SÖNDAGSSKOLA Sverige. Åtskilliga tidiga ansatser till s. finns redovisade, den äldsta från 1747 i Glava församling. Om en s.-rörelse kan man tala först från 1851. Då introducerade folkskolläraren Per Palmqvist efter ett besök i England den engelska s.-idén, inom kort i samarbete med Betty Ehrenborg, som 1851 började sin första s. med tre barn och efter hemkomsten från England hösten 1853 anordnade Sveriges första s.-lärarkurs på Diakonissanstalten i Stockholm. Under de närmaste årtiondena upptogs s.- arbete framför allt inom de låg- och frikyrkliga väckelserörelserna. Man ansåg där utifrån sin mera individualistiska fromhetsuppfattning, att kyrkans hävdvunna fostran inte var tillfyllest. Därför betonades också särskilt uppbyggelse- och väckelsemomentet i s:s arbete. Barnväckelser omtalas inte sällan under dessa år. Först sedan den gamla kyrkoseden gradvis brutits mot slutet av 1800-talet, delvis som en följd av samhällets fortgående omdaning, kände man sig inom kyrkan efter hand ställd inför behovet att finna nya arbetsformer och började upptaga s.-arbete som ett led i den kyrkliga fostran av barnen. Under 1900-talet kommer den kyrkliga s:s egentliga start och framväxt. Från att i början ofta vara beroende av enskildas intresse och initiativ har s. alltmer börjat betraktas som ett uttryck för kyrkans dopansvar, vilket har gett den en central plats i församlingens liv. Synen på s. som barnens gudstjänst har medfört, att s. efter hand omdanats, så att dess uppgift att föra barnen in i kyrkans liv starkare betonats. Även i s. användes ofta kyrkohandbokens ordning för barngudstjänst* eller den alternativa ordning, som framlades 1952 av biskop G. Aulén m. fl. och syftar till ett mera aktivt deltagande av barnen. Klassuppdelningen blir därigenom ofta den egentliga skillnaden mellan s. och barngudstjänst. Där möjligheter finns, sker en klassuppdelning efter tre åldersstadier: lillklass, 4—7 år, mellanklass, 8—10 år, och storklass, 11—14 år. En för dessa åldersgrupper differentierad kursplan anbefalldes 1953 av biskopsmötet till användning i kyr- 827 kans s. I sina huvuddrag anknyter den till den svenska evangelieboken. Kursplanen utarbetades av Svenska kyrkans diakonistyrelses söndagsskolnämnd, som är kyrkans centrala organ för s.-arbetets planering. Den utger till hjälp för lärarna »Textutkast för kyrkans söndagsskolor» samt för barnen »Lillklassen» och »Sveriges Barn». I Göteborg utges dessutom »Kyrkan och Barnen». I de flesta stift finns numera särskilda s.-nämnder för att främja s.-arbetet i stiftet. Det frikyrkliga s.-arbetet, vars målsättning med tiden alltmer förskjutits från väckelse till undervisning och införande i samfundets liv, har under åren vuxit och utbyggts. För de tre olika åldersgrupperna finns en graderad textserie. Varje samfund utger i regel såväl barntidningar som lärartidskrifter. Kyrkligt och frikyrkligt s.-arbete har ett gemensamt organ i Svenska söndagsskolrådet (med elva anslutna samfund), som bildades 1925 och är anslutet till Världsrådet för kristen fostran*. Den senaste statistiken (1955) redovisar 11.117 s., 38.316 lärare och 453.154 barn, därav för svenska kyrkan 3.166 s., 7.489 lärare och 134.634 barn. Motsvarande siffror för Svenska Missionsförbundet var 2.766, 11.804 och 109.227, för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 946, 2.666 och 31.371, samt för Pingströrelsen, som inte är ansluten till s.-rådet, c:a 1.500, 4.000 och 60.000. Litt.: Svensk söndagsskola genom 100 år (Sthm 1951); H. Isberg, Söndagsskolan (2 ed. Sthm 1944); Jag och min söndagsskola. Utgiven av De ungas förbunds centralstyrelse (Sthm 1945); G. Fridén, Handbok för söndagsskollärare (Sthm 1949); E. Jung, Söndagsskola — barngudstjänst (Sthm 1950); H. Pleijel, Den svenska söndagsskolan i historiskt perspektiv (i dens., Från hustavlans tid, Sthm 1951); B. Forsberg, Kursplan för kyrkans söndagsskolor (i Textutkast för kyrkans söndagsskolor nr 4, 1953; dens., Kyrkliga söndagsskolans läge (i Textutkast nr 5—6, 1955); O. Cullberg, Göteborgsk söndagsskolhistoria (i Textutkast nr 3, 1955); B. Giertz, Kyrkan och den kristna fostran (i Textutkast nr 5—6, 1955). B. F. Danmark. Allerede i 1800 begyndte præsten Massmann i København, direkte inspire- 828