TAUSEN tiska och individualistiska metafysik har även efter den så gott som helt legendariske Laotse haft flera lysande lärofäder. I motsats härtill framstår den folkliga t. med dess kult, mässor, rökelse, prästerskap, tempel, kloster, alltsammans tillkommet under buddhistisk påverkan, samt den rikt blomstrande magien såsom en senare urartning, delvis tillkommen genom en bokstavlig tolkning av det ursprungliga bildspråket. Gentemot denna tolkning invänder t. ex. Maspero, att Laotses och hans efterföljares djupsinniga spekulation representerar en spiritualiserad form och en särutveckling inom den tradition, som lever vidare i den folkliga t. T. i dess sistnämnda gestalt är en frälsningslära, som även den i första hand är den enskildes angelägenhet. De skiftande framställningar, som olika handböcker och monografier lämna av t., torde bero på att dess enorma kanon först nyligen blivit tillgänglig för forskning. T:s skrifter trycktes nämligen en enda gång (1444—47, enligt annan kronologi 1506—21; ett supplement tillkom 1607), och av detta tryck bevarades till våra dagar endast ett exemplar i Peking och ett i Tokio. En nyedition av de 1.120 skrifterna tillkom först 1924—26. T. lovar frälsning, d. v. s. odödlighet, åt dem som samvetsgrant följa bestämda dietföreskrifter (kött, ris och de olika sädesslagen förbjudna) och öva andningsteknik, tankekoncentration och meditation. Den innehåller en omfattande, halvt symbolisk, halvt naturalistisk lära om människans väsen och. dess plats och motsvarigheter inom universum (makro-mikrokosmos). Döden innebär normalt den enskildes upplösning och undergång, som drabbar både den materiella kroppen, som består av grov luft, och anden, som utgör en förening av den rena livsanden och vars och ens individuella väsen. Vid skilsmässan dem emellan dör kroppen, och av de återstående, lägre själarna stanna en del hos kadavret i graven, medan andra nedstiga till den »Eviga natten», där de kvarhållas av markens gud. Människornas öden äro från födelsen uppskrivna i dödens och livets bok, men de gå att ändra. Gemene man kan genom en god 839 vandel få en bättre lott i underjorden, den invigde kan genom att nyttja ovan anförda metoder, vartill också tidigare kommit alkemistisk pillerfabrikation och astrologisk harmoni- och korrespondenslära, uppbygga »det andliga embryot», resp. »det heliga fostret». Denna subtila varelse näres av den rena, kosmiska andedräkten, överlever döden och ingår i paradiset. T:s stora mästare, om vilka otaliga legender cirkulera, ha enligt dessa redan under jordelivet tillvunnit sig underbara färdigheter, som erinra om de nordeurasiatiska schamanernas. En sådan mästare kan icke drunkna, brännas av eld eller skadas av vilda djur. Han går igenom sten och metall, rider på vindar, moln, drakar och fåglar och når därigenom himlen. Han kan skapa det som icke finns och förvandla det som finns. Han råder över Iycka och olycka, andar och demoner. Han kan i trollspeglar framkalla de saker och personer, som han vill se. Litt.: Se Kina 1 och Mystik 2. Vidare L. Wieger, Histoire des croyances religieuses et des opinions philosophiques en Chine depuis l'origine jusqu’à nos jours (2ed. Paris 1922; eng. övers. Peking 1927); dens., Les pères du système taoiïste (Paris 1950); E. Folke, Laotse och Tao Te Ching (Religionens människor och dokument 7, Sthm 1927); B. Karlgren, Från Kinas tankevärld (Sthm 1929); dens., Lao-tses vishetslära (i Världsreligionernas kärnord, Radiobiblioteket 6, Sthm 1944); dens., Kinas och Japans religioner (i Illustreret religionshistorie, under red. af J. Pedersen, Khvn 1948); K. L. Reichelt, Lactse (Religionens stormenn, Oslo 1948); A. Henrikson—Hwang T'su-Yü, Kinesiska tänkare (Forumbibl. 50, Sthm 1953); bandet om t. i Verdensreligionernes hovedværker, udg. af P. Tuxen—Aa. Marcus (2 ed. Khvn 1953 ff.). C.-M. E. TAUSEN, Hans (1494—1561), dansk reformator og biskop. T. var født på Fyn, optoges i Antvorskov Johanniterkloster (ved Slagelse), studerede (fra nov. 1516) i Rostock, hvor han 1519 blev magister, i København, hvor bibelhumanisten Paulus Helie (Poul Helgesen*) var hans lærer, i Løwen, kendt for sit bibelstudium efter grundsprogene (T.s sjældne kendskab til hebraisk stammer vel herfra) og fra maj 1523 i halvandet år i Wittenberg. 840