SYSTEMATISK TEOLOGI har en rik översättningslitteratur på syriska uppkommit. Denna har även omfattat de klassiska profana författarna. Efter den arabiska erövringen på 600-talet ha sålunda bl. a. aristotelisk logik och nyplatonsk filosofi samt grekisk läkekonst och astronomi från syrerna övertagits av de islamska skriftställarna och genom islams framträngande genom Nordafrika och Spanien omsider nått Västerlandet i latinsk översättning. Den nuv. republiken S. har drygt 3 mill. inv. (1948), varav flertalet är muslimer. Två autonoma områden bebos av en islamsk sekt, de 180.000 druserna (av el-Darazi, som förkunnade den sjätte imam-kalifen el-Hakims gudomlighet), som själva kalla sig muwahhidun (»bekännare av den gudomliga enheten») och äro strängt teokratiskt organiserade. I den med S. nära förbundna republiken Libanon med dess 1,2 mill. inv. äro drygt hälften kristna. Bland dessa dominera de 375.000 maroniterna (efter den helige Marons kloster vid Orontes mellan Emesa och Apamea), som alltsedan 600-talet förblivit monotheletister och därför uppfattat sig själva såsom rikskyrkliga, då Konstantinopelkonciliets fördömande av denna åskådning 681 på grund av isoleringen gått dem förbi. Från 1584 finnes också ett påvligt maronitkollegium i Rom, till vilket bl. a. de 4 berömda orientalisterna Assemani hört (1687—1821). — Se för kyrkliga förhållanden även Monofysitiske kirker och Nestorianer. Litt.: 1 (allm.). A. H. Hourani, Syria and Lebanon. A political essay (Oxford 1946; nutiden); Ph. K. Hitti, History of Syria, including Lebanon and Palestine (New York 1951; standardverk); löpande årgångar av Cahiers de l'Orient contemporain (Paris); The Middle East journal (Washington); Oriente moderno (Rom). 2 (speciell, urval). A. Baumstark, Geschichte der syrischen Literatur (Bonn 1922); O. Bardenhewer, Geschichte der altkirchl. Literatur 4 (Freiburg i. Br. 1924; äv. 300-talets syr. litt.); J.-B. Chabot, Littérature syriaque (Paris 1934); G. Zuntz, The ancestry of the Harklean N. T. (The British acad. suppl. papers 7, London 1945); E. Beck, Die Theologie des hl. Ephraem in seinen Hymnen über den Glauben (Studia Anselmiana 21, Città del Vaticano 1949; dens. om 807 Afrems paradishymner i bd 26, 1951); A. Levene, The early Syrian fathers on Genesis (London 1951); R. Walzer, Arabic transmission of Greek thought to mediaeval Europe (i Bull. of the John Rylands library 29, Manchester 1945); J. Lassus, Sanctuaires chrétiens de Syrie (Paris 1944); A. Raes, L'étude de la liturgie syrienne: son état actuel (i Misc. liturg. ... L. C. Mohlberg 1, Rom 1948); A. Baumstark, Liturgie comparée (3 ed. Chevetogne 1953). Textpublikationer och översättn.: Patrologia Orientalis; Patrologia Syriaca; Corpus scriptorum Christianorum Orientalium, series syriaca. Tidskrifter: löpande årg. av bl.a. Bibliotheca orientalis (Leiden); Oriens christianus (Leipzig); Orientalia christiana periodica (Rom); Revue de lorient chrétien (Paris; har upphört, ny tidskrift, L'Orient Syrien, utannonserad); Syria (Paris; arkeologi, historia). Serieverk med specialundersökningar: Biblica et orientalia (Rom); Orientalia christiana analecta (Rom). Se även litt.-hänv. under Nestorianer. C.-M. E. SYSTEMATISK TEOLOGI, sammanfattande benämning på de teologiska vetenskapsgrenar, som ha till uppgift att klarlägga den kristna tron i dess egenart och organiska sammanhang. Inom s. brukar man skilja mellan de båda disciplinerna dogmatik* och etik* (teologisk etik), varvid dogmatiken sysslar med det kristna trosinnehållet som sådant, den teologiska etiken med det etiska liv, som är medsatt eller inneslutet i den kristna tron. Redan härav framgår, att det är omöjligt att draga en skarp gränslinje mellan dessa båda discipliner och att dogmatiken principiellt i sig innesluter också den teologiska etiken, så till vida som den kristna tron icke kan rätt beskrivas utan hänsyn till dess etiska innebörd och konsekvenser. Det är också först under de senaste århundradena som den teologiska etiken börjat behandlas såsom självständig teologisk disciplin. Begreppet s. innesluter en egenartad problematik. Å ena sidan kan det lätt framkalla föreställningen om att den kristna tron skulle kunna framställas i formen av ett vetenskapligt system eller en ideologisk åskäådning. Å andra sidan måste s. såsom teologi bygga på det kristna budskapets historiskt givna faktum, vilket till sin natur är något 808