enskilda församlingen skall utan för vida eller för snäva gränser återge den kristna livsgemenskapen — communio sanctorum. I dopfrågan har från 1878 och in till vår tid skilda meningar härskat. Både barndop och vuxendop praktiseras. Nattvard fi- "as i allmänhet en gång i månaden. För att främja samarbetet mellan de skilda församlingarna inrättades i slutet av 1880-talet distriktsföreståndareinstitutionen. D i striktens antal är nu 16. De bilda på visst sätt en motsvarighet till stiften. Inom varje distrikt finnes läns- eller distriktsförbund för församlingarnas gemensamma arbete. Generalkonferensen, som samlas varje år, är den högsta beslutande myndigheten för det gemensamma arbetet inom S. Där väljas innehavarna av de centrala tjänsterna, vidare missionärerna och »riksevangelisterna» för det inre evangelisationsarbetet. Under sitt andra kvartssekel upplevde 3S. en stark organisatorisk expansion, som till stor del betingades av generationsväxlingen och det alltmer vidgade arbetet. 1910 bildades sålunda Svenska Missionsförbundets Ungdom (SMU), något senare tillkom juniorverksamheten och organ för det sociala arbetet och studieverksamheten. S. äger eller är delägare i flera skolor. Redan 1883 fick det sin första samfundstidning. Dess namn är numera »Svensk Veckotidning». Förlag och tryckeri tjäna också ett evangeliserande syfte. S. har besparats förödande strider och utbrytningar. Oro vållade den förste missionsförestäåndarens, E. J. Ekmans, universalism vid tiden strax efter sekelskiftet. Utgången av striden, som närmast fördes mellan honom och Waldenström, blev att den senare valdes till missionsföreständare. Principfrågan gällde, om en man i ledande andlig ställning skulle till varje pris få driva sin personliga mening. S. var 1918 med om att bilda Frikyrkliga Samarbetskommittén. Är 1953 uttalade sig konferensen för en federativ frikyrka. Den nya religionsfrihetslagen har givit pastorerna möjlighet till vigselrätt för samfundets medlemmar. S. är representerat 733 SVENSKA MISSIONSFÖRBUNDET i Ekumeniska nämnden, i International Federation of Free Evangelical Churches samt i Svenska Söndagsskolrädet, De kristna samfundens nykterhetsrörelse och Kyrkornas Världsråd m.fl. organisationer. Om S:s avläggare i Amerika, se Svensk-amerikanska kyrkosamfund. Yttre mission. Den första perioden av §8S:s tillvaro kännetecknades av många initiativ till yttre mission, som ledde till missionsförsök i Ryssland, Persien, Alaska, norra Afrika m.fl. områden. Från 1881 bedriver S. mission i Belgiska Kongo, fran 1909 också i Franska Kongo. Verksamheten omfattar betydande skol- och yrkesskolundervisning, pastorsseminarium, sjukvård o.s.v. Genom detta missionsarbete har också grunden lagts till inhemsk litteratur. I Kongo har missionen bl.a. kunnat medverka till sömnsjukans metodiska bekämpande. Mellan åren 1891—1945 hade S. ett rikt arbetsfält i provinsen Hupeh i Kina. Trots det utpräglade främlingshatet, som vid skilda tillfällen slog ut i full låga, grundades där flera starka församlingar. Politiska omvälvningar tvingade emellertid S. att liksom andra missionerande kyrkor och sällskap upphöra med sin verksamhet. Samma orsaker gjorde att också S:s mission i Östturk estan, som påbörjats 1894 och som speciellt tog sikte på muhammedanmission, måste lämnas, då missionärerna utvisades därifrån 1938. I stället för Kina och Östturkestan ha nu Japan resp. Indien blivit länder, i vilka S. har missionärer. I det sistnämnda landet är uppgiften främst knuten till muhammedansk befolkning, och missionen där är en fortsättning på arbetet i Östturkestan. Statistik 1/1 1956. Församlingarnas antal var 1.611 med 99.844 medlemmar och 675 ordinarie predikanter. Ungdomsföreningarna voro 816 med 23.465 medlemmar. 1.214 juniorföreningar med 25.624 medlemmar hade 5.437 ledare. Söndagsskolorna voro till antalet 2.728 med 11.660 lärare och 106.098 inskrivna barn. S. redovisade 186 missionärer för fälten i Kongo, 35 för Japan och 20 för Indien. Litt.: Årsberättelse och matrikel (Sthm, utges 734