Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sydindiens kyrka
- Syförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga »ett vidare ämbete» för sin gärning i
hela den förenade kyrkan genom
handpåläggning förmedlad av ledarna för de
olika kyrkorna, dels i sin tur förmedla till
präster och pastorer ett vidare ämbete för
tjänst i hela den förenade kyrkan.
Den gemensamma överväldigande
evangelisatoriska uppgiften var utgångspunkten för
unionstanken i Sydindien. Inom S. får detta
intresse uttryck i aktiv missionsverksamhet
i olika delar av Indien samt på Nya Guinea.
Samtidigt arbetar man vidare på att göra
kyrkans förpliktande namn — Sydindiens
kyrka alltmera berättigat genom försök
till kontakt med andra sydindiska kyrkor.
De lutherska kyrkorna i Sydindien äro
engagerade i ett teologiskt samtal med S.
Såväl danska som svenska missionärer spela
härvid en viktig roll, därmed fullföljande
de intressen som företrätts av Nordens store
Indiamissionär i vårt århundrade, L. P.
Larsen (d. 1940). Den reformerade grenen av
den syriska kyrkan i Travancore, den s.k.
Mar Thoma-kyrkan — med ett
medlemsantal av 250.000 — har sedan år 1952 närmat
sig S. och underhandlingar pågå. Från den
syriska kyrkans gamla traditioner liksom
från gammalkyrklig liturgisk tradition
överhuvud stamma väsentliga moment i den
uppmärksammade S.-liturgi som alternativt med
andra ritual tillämpats inom kyrkan sedan
år 1952.
S. är ett tecken som varder motsagt.
Oppositionen från anglokatolskt håll i England
har varit energisk och uthållig och den
kunde uppbåda en »substantiell minoritet»
bland biskoparna vid Lambeth-konferensen
år 1948. Vid konvokationerna i Canterbury
och York i juli 1955 beslöt dock Engelska
kyrkan att reglera förhållandet till S.
Beslutet, som formulerats av representativa
teologkommissioner företrädande både
anglo-katoliker och evangelikala, betyder i
praktiken interkommunion, ehuru »full
intercommunion» i teknisk mening icke ännu
uppnåtts med hänsyn till den
omständigheten, att inom S. ett antal presbyterer ännu
icke erhållit en av biskop utförd vigning.
Biskopar, presbyterer och diakoner inom 5S.,
vigda efter 1946, accepteras av Englands
761
SYFÖRENING
kyrka såsom »true bishops, priests and
deacons in the Church of Christ». Med tillstånd
av vederbörande engelske biskop kunna
hädanefter biskopar och av biskop vigda
presbyterer inom S. även celebrera
nattvardsmässan inom Engelska kyrkan.
Litt.: L. Newbigin, The reunion of the church;
a defence of the South India scheme
(London 1948); dens., A South India diary — the
story of an experiment in Christian unity
(New York 1952); dens., The household of God
(London 1953; förf. f. 1907, skotsk
presbyteriansk missionär, biskop i Madura sedan 1947,
intager sedan Amsterdamkonferensen 1948 en
ledande position inom den ekumeniska rörelsen;
S:s främsta teologiska kraft);
Lambeth-konferensrapporterna 1930 och 1948; Lutherans and
church union (Madras 1949); A. E. J. Rawlinson,
Church of South India (London 1951; positiv
anglikansk uppskattning av S.); Æ. Berggrav,
Kirkene lenges (Oslo 1952); 7.S. Garrett, The
liturgy of the church of South India, (London
1954); H. Meyer, Bekenntnisbindung und
Bekenntnisbildung in jungen Kirchen (Güthersloh 1953);
M. Ward, The pilgrim church (London 1953; god
översikt över kyrkans första fem år, 1947—1952);
B. Sundkler, Den sydindiska kyrkounionen
såsom kyrkohistoriskt problem (i Sv.
Missionstidskr. 1953); dens., Church of South India. The
movement towards union 1900—1947 (London
1954; med utförlig specialbibliografi). B.S.
SYFÖRENING. I de flesta av Svenska
kyrkans församlingar finnes en eller flera s.
Ingen svensk kvinnoorganisation torde vara
större än de kyrkliga s. tillsammans.
S. är en relativt ny verksamhetsform inom
kyrkan. Den våg av kristen filantropi och
pietistisk religiositet, som under 1800-talets
första årtionden gick fram över Sverige,
medförde ett starkt intresse för säväl yttre
mission som kristligt-social verksamhet och
kan sägas utgöra bakgrunden till det
»frivilliga kyrkliga arbetet»*. »Influtne gåfwor
till Swenska missionswerket i hedendomen»
och andra ändamāäl voro i begynnelsen
penninggåvor från enskilda eller kollekter vid
missionsböner, husförhör, bröllop och
begravningar. Men efterhand sluta sig här och
där »några missionsvänner bland
fruntimren» samman till en s. Redan från
1830-talet känner man till en missionsförsäljning,
anordnad av elever i en flickskola i Hälsing-
. 762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0395.html