SOCIALVARD kärleksbudskap eller den därur framvuxna människovärdestanken men väl med mera gammaltestamentliga strafföreställningar. Vid val avy den allmänna s:s personal har man kunnat spåra vissa lokalt avgränsade ansatser att utestänga kristna bekännare. Man kan dock svårligen göra gällande, att detta är ett just för samhällets s. speciellt utmärkande karakteristikum. Man har f.ö. som ledstjärna för modern s. ställt ett ännu strängare socialetiskt krav — det kristna rättfärdighetskravet — än vad t.o.m. kyr- korna i detta sammanhang gjort, då man uppsatt »frihet från nöd» som en mänsklig rättighet och alltså ej velat grunda samhällets sociala aktivitet på endast den kristna barmhärtighetsprincipen. På en punkt föreligger dock en allvarlig konflikt mellan kyrkorna och den offentliga s. i vissa länder, nämligen då det gäller förutsättningarna för s.k. legal abort. Kyrkorna hävda, att ett ofött barns liv icke får utsläckas annat än på synnerligen starka medicinska skäl. Grundsynen är densamma som lett kyrkorna att i människovärdets namn bestämt motsätta sig s.k. dödshjälp åt obotligt sjuka och åldringar. Vägras abort i socialt beträngda fall av okomplicerad graviditet, bör enligt kyrkornas mening samhället giva den blivande modern fullgott stöd, så att hon kan övervinna föreliggande svårigheter av olika slag. Även i fråga om äktenskapsmoralen brytes ej sällan profan och kristen uppfattning emot varandra, vilket skapar en osäker inställning hos den offentliga s. vid äktenskapliga konflikter. Gjorda rön inom psykologien — särskilt iakttagelsen av det nära sambandet mellan kropp och själ — börja alltmer målmedvetet tillämpas inom s., som alltmer tager formen av människovård, en hela människan och hennes relationer omfattande omvårdnad. Härför kräves medverkan av även läkare och psykoterapeuter både på diagnostiserings- och terapistadiet. Förutsättningarna att vara en annan till hjälp ha särskilt i U.S.A. vetenskapligt studerats och resultaten systematiserats i den inom flertalet länders s. tillämpade s.k. social case workmetodiken. Denna utmärkes av längt driven 623 individualisering, främst genom ett allt överskuggande intresse av att, i förtroendefull kontakt med klienten, stimulera hans självkänsla och livsvilja. En konsekvens härav är att så långt möjligt är undvika tvångsmedel. Helhetssynen på människan har också lett fram till att ej heller s. får negligera behovet av själavård. Historiskt har samhällets s. i Norden ersatt kyrkoförsamlingarnas sociala verksamhet, som härstammar från katolsk tid (se Fattigvård). Först mot slutet av 1800-talet och vid sekelskiftet funnos dock tillräckliga ekonomiska resurser för att påbörja uppbyggnaden av ett egentligt s:s-system. Under 1900-talets två första decennier skedde en differentiering av s., även om man av olika skäl gick fram med en viss försiktighet. Från 1930-talet ökade takten i s:s expansion. Arbetslöshet, låga födelsetal och den politiska situationen vid denna tid gävo förutsättningarna för en ny, aktiv sysselsättningspolitik och differentierad, familjevärnande socialpolitik. Senare aktualiserades behovet av samordning av de olika s:s-formerna och en radikal sådan genomfördes i Danmark. Karakteristiskt för Nordens s. är att denna i huvudsak är en kommunal uppgift, även om staten på många sätt inträder stödjande och dessutom utövar tillsyn över verksamheten. Det socialpolitiska samarbetet i Norden har lett fram till att en nordisk konvention om social trygghet antagits år 1955. Allteftersom den materiella standarden kunnat väsentligt höjas och det sociala trygghetssystemet utbyggas ha de mentalhygieniska problemen, arbetsplatsens trivselfrågor, fritidsproblemen i samband med urbaniseringsprocessen mer och mer kommit i förgrunden. Mycket talar för att framtidens s. kommer att få sysselsätta sig mindre med materiella hjälpbehov och mera med dessa mentala problem i enskilda fall och i stort. Se även Blindvård, Diakoni, Fattigvård, Kirkelig filantropi. Litt.: A. Myrdal, Folk och familj (Sthm 1944); K. Philip, Staten og fattigdomen (Khvn 1947); K. J. Höjer, Samhället och barnen (4. ed. Sthm 1955); Nordiska medborgares sociala rättigheter under uppehåll i annat nordiskt land (utg. av 624