ett starkt inflytande av C. O. Rosenius*, främst genom hans artiklar i »Pietisten». Närmast för att konsolidera den andliga rörelsen i anslutning till kyrkan bildade läroverkskollegan pastor K. V. Almqvist 1853 tillsammans med häradshövding T. H. Odencrantz Jönköpings Traktatsällskap. De närmast följande åren var en kritisk tid. En hyperevangelisk riktning hotade ta överhand. Efter tre år trädde Almqvist tillbaka. Sällskapet fick då i Odencrantz en stark och samlande ledare. Detta blev av avgörande betydelse för dess framtid. Odencrantz var nära förbunden med Rosenius. Utan att vilja synas utåt betydde fröken Au rore Storckenfeldt mycket för den evangeliska rörelsen. Hon hade 1847 grundat en flickskola i Jönköping. Dess lokaler stod till sällskapets förfogande. 1860 ändrades Traktatsällskapets namn till Jönköpings Missionsförening för inre och yttre mission. Verksamheten utvecklades hastigt. Med Jönköping som centrum nådde föreningen genom sina kolportörer allt längre ut i länet. S. k. biträdesföreningar bildades. Även i Väster- och Östergötland vann »Jönköpingskristendomen» mark. Trots upprepade försök kunde den däremot ej nämnvärt tränga in i Kronobergs län. Jönköpings Missionsförening upptog ej egen yttre mission, men betydande bidrag lämnades till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och flera utländska missionssällskap. Sedan Stora Missionshuset 1860 tagits i bruk, började s. k. kvyartalsmöten att hållas i Jönköping med tusentals deltagare. Både präster och predikanter medverkade som talare. Under striden kring den waldenströmska försoningsläran stod Odencrantz orubblig på den rosenianska grunden. Även frågor rörande sakramentsförvaltningen åstadkom oro. Vid Odencrantz’ död 1886 räknade Jönköpings Missionsförening 12 predikanter och cirka 600 biträdesföreningar. Ledare efter Odencrantz blev komminister KarlPalmberg, som hade en rent frikyrklig syn. Men föreningen förblev i stort trogen sin lågkyrkliga linje. En ny väg öppnades vid sekelskiftet genom missionär Fredrik Franson. På hans 717 SVENSKA ALLIANSMISSIONE N initiativ ombildades föreningen så smäåningom till ett missionssällskap med egen yttre mission och antog namnet S. Det gällde för Franson närmast att få så många missionärer som möjligt till Kina. Men efter hand upptog S. även verksamhet bland bhilerna i Indien och zuluernaiSydafrika.s. hade 1954 67 missionärer och 377 infödda medarbetare. Yttre missionens budget uppgick då till 546.000 kr. Inom landet räknar S. 657 församlingar och predikoplatser belägna huvudsakligen i Småland, Väster- och Östergötland. Inom S. är f. n. cirka 100 predikanter och s. k. evangelister verksamma. Enligt matrikeln 1954 har S. 19.355 medlemmar. Söndagsskolan har allt sedan fröken Storckenfeldts tid en framskjuten plats. S. har ett ungdomsförbund, som även driver soldathemsverksamhet och juniorarbete, samt ett studieförbund. S. har vidare en missionsskola i Korte b o utanför Jönköping samt sedan 1949 även en folkhögskola i Mullsjö. Ett bok- och tidningsförlag utger bl. a. kalendern »Soluppgången» och veckotidningen »Trosvittnet». I spetsen för S. står en missionsföreståndare samt en styrelse. Beslutande myndighet är årskonferensens valda ombud. S. saknar enhetlig kyrkosyn. Dess ställning till Svenska kyrkan växlar från plats till plats. I fråga om dop och nattvard råder stor frihet. Vuxendop förekommer i viss utsträckning. Tendensen går i riktning mot frikyrklig samfundsbildning. Litt. (delvis populär och i viss utsträckning ensidig): Meddelande ang. Jönköpings missionsförenings verksamhet för inre och yttre mission 1863—1885; Ellen M. Tretow, Ur svarta lådan (Lund 1910—18); K. Elmgren, Jönköpings missionsförenings historia (Jönköping 1920—1921); K. A. Rundbäck, Jönköpings missionsförening genom 75 år (Sthm 1928); F. Hägg, Svenska alliansmissionen genom hundra år (Jönköping 1953); S. Johansson, Minnen (Sthm 1937); Efr. Palmqvist, T. H. Odencrantz (Jönköping 1940); dens., Karl Palmberg och hans samtida (Jönköping 1942); dens., De som bröto marken (Jönköping 1945); O. Thulin, Om den nyevangeliska väckelsen (i Växjö stift i ord och bild, Sthm 1950); dens., Växjö stift i missionsperspektiv (Jönköping 1953). O. TH. 718