SVERIGES RELIGIÖSA REFORMFÖRBUND (»Förbundet för frisinnad kristendom»). S. bildades 1929 och är en sammanslutning av personer, »som vilja åt vårt folk bevara en etisk-religiös livsåskådning och ett av denna bestämt folk- och kulturliv. Det vill i detta syfte verka för en andlig frigörelse, till en förenklad och fördjupad religiös åskådning i evangelisk anda utan dogmatisk bundenhet och för en ansvarsmedveten etisk livsföring i samklang med tidens djupaste sedliga övertygelse och krav» (stadgarna § 1). Medlemmarna bindas icke vid några bekännelseformler, utan deras personliga åskådning respekteras. Starkt understrykes den vetenskapliga frihetens rätt och nödvändighet i teologisk såväl som annan forskning samt tros- och samvetsfrihet i kyrka, skola och samhälle. Samverkan bör sökas över kristendomens gränser med andra högre religioners reformvänliga bekännare i mänsklighetens stora livsfrågor (stadgarna § 1). S. hävdar nödvändigheten av en ny reformation med utgångspunkt från Jesu eget evangelium om Gud och Guds rike, som syftar till en nybyggnad av den kristna tros- och världsäåskädningen. Denna bör nyorienteras i enlighet med nutidens tankeliv och världsbild. Idéhistoriskt kan man betrakta S. som ett utflöde av de strävanden efter en mera frisinnad, dogmfri kristendom, som i Sverige framträdde under senare hälften av 1800-talet, i hög grad inspirerade av Viktor Rydberg*“ och hans ryktbara arbete »Bibelns lära om Kristus». Rydbergs idealistiskt färgade, förnuftsöppna kristendomssyn samlade många anhängare, inte minst bland de bildade lekmännen. | Den som stiftade och inspirerade S. var uppsalaprofessorn Emanuel Linderholm (1872—1937). L. var kyrkohistoriker med den svenska folkfromheten som specialområde. Han hade utgått från pietistisk väckelsefromhet, men mötet med den vetenskapliga teologien tvingade honom att ompröva frågan om kristendomen och dess möjligheter i den nutida kultursituationen. Han kom därför att ägna de urkristna frågorna stort intresse, utan att dock göra nå- 745 SVERIGES RELIGIÖSA REFORMFÖRBUND gon självständig exegetisk insats. Själv räknade sig Linderholm till den religionshistoriska skolan, men hans teologi hade starka liberala inslag. Visserligen ansåg han sig vara mera långtgående än den liberala teologien*, som han beskyllde för kompromissande, men det torde vara ovedersägligt, att A. von Harnacks* berömda arbete »Das Wesen des Christentums» (Leipzig 1900) spelat en utomordentligt stor roll, särskilt för hans tankar om Jesus och hans gudstro. Linderholm skiljer mellan Jesu evangelium om Gud och Guds rike (»Jesu enkla lära») och det paulinska evangeliet om Jesus. Endast det förstnämnda äger historisk giltighet som utgångspunkt för en ny reformation. Jesus står i profeternas rad och bär fram ett budskap från Gud, som har sin kärna i liknelsen om den förlorade sonen, Luk. 15. Sitt teologiska och reformatoriska program framlade han i skriften »Från dogmat till evangeliet» (ursprungligen ett föredrag i Sigtuna 1918, där kyrkans läge i samtiden dryftades), tryckt 1919 i samlingsverket »Det andliga nutidsläget och kyrkan», separat med ett för Linderholm synnerligen typiskt förord som 3 ed. 1926. Skriften mynnade ut i en rad bestämda reformatoriska krav: 1) Upphävandet av förbindandet till juridiskt bindande bekännelseformler och bekännelsefrihet inom ramen för en kristen livsåskådning. 2) En ingående revision av de kyrkliga böckerna med tillvaratagande av den teologiska forskningens rön; Apostolicum bör ersättas med Saligprisningarna. 3) Ett nytt perikopsystem. 4) Dopet och nattvarden befrias från magiskt-sakramentala drag (dopet är en välsignelsehandling, varigenom barnen upptagas i församlingen; nattvarden en äåminnelsemåltid). Linderholm ägnade stort intresse åt att realisera dessa idéer. 1920 utgav han »Svensk evangeliebok», 1926 ett nytt högmässoritual, »Svensk högmässa». Likaså utarbetade han en rad andra kyrkliga ritual, posthumt utgivna 1938, »Tankar och förslag rörande svenska kyrkans ritual». För att skapa en plattform för sina reformatoriska tankar grundade han 1929 S. och utgav från år 1930 (till 1936 som redaktör) dess tidskrift 746