är ansluten, d.v.s. även flertalet av de frikyrkliga samfundens medlemmar. Såsom anslutna till frikyrkovärlden räknas eljest c:a en halv million svenskar. Av de till F rikyrkliga samarbetskommittén, bildad 1918, anslutna samfunden räknar sålunda (1955) Svenska Missionsförbundet 100.694 vuxna medlemmar, de tre baptistiska samfunden, Svenska baptistsamfundet, Fribaptisterna och Örebro Missionsförening resp. 34.553, c:a 2.000 och 2.883 medlemmar, Svenska Alliansmissionen 19.350, Metodistkyrkan 11.808, Frälsningsarmén 39.384 och Svenska Frälsningsarmén c:a 2.200 medlemmar. Utanför Samarbetskommittén står bl.a. Pingströrelsen med mellan 90.000 och 100.000 medlemmar. Den romersk-katolska kyrkan har i S. o. 20.000 medlemmar, varav större delen från utlandet inflyttade. På grund av frikyrkornas storlek präglas det religiösa livet i mycket av samspelet och spänningen mellan det kyrkliga och frikyrkliga arbetet. I sin helhet domineras detta numera av ömsesidig respekt, även om de skilda fromhetstyperna eller »församlingsidealen» icke upphävts eller överbryggats. De kristna samfunden i S. ha också ställts inför samma gemensamma problem, nämligen den allmänna sekulariseringen* och dess följdfenomen, upplösandet av förut allmänt erkända moraliska normer och införandet av en på en »biologisk» människosyn uppbyggd livsåskådning. För all kristen verksamhet, oberoende av konfession och kyrkotillhörighet kräver denna situation en »evangelisatorisk» nyorientering. Vad den allmänna inställningen till kyrka och kristendom i S. angår ger en gallupundersökning 1949 några statistiska uppgifter. Enligt denna önskade 72 % av befolkningen behålla kristendomsundervisningen såsom obligatorisk i skolan, och 70 % sade sig intet ha att ogilla i kristendomen som sådan. Däremot är kyrksamheten låg, endast 20 % av de tillfrågade vuxna hade varit i någon gudstjänst under de sist förflutna 2 veckorna och 19 % besökte aldrig någon kyrka. Även nattvardsfrekvensen är låg. Endast 13 % hade gātt till nattvarden mer än 5 gånger efter sin konfirmation. 741 SVERIGE De nämnda siffrorna äro ett genomsnitt för landet i sin helhet. Men S. uppvisar stora olikheter i religiöst avseende från landsdel till landsdel. De kyrkligaste trakterna i södra S. återfinnas inom Växjö, Skara och Göteborgs stift och i norra S. i övre Norrlands kustbygder, medan Mälarlandskapen sedan gammalt uppvisa den mest brutna kyrkliga karaktären. (Se även Nordens kyrkogeografi, Sverige.) Skillnaderna äro emellertid icke konstanta, förut kyrkliga bygder kunna pä ett par årtionden uppvisa en kraftig nedgång i kyrkligheten, medan andra förut okyrkliga bygder visat sig ha passerat bottenläget och äro om än långsamt på väg mot återhämtning. De förut nämnda siffrorna uttala heller intet om skillnaden mellan stad och landsbygd, vilken emellertid tydligt visar, att kyrkan är kraftigast förankrad på landsbygden. Ett av kyrkans huvudproblem är också förknippat med den väldiga befolkningsförskjutningen från landsbygden till städer och »tätorter». Medan vid 1800-talets mitt 90 % av S:s befolkning bodde på landsbygden och ännu vid sekelskiftet 70 %, bor i dag endast 20 % på landsbygden. Men kring landsbygdens 2.288 församlingskyrkor är ännu huvuddelen av den kyrkliga verksamheten koncentrerad, medan det visat sig vara ytterst svårt att utöka de 247 stadsförsamlingarnas antal trots deras ofta oformliga storlek. Möjligheten att kyrkligt betjäna den växande stadsbefolkningen har därigenom i hög grad försämrats. Till denna bild hör också industrialiseringen, som ur synpunkten av mänsklig samlevnad bidragit till en kollektivisering i tänkande och beteendemönster, i vilken kyrkan med sina hittillsvarande arbetsformer haft svårt att göra sig gällande. Kyrkan kan överhuvudtaget sägas stå i en ny situation, som är av betydligt mera genomgripande art än i något föregående skede. 3. Kyrkans arbete i det nutida S. är mera māångfacetterat än det varit under något föregående skede. Någon enhetlig bild uppvisar det icke, men en viss inriktning. Kyrkans allvarligaste problem är nämligen sekulariseringen och kyrkans arbetssätt betingas därigenom av strävan att återföra till 742