SYDAMERIKA »Religion och kultur», som blev språkrör för hans idéer och reformförslag. Sedan Linderholm avgått som red. har tidningen redigerats av D. Edenholm, C. Lönnqvist och E. Odhner. Utom genom sin tidskrift arbetar S. genom större möten (1931 hölls i Stockholm en religionsvetenskaplig kongress) och mindre, lokala sammankomster. Samarbete sker med Världsförbundet för frisinnad kristendom. Medlemsantalet rör sig om c:a 300. p p> SYDAMERIKA. Religionshistoria. Bästa informationskälla beträffande de sydamerikanska indianernas religion är de arbeten, som skrivits av missionärer — Acosta, Arriaga, Cobo, Lozano, Dobrizhoffer, Baucke m. fl. — under kolonialtiden. Indianernas religiösa uppfattning var vid denna tidpunkt blott i ringa mån influerad av de vita. Även i modern tid framträder missionärer som de, som bäst levt sig in i indianernas religiösa uppfattning, detta tack vare deras möjlighet att längre tid kunna stanna hos ett och samma folk. Indianbefolkningens utdöende och snabba dekulturation har gjort att man för religionshistoriska undersökningar numera är hänvisad till mera avlägsna områden i det inre av kontinenten, d. v. s. till området öster om Anderna. Medan västra delen av kontinenten — det andinska höglandet — i stort sett är området för de av ett mera intensivt åkerbruk beroende högkulturerna i Sydamerika, finner man i det stora låglandsområdet öster om Anderna olika folkgrupper med en livsföring baserad på primitivt åkerbruk, jakt, fiske och insamling av vilda frukter. En motsvarande motsättning mellan väst och öst i Sydamerika kommer till synes också på det religiösa området. Högkulturerna i västra Sydamerika är förenade med samhällsbildningar av mera utvecklad struktur och politisk räckvidd. Man märker här också sambandet mellan den politiska och religiösa makten, inkarikets härskare var sålunda sitt folks både politiska och religiösa överhuvud. De stora samhällsbildningarna i västra Sydamerika har också lett till uppkomsten av religiösa 747 samlingsplatser, uppförandet av mer eller mindre imponerande tempelbyggnader, uppkomsten av en särskild samhällsklass med religiös funktion, däri inbegripet »nunnekloster» o.s. v. Som högkulturerna i västra Sydamerika utvecklats ur ett alltmera intensivt åkerbruk, var och är alltjämt jordens producerande kraft i en eller annan form föremål för dyrkan, liksom också solen. Många hedniska sedvänjor finner man här i våra dagar överflyttade till fester av kristen karaktär, oftast till firandet av olika helgon. Offer av lamadjur hör samman med den stora roll detta djur haft för boskapsskötseln. Offerseden lever kvar, men nu ofta överförd till det av de vita införda fåret. Genom att befolkningen i området öster om Anderna lever på mycket olika kulturnivå på grund av att de i sin livsföring är beroende av områden med mycket skiftande förutsättningar, har den religiösa uppfattningen en motsvarande variation och mångskiftande utformning. En av naturförhållandena påtvingad isolering har här också förhindrat en utjämning. Att på olika sätt försöka stämma de krafter gunstiga som ger jakt- och fiskelycka och åkern dess skörd, är grunddraget i den religiösa uppfattningen, Man saknar hos indianerna i det stora låglandet öster om Anderna kultplatser, avbildningar av ett gudomligt väsen o.s.v. Ånsiktsmålning och prydnader har — som den finländske forskaren R. Karsten framhållit — i mycket hög grad haft magisk karaktär. Maskdanser, som förekommer hos vissa stammar i amazonasområdet, antyder en mera utvecklad religiös uppfattning. Vissa drag i dödskulten är gemensam för nästan hela Sydamerika även om uttrycken för densamma skiftar. Fynd av lerkärl, spinnredskap m.m. i gravarna tyder sålunda på en allmänt spridd uppfattning att livet efter detta uppfattas mer eller mindre som en fortsättning på det jordiska. Den i amazonasområdet uppträdande endokannibalismen, den vitt spridda seden att begrava på själva boplatsen, bevarandet av de bortgångnas kranier, huvudtrofćer och spalpering m.m. bottnar i allmänt spridda men varierande uppfattningar om olika sätt att 748