helt annat än ett tankesystem. Denna dubbelhet har satt sin prägel på s. tiderna igenom. Under det att de nytestamentliga skrifterna icke innehålla någon systematisk framställning av den kristna tron, framträder intresset för en sådan framställning, då den kristna tron konfronteras med ett annorlunda orienterat filosofiskt tänkande, varvid detta senare i allmänhet spelar rollen såsom systembildande faktor. Det första stora försöket att framställa den kristna trons innehåll i form av ett filosofiskt system föreligger i Origen es filosofiskt-dogmatiska huvudverk xespì p6 (»Om grundlärorna»). Med hjälp av den allegoriska tolkningsmetoden kunde han uppfatta den platonska åskådningen såsom den djupare andemeningen i de bibliska skrifterna. Träffande säger den nyplatonske filosofen Porfyrios om Origenes: »I sitt liv levde han som kristen, men i sin uppfattning om tingen och om gudomen helleniserade han och inlade grekernas föreställningar i de främmande myterna.» Att de för kristendomen främmande elementen stodo så i förgrunden i detta första försök till systematisk framställning av den kristna tron, hade till följd icke blott att Origenes åskådning i allmänhet avvisades inom kyrkan, utan också att man blev varse den fara, som lurade i systematiseringsviljan. I allmänhet kan det gammalkyrkliga dogmat betraktas som ett försök att hävda det bibliska budskapet utan krav på fullständig systematisk framställning. Först under medeltiden tar systemtanken överhand. Framför allt blev det av betydelse, att Petrus Lombardus i innehållslig anslutning till Augustinus skapade en totalframställning avy den kristna tron i sitt arbete »Libri IV Sententiarum», vilket, ständigt på nytt kommenterat, gav grundritningen till medeltidens dogmatiska framställningar. Sin höjdpunkt når denna utveckling genom Thomas av Aquino i hans väldiga verk »Summa Theologica», som med hjälp av den aristoteliska filosofien vill i ett enhetligt system sammanfoga icke blott den kristna tron, utan hela det samtida tänkandet. 809 SYSTEMATISK TEOLOGI Reformationen bryter med skolastiken och dess systemtanke samt kräver återgång till det bibliska budskapet. Å ena sidan lägges härigenom grunden för en djupare systematik — reformationen är klart medveten om att det bibliska budskapet har ett organiskt centrum: »rätlfärdiggörelsen av tron allena». Å andra sidan stannar man vid en »loci-teologi», där den organiska enheten icke kan komma till klart uttryck. I fråga om s:s uppgift ha under de sista århundradena två uppfattningar stått emot varandra: den spekulativa och den kyrkligtpositivistiska. Enligt den spekulativa uppfattningen har s. att framställa och motivera en mer eller mindre allmängiltig religiös åskädning; den har att ur de faktiskt givna trosföreställningarna utdestillera de eviga religiösa idéerna. Med anor från up p 1y sningstiden har denna uppfattning gjorts gällande också i senare tid. I motsats härtill gör den kyrklig t-p ositivistiska uppfattningen gällande, att s:s uppgift endast kan vara att framställa en viss grupps trosåskådning — den inom det egna trossamfundet härskande. Det är uppenbart, att ingen av dessa uppfattningar lyckats komma till rätta med s:s inledningsvis omtalade problematik. De fördela blott mellan sig de däri inneslutna momenten: den spekulativa uppfattningen behandlar den kristna tron som vore den en allmängiltig ideologisk åskådning; den kyrkligt-positivistiska uppfattningen åter behandlar den som en enskild historiskt given uppfattning. På ingendera vägen når man fram till en verklig s. I förra fallet blir det ej teologi, utan en art av metafysisk religionsfilosofi, i senare fallet upplöses teologien i historia. Det första stora försöket att övervinna locimetoden och åt s. vinna på en gång en klar uppgift och en objektiv metod föreligger i Schleiermachers »Der christliche Glaube». Schleiermachers betydelse ligger framför allt däri, att han lärt att betrakta den kristna tron i dess inre organiska sammanhang. Varje dogmatisk och etisk utsaga erhåller för honom sin betydelse och sin 810