar över; öppen vård = all vård, som sker utan frihetsberövande eller omhändertagande) äger f.n. rum först efter beslut av administrativ statsmyndighet och ej som vanligen sker utanför Skandinavien efter domstols prövning av vårdbehovet. Den under b) lämnade definitionen av begreppet socialpolitik ger vid handen, att detta begrepp rymmer dels strävandena till sociala reformer genom allmänpolitisk verksamhet och utrednings- och lagstiftningsarbete, dels verkställande av beslutade socialpolitiska åtgärder genom tillämpning av den härför stiftade socialvårdslagstiftningen i vidsträckt mening. Med termen s. torde man vanligen åsyfta socialpolitik på verkställighetsstadiet, särskilt då det gäller enskilda fall. Man har därför också icke utan fog definierat s. såsom den verksamhet, som Cc) specialutbildade socialarbetare fullgöra till behövandes eller missanpasades hjälp med bestämd målsättning och bestämda metoder (för samhällets s. främst enligt gällande lag rörande de olika socialvårdsgrenarna). Såsom s:s allmänna mål kan angivas eliminering, lindring och förebyggande av sociala missförhållanden och livsföringsfel. Både den slagne och rövaren enligt Bibelns berättelse om den barmhärtige samariten äro s:s objekt. När det emellanåt hävdas, att samhällets s. är avkristnad och därmed står i motsatsförhållande till kyrkorna, är detta endast delvis riktigt. Den offentliga s:s ideologiska utgångspunkt och ledande tankegång är nämligen dock alltfort den etik, som Jesus åsyftade med denna berättelse och som torde vara gemensam för hela Västerlandet, om också denna etiks tillämpning och motivering varierar. Den starka tendensen i många länder, att samhället i effektiviseringssyfte övertager av kyrkorna bedriven s. — en för de berörda självfallet ofta smärtsam process — behöver icke i och för sig betyda verksamhetens sekularisering. Humaniseringen av fångvården, som ofta åberopas i detta sammanhang, kan icke heller sägas i och för sig stå i strid med evangeliets 622