ne. Jordelivet är bara en förberedelse till andarnas värld, där våra personliga öden fullbordas. Alla andar äro avlidna människor. Vid döden överföres människan omärkligt i andligt tillstånd, den gode blir så småningom en himmelsk ängel, den onde drages av sin egen natur till helvetet; Gud dömer ingen, människan skapar själy sitt öde som ande. I en aldrig sinande ström av visioner skildrar S. andarnas tillvaro. Den andliga världen var av samma art som den jordiska: andarna hade kroppar, kläder och hus, där funnos städer, berg, sjöar, bibliotek och kontor, de goda andarna arbetade idogt. Med vetenskapsmannens exakthet beskriver S. dessa egendomliga riken, innerst bara representerande själsliga tillstånd, likväl verkliga och konturskarpa. Han bevittnar änglarnas dagliga kärleksverk och deras lekar i arkadiska landskap. Med plågsam realism utmāålar han de sataniska andarnas tillvaro bland helvetets grottor och träsk, ett inferno av drägglande sadism och exkrementer. I den märkliga »De amore conjugali» (1768) behandlar S. äktenskapen i andarnas värld; hans starka sinnlighet möter där sublimerad ìi scener av paradisisk, oskuldsfull erotik. S. var ej mystiker i egentlig mening. Hans andelära uttrycker, trots poetiska passager, 1700-talets klarögda rationalism, filantropien var kärnan i hans morallära. Någon litterär ambition som författare hade han inte längre; allt gick ut på det oerhörda budskapet. Själv fattade S. sig som den gudomliga världsplanens fullbordare; han var profet för en himmelsk kyrka, det nya Jerusalem, vilken skulle bli den sista världsreligionen. S:s inflytande på eftervärlden blev djupgående. Sitt centrum fick det i den organiserade swedenborgska kyrkan men möter dessutom i māångfaldiga sammanhang: inom 1700- och 1800-talens spiritism* och okultism*, hos en ensam mystiker som W. Blake, hos de tyska nyromantikerna Novalis, Baader o.a. S:s skrifter ha förtecknats av A. H. Stroh och G. Ekelöf, An abridged chronological list of the works of E.S. (1910) samt J. Hyde, A bibliography of E.S. (1906). De flesta av S:s religiösa arbeten föreligga i flera sv. 713 S SWEDENBORG övers. S:s Religiösa skrifter i urval har utg. av M. Lamm (1925). Litt.: R. L. Tafel, Documents concerning the life an character of E. S. 1—3 (London 1875— 90); M. Lamm, Swedenborg (Sthm 1915; grundläggande); E. Kleen, Swedenborg 1—2 (Sthm 1917—20); E. Benz, E. S. (München 1948); S. Toksvig, E. S. (sv. övers. Sthm 1949). Om S:s inflytande: R. Sundelin, Svedđdenborgianismens historia i Sverige (Uppsala 1886); A. Viatte, Les sources occultes du romantisme 1—2 (Paris 1928); J. Roos, Aspects littéraires du mysticisme philosophique (Strasbourg 1951). S. L—th Swedenborgianismen. Nya kyrkan. S. stiftade under sin livstid inget samfund, men han räknade med att så småningom en ny kyrka, det nya Jerusalem, skulle ta gestalt i den mån den av honom uppenbarade sanningen skulle bli alltmer känd och erkänd. IEngland, där man tidigt intresserat sig för S:s idéer, grundades också redan 1787-— 88 den första nykyrkliga församlingen, och för publicering och spridande av S:s skrifter stiftades 1810 Swedenborg Society. Antalet nykyrkliga församlingar i England uppgar f.n. till cirka 75. Snabbt kom det också till församlingsbildande i USA, där 1792 den första församlingen grundades. 1817 konstituerades General Convention of the New Jerusalem in the USA. På grund av olika uppfattning av S:s skrifter separerade år 1897 de som ansågo S:s skrifter gudomligt inspirerade och bildade General Church of the New Jerusalem. I Europa finnas swedenborgsförsamlingar i Schweiz, Tyskland och de skandinaviska länderna. ISverige hade swedenborgianismen mot slutet av 1700-talet och början av 1800-talet en viss teologisk betydelse, särskilt bland högre bildade lekmän och präster med intresse för mystisk spekulation. För spridandet av S:s skrifter bildades 1786 Exegetiska och filantropiska sällskapet, och sedan detta upplösts, Sällskapet Pro fide et caritate 1796. Till direkt församlingsbildning kom det emellertid först under senare hälften av 1800-talet. Den motsättning som fanns bland swedenborgare i USA avspeglade sig även i Sverige. 1874 hölls i Stockholm det första nykyrkliga mötet i Sverige, och sedan 1876 spreds swedenborgska idéer genom »Nya 714