- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 3. P - Ö. Register /
761-762

(1952-1957)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydindiens kyrka - Syförening

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

taga »ett vidare ämbete» för sin gärning i hela den förenade kyrkan genom handpåläggning förmedlad av ledarna för de olika kyrkorna, dels i sin tur förmedla till präster och pastorer ett vidare ämbete för tjänst i hela den förenade kyrkan. Den gemensamma överväldigande evangelisatoriska uppgiften var utgångspunkten för unionstanken i Sydindien. Inom S. får detta intresse uttryck i aktiv missionsverksamhet i olika delar av Indien samt på Nya Guinea. Samtidigt arbetar man vidare på att göra kyrkans förpliktande namn — Sydindiens kyrka alltmera berättigat genom försök till kontakt med andra sydindiska kyrkor. De lutherska kyrkorna i Sydindien äro engagerade i ett teologiskt samtal med S. Såväl danska som svenska missionärer spela härvid en viktig roll, därmed fullföljande de intressen som företrätts av Nordens store Indiamissionär i vårt århundrade, L. P. Larsen (d. 1940). Den reformerade grenen av den syriska kyrkan i Travancore, den s.k. Mar Thoma-kyrkan — med ett medlemsantal av 250.000 — har sedan år 1952 närmat sig S. och underhandlingar pågå. Från den syriska kyrkans gamla traditioner liksom från gammalkyrklig liturgisk tradition överhuvud stamma väsentliga moment i den uppmärksammade S.-liturgi som alternativt med andra ritual tillämpats inom kyrkan sedan år 1952. S. är ett tecken som varder motsagt. Oppositionen från anglokatolskt håll i England har varit energisk och uthållig och den kunde uppbåda en »substantiell minoritet» bland biskoparna vid Lambeth-konferensen år 1948. Vid konvokationerna i Canterbury och York i juli 1955 beslöt dock Engelska kyrkan att reglera förhållandet till S. Beslutet, som formulerats av representativa teologkommissioner företrädande både anglo-katoliker och evangelikala, betyder i praktiken interkommunion, ehuru »full intercommunion» i teknisk mening icke ännu uppnåtts med hänsyn till den omständigheten, att inom S. ett antal presbyterer ännu icke erhållit en av biskop utförd vigning. Biskopar, presbyterer och diakoner inom 5S., vigda efter 1946, accepteras av Englands 761 SYFÖRENING kyrka såsom »true bishops, priests and deacons in the Church of Christ». Med tillstånd av vederbörande engelske biskop kunna hädanefter biskopar och av biskop vigda presbyterer inom S. även celebrera nattvardsmässan inom Engelska kyrkan. Litt.: L. Newbigin, The reunion of the church; a defence of the South India scheme (London 1948); dens., A South India diary — the story of an experiment in Christian unity (New York 1952); dens., The household of God (London 1953; förf. f. 1907, skotsk presbyteriansk missionär, biskop i Madura sedan 1947, intager sedan Amsterdamkonferensen 1948 en ledande position inom den ekumeniska rörelsen; S:s främsta teologiska kraft); Lambeth-konferensrapporterna 1930 och 1948; Lutherans and church union (Madras 1949); A. E. J. Rawlinson, Church of South India (London 1951; positiv anglikansk uppskattning av S.); Æ. Berggrav, Kirkene lenges (Oslo 1952); 7.S. Garrett, The liturgy of the church of South India, (London 1954); H. Meyer, Bekenntnisbindung und Bekenntnisbildung in jungen Kirchen (Güthersloh 1953); M. Ward, The pilgrim church (London 1953; god översikt över kyrkans första fem år, 1947—1952); B. Sundkler, Den sydindiska kyrkounionen såsom kyrkohistoriskt problem (i Sv. Missionstidskr. 1953); dens., Church of South India. The movement towards union 1900—1947 (London 1954; med utförlig specialbibliografi). B.S. SYFÖRENING. I de flesta av Svenska kyrkans församlingar finnes en eller flera s. Ingen svensk kvinnoorganisation torde vara större än de kyrkliga s. tillsammans. S. är en relativt ny verksamhetsform inom kyrkan. Den våg av kristen filantropi och pietistisk religiositet, som under 1800-talets första årtionden gick fram över Sverige, medförde ett starkt intresse för säväl yttre mission som kristligt-social verksamhet och kan sägas utgöra bakgrunden till det »frivilliga kyrkliga arbetet»*. »Influtne gåfwor till Swenska missionswerket i hedendomen» och andra ändamāäl voro i begynnelsen penninggåvor från enskilda eller kollekter vid missionsböner, husförhör, bröllop och begravningar. Men efterhand sluta sig här och där »några missionsvänner bland fruntimren» samman till en s. Redan från 1830-talet känner man till en missionsförsäljning, anordnad av elever i en flickskola i Hälsing- . 762

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free