STIGMATISERING av t.ex. ett kyrkoråd eller en kyrklig förening, ofta benämnas fonder. Med »from s.» menas en s. med ett sådant filantropiskt eller allmännyttigt syfte, att den på grund av sitt ändamäl är befriad från flertalet skatter, t. ex. gåvoskatt. Hit höra de flesta s. för religiösa ändamål. Vilka s. som skola hänföras hit, avgöres av skattemyndigheterna, i sista hand av Regeringsrätten. Ingen svensk lag reglerar hur en s. skall bildas och fastställas. Det kan ske efter ett ganska enkelt förfaringssätt. En s:s stadgar kunna för stadfästelse underställas länsstyrelse eller också Kungl. Maj:t, om det gäller mera betydande s. Över s. äger länsstyrelsen tillsyn dock med undantag av s. med förmögenhet under 5.000 kr. Ett flertal kyrkliga s. särskilt för kapell och församlingshem ha underställts Diakonistyrelsen, andra åter domkapitel, stiftsråd eller annan samlande kyrklig organisation. Litt.: se litt. under art. Kyrklig egendom. R. A. STIGMATISERING. Meds. avser man de förändringar i huden, påminnande om Kristi sår, som stundom uppträder hos fromma, präglade av extatisk mysticism och med viss själskonstitution. Visserligen kan dessa märken — lat. stigmata — variera till sin yttre form, men de utgöres dock alltid av efterbildningar på den stigmatiserades kropp av Kristi sårmärken, uppkomna genom ett intensivt försjunkande i Kristi lidande och genom ett åskådligt levandegörande av hans lidandegestalt. Den första s., som finnes belagd, tillhör Franciskus* av Assisi, som fick sina stigmata år 1224 efter en lång fasta. Då det gällt att förklara s., har forskarna arbetat med olika hypoteser. 1) Bedräg erihypotesen går ut på att stigmata uppkommit med hjälp av mekaniska medel (spikar, naglar o.s. v.). Det finnes otvivelaktigt säkra belägg på att en del »stigmatisationer» åstadkommits på detta sätt. 2) Hysterihypotesen tar fasta på den hysteriska sjukdomsbild som de allra flesta stigmatiserade tycks visa prov på. Med hysterien är vissa kroppsliga förändringar förbundna (hysteriska stigmata): förlamningar i olika lemmar, förlust av syn, tal, hörsel, okänslighet i huden (anestesi) eller förhöjd 687 mottaglighet för smärta (hyperalgesi). Det är givet, att hysterien som sådan inte kan förklara, att de stigmatiserade på sin kropp får sårmärken, motsvarande Jesu sår, men den hysteriska komponenten i själslivet hos de stigmatiserade bildar en överkänslig jordmån, i vilken stigmatisationerna väl kan utveckla sig. 3) Suggestionshypotesen lägger vikten vid de fysiologiska fenomen, som suggestionen, spec. autosuggestionen, kan framkalla (blödningar, sår o.s. v.). S. hör med till de genom stark självsuggestion i kroppen åstadkomna förändringarna, men viktiga faktorer av rent religiös natur måste tillkomma, som ger s. deras säregenhet. I den katolska kyrkan värderas i regel s. mycket högt; den räknas till det mystiska livets utomordentliga fenomen. Kategoriskt avvisas ej på katolskt håll tanken på en naturlig orsak till s. (suggestionsteorien), men ì regel tillskrives nog s. gudomlig orsak, även om den vid t. ex. en kanoniseringsprocedur inte betraktas som ett odiskutabelt mirakel. Litt.: E. Briem, Stigmatisationer och visioner (Sthm 1929; populär översikt med många belysande exempel); W. Jacobi, Die Stigmatisierten. Grenzfragen des Nerven- und Seelenlebens, Heft 114 (München 1923; behandlar s. utifrån medicinsk-psykologisk synpunkt); R. Schindler, Nervensystem und spontane Blutungen (Berlin 1927; behandlar de fysiologiska fenomenen, som suggestionen kan framkalla); G. Ewald, Die Stigmatisierte von Konnersreuth (i Münchener Medizinischen Wochenschrift, München 1927; en psykiatrisk undersökning av Theresa Neumanns s.); P. Janet, Un extatique (i Bulletins de Vinst. psych. internat. 1901; innehåller beskrivning av en s.); P. Siwek, Une stigmatisée de nos jours. Étude de psychologie religieuse (Paris 1950; behandlar Theresa Neumann); W. Sihamoni, Stigmata, Hysterie oder Gnade? (Wiesbaden 1951); A. Poulain, Des grâces d'oraison (Paris 1911). Of P. STOCKHOLMS STIFT, som bildades den 1 juli 1942, är med sin folkmängd av (1/1 1955) 1.044.721 inv. Sveriges folkrikaste men till ytvidden minsta stift med endast 2.645,10 km”. I länshänseende tillhör S. Stockholms stad och län och omfattar förutom Storstockholm delar av Roslagen, Stockholms skärgård och de östra mälaröarna. 688