Strängnäs domkyrka. Grundlagd vid mitten av 1200-talet. Tillbyggd under 1300- och 1400-talen. (Foto: Lundh.) Till lutherdomens befästande bidrog kraftigt den märklige 1600-talsbiskopen L a urentius Paulinus -Gothus, nitisk visitator, författare av flera kateketiska arbeten och grundare av Strängnäs gymnasium 1626. På 1700-talet verkade Jacob Serenius för samma mål, framför allt genom sina åtgärder för konfirmationens allmänna införande i Sverige. Under 1800-talet bröts den fast grundade kyrkligt-nationella enheten, främst genom reformert präglade väckelser, som i S., särskilt i Närke, haft större framgång än på de flesta andra håll. Detta hade till följd, att kyrkorna flerstädes avfolkades, gudstjänstlivet vanvårdades och nattvardsbordet sällan eller aldrig dukades. Mot slutet av 1800-talet kan man lägga märke till ett målmedvetet återuppbyggnadsarbete, som ökat i både djup och omfattning, så att dagens läge i många stycken 23 705 STRÄNGNÄS STIFT ter sig mycket hoppfullt. Icke minst ungdomsarbetet bedrives nitiskt och framgångsrikt efter centralt kyrkliga linjer. Denna verksamhet främjas av S:s ungdomsråd. S:s stiftsråd tillkom 1919 med uppgift att tjäna det kyrkliga församlingslivet och utger »Strängnäs stiftsblad» och »Till hembygden». 1816 grundades Nerikes och 1831 Södermanlands bibelsällskap. Andra verksamhetsgrenar representeras av S:s kyrkosångsförbund, S:s kvinnoråd och S:s teologiska sällskap. För allt detta arbete, liksom för den livliga verksamheten i syföreningar, kyrkobrödrakäårer, söndagsskolor och studiegrupper m.m. har den av » Stiftelsen Kyrkans Hem i Strängnäs stift» år 1944 inköpta och år 1954 grundligt restaurerade stiftsgården Stjärnholm blivit en viktig stödjepunkt. Av ännu icke överskådlig betydelse äro de många kontakter, som på Stjärnholm knytas med sociala, politiska och andra organisationer. Detsamma gäller det av Kyrkliga kvinnorådet startade kyrkliga kursinstitutet och gästhemmet S:ta Katharinastiftelsen, som har rikskyrklig karaktär, men som sedan 1950 för sin verksamhet förhyr Sparreholms slott i §S. Biskopar: Gärdar 1129; Vilhelm, nämnes tidigast 1171 (eller 1172), levde ännu 1190; Uffe, omkr. 1209; Olof Basatömir, nämnes tidigast 1219, ärkebiskop 1224, d. 1234; Torgils, nämnes 1233 och 1241; Kol, nämnes 1253 och 1257; Finvid, nämnes tidigast 1267, d. 1274 eller 1275; Anund 1275—1291; Isar 1291—1307 (eller 1308); Styrbjörn 1308—1343; Frender 1343—1345; Sigmund 1345—1355; Torgils Jonsson 1355 (utn. av påven 1356)—1378; Tord Gunnarsson 1378—febr. 1401; Peter Jonsson 1401—1408; Gjord Petersson, 1408—1411; Anders Jönsson, 1408 (påvlig utnämning), allm. erkänd först 1413, d. 1419; Arend Johansson 1419—1428; Tomas Simonsson 1429—1443; Erik Birgersson 1443—1449; Sigge Ulfsson (Sparre) 1449—1463; Hans Magnusson 1463—1479; Kort Rogge 1479—1501; Mats Gregersson (Lilje) 1501—1520; (Jens Andersen Beldenak, endast »postulatus» 1521, flydde s. å. till Danmark); Magnus Sommar 1523 (1522?)—1536 (då avsatt), levde ännu 1542, men d. ej långt därefter; Botvid Sunesson 1536—1555 (då avsatt), återigen biskop 1561—1563; Erik Nicolai Svart 1556—1561 (då förfl. till Skara); »ordinarius»: Nicolaus Olai Helsingus 1562—1585; Petrus 706