kr. Den grundtvigske og den indremissionske vækkelse i midten af det 19. årh. vakte lægfolk til ansvar for styrkelse af troslivet og for kristelige eller sociale opgaver. I Danmark gik tendensen i retning af ikke at danne specielle kvindekredse men at arbejde i fællesskab. Vi hører dog i 1883 om de 2 første »pigeforeninger», oprettet »til indbyrdes bestyrkelse og til et missionsarbejde udadtil». Tallet øgedes i følgende år, og disse k. er den første begyndelse til KFUK, som idag med sit forkyndende og sociale arbejde er et væsentligt led af folkekirkens kvindearbejde. En beskrivelse af k. i Danmark er ikke en udtømmende beskrivelse af kvinders medarbejderskab i støttekredse og socialt arbejde. Der findes andre former for kvindelig indsats i de mange blandede kredse, som dels tager sigte på ydre mission, dels er støttekredse for kristeligt socialt arbejde, f.eks. Skovtoftehjemmet, stiftet 1876 med Thora Esche som leder, et arbejde af kvinder for kvinder, støttet af frivillige gaver, og Kirkens Korshær*, stiftet 1912, kirkens parallel til Frelsens Hær. Litt.: H. L. Blauenfeldt, Den indre missions historie (Khvn 1912); A.Th. Jørgensen, Filantropiens førere og former i det nittende årh. (Khvn 1921); G. Thaning, Den grundtvigske retning og hedningemissionen (Odense 1922); Dansk missionsselskabs landskvindeudvalg gennem 25 år (Khvn 1938); Dansk missionsselskabs festskrift 1921 og 1946; Nordisk missionshistorie (Khvn 1950). L. BIj. Finland. Hednamissionen gav den tidigaste impulsen. Den första historiskt kända kyrkliga s. verkade 1845 i Borgå. Lärare vid Borgå lyceum samlades familjevis i hemmen. Fruarna handarbetade för hednamissionen. Finska Missionssällskapet grundades först 1859. Alla penningmedel från liknande s. som verkade dessförinnan, sändes till Svenska kyrkans mission, Sverige. 1954 understöds Finska Missionssällskapet av 2.739 s. vilkas bidrag nu utgör dess största inkomstkälla, 34.600.907 mk, varav c:a 10 % från 115 svenska s. i Borgå stift. Utöver nämnda s. arbetar några hundra andra s. för samma ändamål inom kyrkans olika väckelserörelser. 765 SYFÖRENING De fyra stora folkliga väckelserörelser som berikat kyrkolivet sedan 1830-talet, har småningom upptagit också s. som arbetsform. Sist kom bedjarrörelsen i slutet av 1920-talet. Tidigast var Lutherska Evangeliföreningen* som vid sitt startår 1873 också genom s. arbetade för ett bönehus i Helsingfors. 1954 har föreningens 457 finsk- och 60 svenskspråkiga s. hopbragt 5.314.053 mk. Dessa rörelsers symöten, liksom læstadianernas och de väcktas s., är uppbyggelsetillfällen med Guds ord och sång ur resp. rörelses sångbok. Då de väcktas studentungdom i huvudstaden möts till hobbyaftnar för att hjälpa sin missionär, avslutas kvällen med deras karakteristiska andakt »seurat». Utom yttre mission stöder väckelsekretsarnas s. inre mission, sociala behov och de egna folkhögskolorna. S. för sjömansmissionen fick vind i seglen 1881, sex år efter det Finska sjömansmissionssällskapet grundats. 1954 har detta c:a 500 s. som insamlat 8.395.670 mk, varav 30 % från 180 svenska s. Summan=28 % av budgetens inkomster. För inre mission och sociala mål arbetar många sammanslutningars s. Församlingarnas diakoni-s. startade före sekelskiftet, har ökat under de sista decennierna, och utvecklas alltjämt. T. ex. i Åbo ärkestift fanns 1954 diakoni-s. i */, av församlingarna. Mången societetsdam och prästfru kan nämnas, som samlade stadsdamer och allmogekvinnor till pionjärarbete med synāälen innan kyrklig diakoni och kommunal vård ordnats. J. L. Runebergs maka Fredrika grundade 1846 Fruntimmersföreningen i Borgå, som växte ut till en omfattande organisation. Bl.a. såldes handarbeten från en kärra på torget. Detta kvinnornas sociala forum var så märkligt att Z. Topelius kallade det »den finska kvinnans lantdag». Litt.: Elsa von Born, Fruntimmersföreningen i Helsingfors r. f. 100 år (Helsingfors 1940); E. Holmberg, Fruntimmersföreningen i Åbo 1849 —1949 (Åbo 1949); E. Wirén, En sådd i tro och kärlek (Helsingfors 1942); J. Forsberg, Kärlek och tro. Systrarna Hellmans liv och gärning (Vasa 1952); i artikeln nämnda rörelsers historiker, föreningars årsberättelser och publikationer samt de till präst- och kyrkomöten avgivna berättelserna. S. W. 766