stabila samhällen äro rollförväntningarna ganska självklara, t. ex. man väntar, att husfadern skall spela sin roll, de äldre sin o.s.v. Social desorganisation anses bli följden av att man ej längre kan klart fastställa en persons status och de rollförväntningar, som gruppen har på honom. På grund av att individen i det moderna samhället hör till ett otal grupper, har han i förhållande till samhället i stort en mängd statuspositioner. Från statusbegreppet skiljer sig begreppet samhällsklass, som just är en mera för hela samhället gällande rangordning. Man bör också skilja mellan samhällsklasser och sociala strata: till de förra hör en bestämd livsföring, en mentalitet, attityder, de senare bestämmas genom »objektiva» kriterier såsom inkomst, yrke o.s.v. Det inom svensk socialstatistik använda begreppet socialgrupp bygger på de senare kriterierna. Se även Kyrkliga seden, Religionssociologi. Litt.: Bland svenska arbeten märkas: G. Boalt m. fl., Sociologi (Sthm 1951; behandlar sociologiens olika specialområden, belysta med referat av konkreta amerikanska undersökningar); L. Gråby, Sociologi (Sthm 1954; innehåller material från svenska sociologiska och socialstatistiska undersökningar). — Ur mångfalden av amerikanska arbeten i systematisk s. kan nämnas: W. F. Ogburn—M.F. Nimkoff, Sociology (2 ed. Boston 1950; kan numera betraktas som ett klassiskt arbete); G. A. Lundberg m.fl., Sociology (New York 1954; utgör en lättillgänglig framställning av sociologiens grundproblem, med många konkreta exempel); mera djuplodande såväl ur begreppsutredande som ur samhälls- och kulturanalytisk synpunkt är J. W. Bennett— M. M. Tumin, Social life. Structure and function (New York 1948). En översiktlig framställning av de sociologiska teoriernas historia finner man hos F. N. House, The development of sociology (New York 1936) B. Pj. SOCKEN. Sverige. Ordet hör samman med fornsv. sokn (da. sogn), som betyder samling människor, men också lagsökning, sökande. S.-indelningens uppkomst är icke klar. Somliga mena, att s. hör samman med kristendomens införande, betecknar den menighet, som söker sig till samma kyrka. En annan teori (Hafström) är, att s. har sina rötter i 633 SOCKEN förkristen indelning. I Uppland överensstämmer ofta s.-namnen med den äldre ättingsindelningen, som hörde till krigsorganisationen, skatteväsendet och rättsskipningen. Liknande finnes i Västmanland och Västergötland, men teorien har ännu icke visats vara allmängiltig. De äldsta kyrkorna ha ofta byggts vid en hednisk kultplats, men därav följer icke, att denna invigts till kristet bruk, utan endast, att kyrkan förlagts till traktens mötesplats. Utvecklingen kan ha följt olika linjer på olika håll. I Danmark och Norge byggdes kyrkan ofta av en storman eller på kunglig befallning. I Sverige funnos också sådana gårdskyrkor, men oftast byggdes kyrkan genom böndernas sammanskott. Bestämmelserna härom finnas i landskapslagarna. Kyrk-s. är det område, där en gemenskap kring kyrkan växer fram, en motsvarighet till den kanoniska rättens paroikia, lokalförsamlingen, som dock i Sverige fick större självständighet. Bönderna, som byggt kyrkan, kallade själva präst och hade egna s.-organ för s.-angelägenheterna. I de tidigast kristnade delarna började s.- bildningen på 1000-talet. I Västergötland är den i huvudsak genomförd pä 1100-talet och i de övriga delarna av landet omkring 1300, utom i Norrland. På slättbygderna voro s. ofta små och läågo tätt. Redan under medeltiden förekom en förening av två eller flera små s. under gemensam präst. Så uppkommo annexkyrkor (ridkyrkor). I skogsbygderna, särskilt Norrland, hade s. ofta avsevärd areal. Då kunde inom s. bildas en kapellförsamling, ofta senare ombildad till annex. Alla i s. voro skyldiga att anlita s.-prästen för att erhålla sakramenten (konfirmationen meddelades dock av biskopen). Prästen å sin sida hade s. som sitt ämbetsområde, där han var skyldig att stå till tjänst. Landskapslagarna stadgade böter, om prästen vägrade att hörsamma sockenbud. S.-bandet utgjorde dock intet hinder för tiggarordnarnas biktprivilegier. S.-självstyrelsens äldsta organ är kyrkvärdarna, som omnämnas redan i den äldre Västgötalagen. Redan på 1300-talet hölls s.-stä m ma, som dock torde beteckna endast den församlade menighe- 634