| Historia. Sammanfört från ärkestiftet (se Uppsala ärkestift) och Strängnäs* stift utgör S:s område en av landets äldsta kulturbygder. På Björkön i Mälaren i nuv. Adelsö församling förkunnade Ansgar evangelium för svearnas folk, och här byggde hövdingen Hergeir den första kristna kyrkobyggnaden i landet. Sockennamnet Botkyrka erinrar om Botvid, Södertörns apostel. Fresta socken är särskilt rik på runstenar. Rundkyrkorna i Solna, Bromma och Munsö äro monument från kristendomens första tid i dessa bygder. Från Vallentuna stammar det äldsta bevarade kalendariet i landet, från år 1198. I Stockholms stadskyrka bar Olavus Petri fram reformationens budskap, och i huvudstaden fick evangelisk kristendom allra först i Sverige stadigvarande fäste. De pietistiska och herrnhutiska rörelserna hade ett av sina huvudcentra i Stockholm, som också blev medelpunkt för den nyevangeliska väckelsen under 1800-talet, kring C. O. Rosenius. Frågan om huvudstadens plats i den kyrkliga indelningen är komplicerad. Under den tidigare medeltiden förekom en dragkamp mellan Uppsala och Strängnäs om inflytandet över den alltmer betydande staden vid Mälarens port, men fr.o.m. början av 1300-talet synes Uppsala ha fått definitiv supremati över staden. Ärkebiskop Nils Alleson invigde omkr. år 1306 stadens enda församlingskyrka S:t Nicolai, sedermera Storkyrkan. I en förteckning över kyrkogods inom ärkestiftet från är 1331 omnämnes även »ecclesia stokholmis». I samband med Gustaf Vasas omreglering av den kyrkliga indelningen i riket fick Stockholm som »ordinarius» kyrkoherden i stadsförsamlingen Johannes Nicolai Ofeegh. Benämningen »Stockholms stichtt» förekommer så t.ex. i ett av konungen utfärdat kollationsbrev den 14 sept. 1558. Under Erik XIV avtog intresset för Gustaf Vasas nyordning av stiften och allt återgick till det gamla, fast pastor Holmensis alltjämt intog en särställning. Ansatser till en domkapitelsbildning i huvudstaden gjordes under Johan III, och efter Uppsala möte 1593 framträder ett domkapitel eller konsistorium under ledning av kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen, som 689 STOCKHOLMS STIFT Stockholms storkyrka. Grundlagd vid mitten av 1200-talet, senare flera gånger tillbyggd. Exteriören 1736—42. snart, efter tyskt mönster, antog titeln »pastor primarius» (först Ericus Skepperus år 1594). Också vissa mål från de kringliggande landssocknarna avdömdes i Stockholms stads konsistorium. Under 1600-talet återkommo planerna på stiftsbildning. En instruktion för pastor primarius, gällande fram till våra dagar, utfärdades den 16 jan. 1668. Pastor primarius kom att inta en oklar ställning mellan biskop och kyrkoherde, då han saknade ordinationsrätt och i praxis även visitationsrätt. Tid efter annan återkommo planerna på stiftsbildning, och år 1942 beslöt riksdagen inrättandet av S. Stiftets domprost skulle få övertaga titeln pastor primarius. Första söndagen i Advent den 29 nov. 1942 vigdes teol. d:r Manfred Björkquist till det nya stiftets förste biskop. Nutid. Under den förste biskopens tolvåriga episkopat har stiftets organisation ut- 690