bestemmelse. I dette land er de gjeldende regler om helligdagsfred fra 28. mai 1943, hvor det imidlertid ikke gis positive forskrifter om sportsstevner o.l. Idrettsorganisasjonene selv har dog innskjerpet at konkurranser ikke bør anordnes slik at s.-freden blir forstyrret — især da i gudstjenestetiden før kl. 13. Litt.: 7. Zahn, Geschichte des Sonntags, vornehmlich in der alten Kirche (Hannover 1878; no. overs. Søndagens historia, Kristiania 1879; sv. övers. Söndagens historia, Sthm 1881); W. Thomas, Der Sonntag im frühen Mittelalter (Göttingen 1929); J. Boehmer, Der christliche Sonntag nach Ursprung und Geschichte (Leipzig 1931); G. Lindberg, Kyrkans heliga år (Sthm 1937); K. Hansson, Reglene om helligdagsfred (i Nordisk administrativt tidsskrift 1953). H. F. SÖNDAGSSKOLA är en internationell benämning på söndagsandakter för barn, vilka anordnas för att ge kristen undervisning, och utgöra barnens gudstjänst (se även Barnegudstjeneste), som regel klassvis (ibland även klasser för vuxna) med präster och frivilliga lekmannamedhjälpare som lärare. Som den moderna s:s grundare räknas den engelske boktryckaren Robert Raikes (1735—1811), red. för »Gloucester Journal». Visserligen grundade han inte den första s. (försök med s. finns redovisade från England och Wales redan vid mitten av 1700-talet), men genom de s. han startade i Gloucester med omnejd och den publicitet han gav s:s arbete i pressen, växte s.-arbetet snabbt fram över hela landet. R. blev den moderna s.-rörelsens fader. Som s:s födelseår räknas år 1780, då R. med fyra lärarinnor startade sin första s. bland fattigkvarterens barn, som under vardagarna arbetade i en nålfabrik och därför inte fick någon skolundervisning. Barnen undervisades under en stor del av söndagen i läsning samt katekes- och bibelkunskap. Redan 1787 beräknar R. antalet barn i kyrkliga och frikyrkliga s. till 250.000. S. medverkade i England till två reformer: skolreformen och beslutet om minskat barnarbete. Efter hand fick s. därigenom mindre skol- och mera gudstjänstkaraktär. Bildandet av The National Sunday 825 SÖNDAGSSKOLA School Union i London 1803 fick betydelse inte bara för de brittiska s. utan också för s:s frammarsch i det övriga Europa (från 1815 i Frankrike, från 1828 i Tyskland) genom ekonomiskt stöd och utsändandet av s.-specialister. Även Amerika, där den första s. började redan 1786, mottog impulser från England. Detta internationella ansvar övertogs med tiden av Världssöndagsskolförbundet (World Sunday School Association), som bildades vid den femte världskongressen i Rom 1907. Den första hölls redan 1889 i London, den senaste i Toronto 1950. I Birmingham år 1947 ombildades förbundet till Världsräådet för kristen fostran* (World Council of Christian Education and Sunday School Association), som utger kvartalstidskriften » World Christian Education» och har sitt generalsekretariat i New-York samt två administrativa kommittéer med anknutna sekretariat i London, resp. New-York. Från början var Världsrådet uppbyggt på nationella, ekumeniska s.-sammanslutningar. Sedan 1954 kan en evangelisk kyrkas organ för s.-arbete och kristen fostran erhålla direkt medlemskap. Världsrådet, som till största delen finansieras av enskilda bidragsgivare, har fått särskild betydelse för de unga kyrkornas och de protestantiska minoritetskyrkornas s.-arbete genom instruktionsverksamhet och ekonomiskt stöd och tjänstgör i övrigt som clearingcentral för världens s.-arbete. Antalet medlemsorganisationer är femtio (1955), representerande praktiskt taget hela världens protestantiska och ortodoxa kyrkor med c:a 400.000 s., 4 mill. ledare och lärare samt 50 mill. barn och ungdomar. De skandinaviska länderna möttes redan 1877 till en förberedande konferens kring s. i Örebro och har sedan regelbundet samlats till nordiska söndagsskolmöten på ekumenisk grund. Det senaste, som var det fjortonde i ordningen, hölls år 1952 i Jönköping. Litt.: W. H. Groser, A hundred years’ work for the children (London 1903); G. Fridén, Söndagsskolans väg (Sthm 1939); C. Northcott, For Britain’s children (London 1953). 826