S. flitigt för det kyrkliga nydaningsarbetet under dessa årtionden. I den 1691 tillsatta bibelkommissionen var han en drivande kraft och yrkade — dock utan framgång — på en mera texttrogen översättning. Även vid psalmboksrevisionen var han ivrigt verksam och åstadkom ett psalmboksförslag som blev tryckt 1694 (den s. k. Swedbergska psalmboken). På grund av dess förmenta kätterier blev det helt underkänt av de granskande kyrkliga myndigheterna. Förslaget utgjorde dock ett viktigt förarbete till den officiellt stadfästade psalmboken av år 1695. Ett slags upprättelse erhöll S., då han 1702 utnämndes till biskop i Skara. Där blev han under ett tredjedels sekel den självskrivne och maktmedveine ledaren, som genom täta visitationsresor, talrika prästmöten och en mångfald skrifter utövade ett inflytande som träckte sina verkningar långt både i tid och rum. Han utgav en evangeliepostilla (Gudz barnas heliga sabbatsro, 2 bd, 1710—12), en epistelpostilla (Sanctificatio sabbati, 1734), en mycket spridd katekesförklaring (Catechismi gudliga öfning, 1709) samt en mängd andra predikningar och uppbyggelseskrifter. Revisionen av de kyrkliga böckerna väckte hans intresse för svenska språkets förbättrande. Han ivrade för en reformerad stavning (Schibboleth, swenska språkets rycht och richtighet, tr. 1716) och invecklades därigenom i en häftig polemik med den konservativa riktningen i rättstavningsfrågan. Även i riksdagens arbete deltog S. med iver men kom på grund av sin självständighet att tillhöra minoriteten. Han betraktades av adelskretsarna som reaktionär rojalist och författade en egen »gudelig regeringsform». S:s genom utlandsresan grundlagda internationella förbindelser medförde att han erhöll överinseendet över de utlandssvenska församlingarna. Icke minst verkade han för Delaware-svenskarnas kyrkliga fostran och utgav en skildring av detta sitt arbete (America illuminata, 1732). S:s mångsidiga, impulsiva och energiska personlighet framträder tydligast i den utförliga »Lefwernes-beskrifning» (utg. av G. W etierherg, 1, 1941), som han författade på äldre dagar. Teologiskt sett var han korrekt 709 SWEDENBORG F fisie. e Senhiitç ibeo ie: IOR £7, CCRISCOP. $c “i ARE. c w ANRIA TH L RAENSOR PRAMAS ET P sTR Uppa Nir Jesper Swedberg. Samtida stick. ortodox, men hans inriktning var helt praktisk: han gisslade ortodoxiens »stortro» och yrkade på kyrkolivets förnyelse i den samtida tyska reformlutherdomens anda (Arndt, Scriver och Grossgebauer). Därför hyste han en viss sympati för den spirande pietismens strävanden, även om han tog avstånd från rörelsens religiösa individualism. S. framstår som en av de centrala gestalterna i den karolinska tidens kyrka. Litt.: H. W. Tottie, J. S:s lif och verksamhet 1—2 (Uppsala 1885—86) ; G. Lizell, S. och Nohrborg (diss. Uppsala 1910); E. Liedgren, Svensk psalm och andlig visa (Sthm 1926); H. Pleijel (i Svenska kyrkans historia 5, Sthm 1935); C. E. Normann, Prästerskapet och det karolinska enväldet (diss. Lund, Sthm 1948); B. Wahlström, Studier över tillkomsten av 1695 års psalmbok (diss. Uppsala 1951). Hg Pi SWEDENBORG, Emanuel (1688—1772).5S., som var son till Jesper Swedberg*, studerade vid Uppsala univ. och disputerade där 1709; han reste 1710 till England, stannade där till 1713 och återvände hem över Holland, 710